Världen ligger 50 år före riksdagen

Gunnar Heckscher i riksdagens talarstol, 1962.

Vår motion är bara början. Nu startar det hårda slitet.

I tre dagar har jag suttit i telefon för att få mina lokala medier att förstå att demokratin är allvarligt hotad. Jag har fullkomligen mejlat ned och terrorringt Östersundsposten, Länstidningen, SVT-Mittnytt, Radio Jämtland:

- Äh, du vet jag sitter mitt i nyhetsflödet här och just nu håller alla politiker i Ragunda kommun på att hoppa av och...

Så låter det och allt de nämner är givetvis viktigt, särskilt för lokala medier, men just nu är vi sju sossebloggare som pekat ut ett övergripande hot. En sak vi länge här i bloggosfären har sett, men kanske inte adresserat riktigt rätt.

Vi har en gigantisk pedagogisk arbetsuppgift framför oss. Felet är inte FRA, IPRED1, Datalagringsdirektivet och så vidare.

Dessa lagar är endast symtom.

Johan Mitt i Steget har börjat ta fram fakta. I Sverige skapade vi enkammarriksdagen 1971. Man hällde ner 349 ledamöter i den där kammaren och hittade på ett antal utskott och så körde man. Tänket baserade sig på hur världen såg ut 1960.

Sen dess har vi inte gjort några större förändringar. Jo, det finns numer en EU-nämnd, jag tror den består av 10 personer. Kanske den har till uppgift att se övergripande frågeställningar och slå larm? Eller?

Ingen verkar göra det. Man sitter fast i sina stuprör. FRA-lagen ramlar ner i det stuprör som heter Försvarsutskottet. Där bereds och diskuteras lagen. Där antas lagen. När utskottet med sin mandatsammansättning säger JA till en lag så röstar riksdagen likadant som utskottet.

Så är systemet uppbyggt. (Något förenklat)

Man missar att den så kallade ”FRA-lagen” får konsekvenser över en rad områden. Rent organisatoriskt i riksdagen griper den över hur rättsväsendet kommer att fungera, alltså Justitie- och Konstitutionsutskottet. FRA-lagen griper även över vad som händer utomlands och det var ju ett utländskt hot man skulle avvärja genom att tjuvläsa alla svenskars mejl, alltså rör FRA-lagen i allra högsta grad även UD och Utrikesutskottet.

IPRED1 har mest hanterats av Näringsutskottet. Kulturutskottet har varit med på något slags litet hörn, som jag upplever det, men även här borde Justitie- och eller Konstitutionsutskottet varit med.

Vad mer är, upphovsrätt sträcker sig över hela världen eftersom Sverige slutit en rad avtal med upphovsrättsorganisationer jordklotet runt. Även här borde Utrikesutskottet varit med för att bidra med omärldsanalyser och kunskap.

Jag vet inte om detta utgör ytterligare en motion eller om vi genom vår första motion kan lyckas få igång det välbehövliga tankearbete på alla nivåer som måste till.

För det står helt klart: Riksdagen klarar inte av att hantera den värld vi lever i. Riksdagen är konstruerad för ett svunnet 60-tal. Vi lever i ett 2009 som är 50 år före Riksdagens sätt att organisera sitt interna arbete.

Här någonstans tappar jag kraft. För jag vill gå direkt på roten till alla problem. Att bara rakt av införa ett moratorium, samt börja omorganisera Riksdagens arbetssätt.

Men så fungerar varken riksdagen eller gammelmedeia. Ingendera har förstått allvaret i det kritiska läge vår sköra demokrati har hamnat i.

Därför har vi i SAP kanske bara en väg att välja.

Vi måste kanske erövra frågan om frihet och då blir det som Marys moderata karameller skriver:

”Oppositionen kan göra detta till sin valfråga och den är viktig för en hel generation nya väljare och en del av oss andra som har tagit till oss det “nya” i att kunna använda modern teknik och ser de oerhörda möjligheter som finns i detta. Ska regeringspartierna verkligen slänga stekta sparvar rakt in i munnen på oppositionen bara för att framhärda regeringsduglighet genom att visa att lagt beslut ligger?
Jag uppmanar även borgerliga bloggare att läsa och begrunda innehållet och ställa oss frågan - Ska vi ge bort den här frågan till oppositionen?”

(tack johan som fick mig på spåret)

Och DN:s ledare, ser jag, är lite inne i samma tankespår, två dagar senare.