Så de som vill följa debatten om Ifpi, CopysSwede och dom andra lagunderstödda maffialika organisationerna kan med fördel hoppa till Anna Trobergs utmärkta inlägg, för att läsa om hur tankarna kring den digitala intellektuella och kulturella allemansrätten utvecklas.
Vi närmar oss detta från flera olika håll. I Arbetaren skriver Copyriot en fantastisk debattartikel med ingressen:
"Priset för att upprätthålla den rådande idén om upphovsrätt är ett permanent undantagstillstånd med privata poliser och en våt filt över internet. Det skriver Rasmus Fleischer inför den kommande domen i målet mot The Pirate Bay."
* * *
Jag tar paus. Jag vårdar min sorg över att en underbar tid är över och blickar med fasa mot framtiden där jag har att dra igång mitt författarföretag som är kört i botten. Varför? Jo, jag har ägnat all min överblivna tid åt att blogga om riksdagens vansinnigheter kring FRA och IPRED.
Jag är helt förstörd. Jag tycker inte om att inskola på dagis. Det tycker inte sonen heller. Häromdagen gick vi på stan och upptäckte världen:
 |
| Från Familj2009 |
Nu måste jag lämna honom i ett tillstånd av...
 |
| Från Familj2009 |
... melankoli.
Men den går fort över. Så fort jag lämnar dagis leker han som om ingenting har hänt. Och egentligen minns jag fel. De sista månaderna har vi inte haft det paradis vi tidigare hade hemma, ungarna och jag.
Jag har mer och mer förvandlats till "sura gubben". Jag snäser. Jag skäller. Jag skriker.
Jag har tappat greppet. Jag orkar inte leda mina barn som den vuxna jag är.
De första åren var underbara. Plötsligt, på väldigt kort tid har mitt psyke tvärvänt. Jag känner inte igen mig själv. Jag har inte ett enda gram frid kvar i kroppen.
Det hemska är att jag upptäckt att jag fallit djupt. Jag är lika grinig som de föräldrar jag ibland hört och sett på bussen eller affären. Istället för att verkligen vara med barnen och njuta av den samvaron, väljer de flesta vuxna att enbart ilsket förmana sina barn.
Hur hamnade jag där? Och hur förfärligt är det inte att se sig själv i den sämsta av roller?
Jag tänker inte lägga energi på att ta reda på det. Istället konstaterar jag fakta: Jag har förlorat allt tålamod. All ro. All harmoni.
Nu måste jag bygga upp det igen. Bygga upp glädjen med att vara med mina barn.
Jag ska bygga upp det med vila. Vila genom att arbeta och göra andra saker.
Och hjälper inte det ska jag göra vad än som krävs för att komma tillbaka.
Jag är inte värdig längre.
 |
| Från Familj2009 |
Normalt, under snart 6 år, har jag tagit sådana här små olyckor med jämnmod. Att storasyster målar igen ögat på lillasyster med nagellack är inge stor sak. Det är sånt som händer.
Den här gången skrek och grälade jag.
Varför grälade jag? Naya, storasyster, var redan fullständigt förkrossad. I det läget behöver ett barn inte en vuxen idiot som står och skriker.
Ändå skrek jag. Skällde. Jag skällde på ett barn som redan var förkrossat.
Det är oförlåtligt.
 |
| Från Familj2009 |
Naya berättade sen för mamma när hon kom hem:
- När pappa blev så arg kändes det som att jag ville sticka en kniv i mitt hjärta och skära ut det.
Att en far får sitt barn att känna så är inte acceptabelt. Det är vidrigt.
Det är oförlåtligt.
Varför blev jag så arg?
Varför skrek jag medan jag väntade att sjukvårdsupplysningen skulle svara? Visst, jag var orolig för Tulas öga eftersom jag knappt fick upp det och inte visste hur mycket lack eller lösningsmedel som låg an mot hornhinnan.
Men saken blir ju inte bättre av att jag skäller på ett barn för det.
Varför har jag blivit så stressad och arg?
Är det FRA och IPRED1?
Är det den ekonomiska krisen som skrämmer skiten ur mig, dels för egen del, men också för hela världen?
Framtiden ser otäck ut. Och vad gör jag?
Jag skäller på mina barn.
Idag känner jag mig som en ovärdig liten skit. Och jag behöver få känna det färdigt. Jag undanber alla råd att jag inte ska känna så.
