Internet förmänskligar - när hänger fluktarna på?

Ibland känns det hopplöst. Man får för sig att det bara är vi i bloggosfären som läser varandras texter och delar tankar. Men så någon gång emellanåt blixtrar det till i media. Någon av oss som har tillgång till spaltutrymme skriver exakt hur den nya tiden ser ut, hur vi känner. Den vackraste och bästa texten i media skrev Isobel i Expressen för några dagar sedan. 

Jag kan komma på mig själv att önska att våra till synes helt spridda tankar skulle nå flera. Innan jag blev bloggosfärit trodde jag aldrig att jag skulle umgås så mycket med liberaler. Nu byter jag tankar med liberaler dagligen. Förut trodde jag att de var mina totala meningsmotståndare, så är det inte och när jag läser Mårtenssons tankar om intellektuell allemansrätt ser jag att vi delar samma vision som vi båda, kanske alla här, är i färd med att formulera.

Man kan se det som att han vill att Internet ska omfattas av de mänskliga rättigheterna. Jag håller bara med.

Inernet tillhör numer våra nervtrådar. Att kapa eller hindra eller skada dem är att göra våld på hela mänskligheten.  

Häromdagen tyckte jag själv att jag gick för långt. Jag svor redan i rubriken till ett inlägg och i texten går jag till storms mot påstådda liberaler som nu sitter i riksdagen och därmed har lagstiftande makt.

Jag tänkte att texten kanske blev kontraproduktiv. Till min häpnad blev det just liberaler som länkade till det inlägget. Vad visar det här? 

Vi delar alla samma frustration och vi måste vinna det här kriget. 

Så, även om vi alla faller ned i misströstan för att vi inte når ut, eller att vi tror att vi inte når ut, har vi bara att fortsätta. 

Ett sätt att fortsätta när vi känner oss trötta eller hängiga är att kopiera, remixa, kanske förkorta bra texter vi hittar på nätet för att förädla dem.

För det finns fluktare. När jag sammanställde några tankar från andra på nätet i en ny text, så blev det än av de bättre tanketrådar jag haft på länge. 

Förut kunde jag som författare känna mig riktigt glad när jag inbillade mig att jag hittat på något alldeles själv. Tanketrådar jag har nu är vackrare, för nu vet och erkänner mitt ego att det mesta jag tänker, det delar jag med andra kloka, sällsamma människor. Ju mer jag inser detta faktum, ju mer känner jag att jag blir en del av mänskligheten.

Internet förmänskligar mig.

Till min glädje ser jag med hjälp av creeper (bild ovan) att Patent och Registreringsverket var inne och läste just det inlägg som handlade om hur farliga och hämmande patent kan vara.

Nu är Hultin inne på samma tanketråd, men från ett helt annat håll och med helt andra exempel. Skriver vi om patent är det högst troligt att patentverket susar förbi när de gör en googlesökning. 

I den fortsatta kampen bör vi inte genera oss. Låna texter och tankar av varandra. Förkorta dem, lägg till en rad. Publicera dem igen. 

Att göra så skapar med tiden ett moment. Det visar att vi är många som har dessa tankar och att det är så vi vill vi ha det. Ju fortare förstår till och med patentverket att de måste lägga om sin verksamhet, att de istället för att låsa in patenten så att de bildar små äckliga isolerade monopol, ska vara en central där man lätt kan söka och finna goda idéer.

Att användas till mänsklighetens och samhällets fromma.

Det enda som är synd är att flutktarna ännu bara fluktar. 

För visst kunde de när de ändå är inne och läser droppa en liten kommentar!

Och visst är det konstigt att man i alla andra sammanhang säger att man hatar monopol, men när det gäller våra tankar och idéer och musiktrudilutter, då kringgärdas dessa med de strängaste och hårdaste monopol världen känner.