Miraklet i Santa Clara-dalen

Jag har ny dator. Slumpen och att det var den billigaste med tyst fläkt gjorde att det blev en HP, Hewlett Packard.

Mitt datorinköp var inte ett medvetet ideologiskt val, men nu när jag googlat känner jag inte bara glädje över slumpens utfall, utan inser att det är viktigare än vi tror vem som gör vad.

Dave Packard, sade ofta medan han levde att han var född i fel århundrade. Han hade velat vara en pionjär som bröt ny mark, öppnade gränser, förde mänskligheten framåt.

Packard såg det kanske inte själv men han kom att bli en av nittonhundratalets stora nybyggare, men han byggde företag istället för att ge sig västerut för att bryta ny mark.

Det finns ingen plats i världen, ingen tid i historien som producerat så många nya företag, så många tekniska innovationer och så många miljonärer som Santa Clara-dalen.

Allt började 1938 i Bill Hewletts och Dave Packards garage. H och P inledde sin bana med att skruva ihop ljudoscillatorer som H konstruerat medan han skrev sin studentuppsats. De hade tur. Disney behövde åtta apparater till inspelningen av filmen Fantasia. De var igång.

H och P gjorde allting själva och jobbade som alla egna företagare nästan dygnet runt. De köpte in, skruvade, lödde, packeterade, fakturerade och på kvällarna städade de sitt garage. Ändå fick de inte ekonomin att gå ihop. P:s hustru Lucile arbetade som sekreterare på universitetet. Hennes lön försörjde familjen.

Under kriget blev P inbjuden till en konferens med industriledare för att diskutera företagens ansvar mot sina aktieägare. P som var mycket yngre och såg ut som om han kom från enklare förhållanden än de övriga grep ordet:
- Mina herrar, jag anser att ni har fullständigt fel!
I ett flammande tal uppmanade garageägaren Packard industriledarna att istället ta ansvar för sina anställda, för sina kunder och för samhället.

Han blev utskrattad.

Den idé som de erfarna företagsledarna fann så dum och löjlig skulle visa sig vara revolutionerande.

Packard och Hewlett såg företaget som en aktiv kraft i det lokala samhället. Tillsammans med sina lärare i elektronik gjorde de upprepade insatser för att knyta samman företagen på orten med universitetet.

I takt med att deras företag växte skänkte de stora summor till det lokala skolväsendet, till forskningen och tog initiativ för att förbättra livskvaliteten för invånarna i dalen.

Allt det där är väl OK. Företag kan ibland få för sig att uppträda så, när de vill sprida så kallad Goodwill. Det finns även de som gör det med ärligt uppsåt.

Men i H och P:s fall handlade det om något annat.
H och P var skvatt galna.

De uppmuntrade initiativ och tankar och idéer som i alla andras ögon hotade dem själva. De rent av hjälpte anställda som ville starta eget.

Det berättas att Packard en gång avbröt en man som sökte jobb hos dem.
- Du, det är helt uppenbart att du bör starta eget och inte börja hos oss, sa han.
Den arbetssökande gapade. Han blev rent olycklig. Vart skulle han nu ta vägen, han behövde ett jobb för att försörja sig.
- Det är lugnt, sa Packard. Jag hjälper dig att starta.

Packard gjorde mer än så. Han ställde upp med hela sitt försäljningsnät och inom ett par år hade nykomlingen erövrat 85% av marknaden för oscilloskokp. H och P:s egen produkt tog resten.

Galenskaperna fortsatte. H och P var som besatta; de började ge ut en tidning där företagets tekniska erfarenheter spreds till en vid läsekrets.

Knäppast av allt, de ville att konkurrenterna skulle läsa.

Istället för hemlighetsmakeri satsade de på kollektivt lärande. Istället för stela hierarkier ansåg de att öppna, informella organisationer var både roligare, smidigare, bättre, men framför allt mer kreativa eftersom folk trivdes bättre och kom mer till sin rätt.

Andra företag som växte upp i Santa Clara-dalen tog efter.

Dårskapen spreds och blev, ve och fasa, kollektiv.

Dave Packard och Bill Hewlett kom att skapa en helt ny företagsmiljö. Företagen omkring dem växte så det knakade. På trettio år förvandlades Santa Clara-dalen till Kiseldalen, det vi idag kallar Silicon Valley.

Detta välståndsunder skedde inte genom att man snålt och girigt hävdade sin upphovsrätt eller sin immateriella rätt eller sökte patent på varje stavelse man själv eller ännu hellre en konkurrent råkat säga, innan konkurrenten själv hann ta patent.

Tvärt om. Silicon Valley blev till genom en formel som kan sammanfattas:

Profit by generosity gives more than profit by greed.

Fri information och fri kunskap, samt generositet och envis vilja från två herrar förvandlade en fattig jordbruksdal till den hetaste ekonomiska zonen i världen. På 30 år.

Vi kan naturligtvis välja att göra det igen, låta generositeten bilda en väg som gör framtiden rik.

Det motsatta, det som egentligen är symtom på en underliggande rädsla och girighet ger oss strukturer som: FRA, IPRED1, Datalagringsdirektiv, ACTA, Telekompaket, Polismetodutredningar och så vidare i en aldrig sinande ström av felslut.

Precis där går skiljelinjen.
Är vi generösa skapas fred och välstånd.
Är vi giriga skapas repressivitet och konflikter. I sin förlängning krig.


_______________________________
Några av de länkar och källor jag googlat förbi:
Intressant länsning: The HP Way
Hewlett-Packard: Historiska länkar
Sv. Wikipedia: Hewlett-Packard
Garaget, källa HP: http://www.hp.com/hpinfo/abouthp/histnfacts/garage/
Historia, källa HP: http://www.hp.com/hpinfo/abouthp/histnfacts/index.html
HP Connect: En ideell intresseförening som sprider kunskap, arrangerar möten
Krönika av Carl Hamilton, "I Daves Garage", Aftonbladet 96-04-03, varur jag lånat formuleringar, samt följande uppgift att HP 1996 hade 105.000 anställda och omsatte 200 miljarder dollar.

* * *
Edit: Ny länk efter tips i kommentarerna. HP skapar numer teknik som en del anser vara diktaturers våta dröm. Döm själva, och Aftonbladet skriver här. Lämna gärna kommentar.
Dock förtar det inte miraklet ovan, även om det känns mindre kul att den fina storyn om HP kanske inte får fortsätta obefläckad.