Lite hjälp till moderaterna

Tomas Tobé, Oskar Öholm, Anna König Jerlmyr, Chrisian holm, Henrik von Sydow

Är detta bilden av fem svikare? Har dessa fem unga moderater svikit så som jag påstår i texten?
Och i sådana fall, varför ställde de inte upp när Karl Sigfrid så förtivlat försökte?
Inför valet sade de samma saker som Karl, efter valet både säger och handlar de helt annorlunda.
(Har jag fel, hjälp mig då för guds skull att ta tillbaka denna postning, så vi får rätsida på saken.)

* * *

Det är dags för alla partier att städa upp.
Jag vet inte riktigt hur det går till när man inom de olika partierna sätter ihop listor över valbara personer.

Ett sätt det inte borde gå till på är att partiledningen sitter och gör listorna. Jag tror inte riktigt att det heller gå till så, men samtidigt börjar jag misstänka att det kanske ändå är så på sina håll. Hur kommer det sig annars att politiker mer och mer blir JA-sägare till sina egna ledningar?

Detta i en tid då nästan samtliga partiers ledningar gör allt för att rycka ifrån sina gräsrötter för att störta sig mot framtiden på ett helt annat sätt än det folket och rötterna vill?

Inom SAP, där jag råkar vara medlem trots att jag är anarkist, ser det både demokratiskt och decentraliserat ut, åtminstone vid en snabb blick. Man sitter regionalt och plockar fram kandidater. Man vänder och vrider på namn, väldigt väl kända personer från orten där man bor och som ofta varit medlem länge i partiet. Man pratar och diskuterar och efter en lång process ramlar det ut en lista med personer.

Inom SAP är detta något stort. Det är personer synats i sömmarna och de som satt ihop listan säger: "Dessa personer ger vi vårt förtroende."

Omvänt är det lika högtidligt för den som hamnat på en lista, och dessutom sedan blir vald. Den personen säger med stolthet och rörelse:
"Jag har fått ett fötroende och ett uppdrag."

Det känns stort och fint. Alla i proceduren förstår allvaret.

* * *

Jag är nybörjare i politiken. Jag har bara varit medlem en helt kort stund. Jag har förvånats över att folk i partiet kan vara så kalla och uteslutande. Rentav stenhårda och inte vilja prata om en speciell.

Jag har varit naiv och inte förstått.

Häromdagen gick det upp för mig: Det handlade om en fd förtroendevald. En person man gett detta oerhörda förtroende att representera den egna s-föreningen, arbetarkommunen, bygden, länet.

Så sviker den djäveln. Ungefär som Federely har svikit inte bara sina egna centerväljare, utan alla som han innan valet bedyrade att han skulle kämpa för integritet.

Nu måste man vända bort ansiktet. Man kan inte se åt Federley. Det går inte att betrakta en person som vrider sig så för att dölja sitt eget svek. Just nu tror Federleys psyke på fullt allvar att en hemlig finansiär och en illasinnad PR-byrå iscensatte hela bloggbävningen mot FRA för att drabba just honom personligen, för att måla ut just honom som svikare. Hela konspirationen var alltså mot honom. Därför klamrar han sig fast vid DN:s fantasifulla artikel och ledare i ämnet.

Federleys psyke orkar inte bära att det är han själv som har skulden. Ett sådant dubbelt svek kostar. Nu har han inga vänner alls. Väljarna vänder bort blicken i vämjelse. Hans partikamrater likaså.

Det är poilikens yttersta pris när man gör våld först på sanningen, sedan sig själv och därmed sviker sina väljare och sina egna påstådda ideal.

Federley gav det sveket ett ansikte. Finns det fler som bör bära detta oerhörda och tunga som jag inte önskar någon?

* * *

Kankse finns det fler som sviker. Vi väljare måste på alla sätt påverka våra egna partier att ställa dessa svek till rätta.

Annars blir det aldrig någon ordning. Det går inte att ha svekfulla politiker i den lagstiftande församlingen. Det är farligt för demokratin.

Jag vill inte hänga ut folk. Det är det sista jag vill.
Men just nu vill jag någonting hetare än att vara snäll och hygglig.
Jag vill att demokratin ska överleva.

Demokratin överlever inte om våra politiker inte är rakryggade.
Det är den enkla matematiken och sanningen för mig.

* * *

Moderaterna som parti är kanske det tydligaste exemplet på att svek pågår inte bara enskilt, utan i grupp.

Med hjälp av svensk myndighetskontroll lyfter jag fram fem moderater som tydligast av alla följer sin partiledning - och därmed sviker sina kärnväljare mest.
De moderater som tror på sina kärnvärden om integritet och frihet kan med fördel följa Mary X för hon kan bättre än jag peka ut positiva krafter inom M, vilket sannerligen behövs.

Här följer de fem som på det mest tydliga vis svikit sitt eget partis kärnvärden, förutom då ledningen själv med Fredrik, Schlingmann och Borg i spetsen, som i mina ögon svikit mest. Det är med yttersta sorg jag konstaterar att alla fem är unga. De om några borde enligt alla som påstår att FRA, men även IPRED1, delvis är en generationsfråga förstått bättre. Själv är jag inte så säker på att det är en generationsfråga alls och att dessa fem unga inte orkat hålla fast vid sin egen övertygelse är sorgligt:

Anna König Jerlmyr
Tomas Tobé
Christian Holm
Oskar Öholm
Henrik von Sydow

Före valet 2006 stod dessa fem bakom denna skrivning:
"Vi vill att Bodström ska förstå att övervakningsidén enbart kommer att ge privat information om vanligt folk och inte underlätta kampen mot terrorismen. Går lagen igenom tar vi dessutom ett sjumilakliv in i övervakningssamhället. "

Efter valet säger de inte bara något helt annat. De handlar också annorlunda. De har röstat igenom den lag de sade sig vilja bekämpa.

Jag uppmanar varje sann moderat att ringa eller mejla dessa förtroendevalda för en förklaring.

Kan de inte förklara sig bör de bytas ut jämte ledningen.