Varje känsla måste få verka klart.
I morgon är en annan dag, men redan ikväll när hustrun kommer hem ska jag kasta mitt ansikte i hennes knä och söka tröst.
Och i morgon är jag en hel människa igen och fortsätter att bygga snögrottan med mina barn. Det är redan en trerummare.
 |
| Från Familj2009 |
18 kommentarer:
Usch så tragiskt Anders. Som en förälder som klarat av alla dessa kriser för flera decennier sedan, så kan jag ändå sympatisera med din frustration. Men du har fortfarande lång tid på dig att ställa tillrätta. Tänk om du inte hade kommit till denna insikt förrän efter att dina barn lämnat boet?
Varför har det blivit på detta vis? Tja, kanske kan mitt senaste blogginlägg om den socialistiska familjen ge vissa ledtrådar (se länk i föregående blogginlägg -- jag har ju tyvärr inte begåvats med en plats i din bloggrulle :) )?
Om inte annat så kan du trösta dig med att du inser problemet. Det är dessvärre många föräldrar, och även äkta hälfter, som inte gör det. För dig finns det gott hopp för du är helt enkelt en underbar människa!
Men Anders, jag tror inte att du är en dålig förälder.
Dock är det sant att man kan känna dåligt samvete många ggr när, som i mitt fall lillgrabben på 3.5 år, försummats pga av FRA och Ipred.
I förtvivlan försöker jag trösta mig att jag/vi käpmar för hans och andra barns framtid.
Men det är ändå en konflikt.
Ja, jag har en liten son fastän "gubbe" jag är.
"Gammal man gör så gott han kan."
Nu ska vi se "Så ska det låta" tillsammans, det gillar grabben!
Anders - som förälder, precis som människa, gör vi misstag. Vi gör fel. Och det är faktiskt bra - för vi lär oss av våra misstag. Du har lärt dig, eller hur? Du har vuxit som individ - vi måste tillåta oss själva att misslyckas, att inte vara perfekta.
Tro på dig själv.
Anders, jag önskar att vi hade fler politiker och andra mäktiga som var som du. Som dels vill gott, och som dels när något går fel, inser, erkänner och rättar till det. De sista bitarna är de svåraste, därav alla problem med lobbyn, FRA, IPRED mm.
Lao Tzu:
"Ett stor rike är som en stor människa:
När han begått ett misstag, inser han det.
När han insett sitt misstag, erkänner han det.
När han erkänt sitt misstag, rättar han till det.
De som visar på hans brister, ser han som sina mest goda och välvilliga lärare."
@ Alla.
Tack. Jag "krisar", men det är helt OK, förutom att jag är övertrött.
I'll be back! soon!
Fantastisk text Anders! Ännu en vill säga...
Känner igen mig så väl i det där. Har egentligen inte så mycket dåligt samvete utan det är på en någorlunda kontrollerad nivå där jag för det mesta lyckats undvika att kanalisera ut frustrationer och annat på de jag älskar. Däremot upplever jag en djup känsla av vanmakt.
Vad som är djupt oroande är att tankarna på FRA, Ipred och hela övervakningsvurmen som samhället präglas av trängt förvånansvärt djupt. Jag har haft ett par hyfsat jobbiga månader med extrema händelser och svårighet på löpande band, bl.a. gick min pappa bort, min sambo pistolrånades och det finns en del annat med. Ändå så är den bestående känslan av oro inte kopplad till nyssnämnda händelser utan till just vår samhälleliga utveckling. Saker händer och livet går vidare. Men hur gör man när "livet" eller det vi normalt kopplar till ett hyggligt liv inte längre är självklarheter?
Det är fruktansvärt jobbigt att inte ens kunna se på sin egen dotter, som är mitt främsta livsljus, utan att tänka på den Orwellska verklighet och den tid hon går till mötes. Saker som vi lite till mans tagit för givna och självklara kommer hon inte att få uppleva. Hur kommer det att påverka henne? Hur kommer det påverka alla andra som växer upp nu? Vad får vi för samhälle?
Nåja, kampen är inte över. Den har nog bara börjat... :)
@ Thomas Tvivlaren. Det låter på ytan galet att din fars död samt att din sambo blev utsatt för pistolhot oroar mer än detta luddiga hot vi nu känner av.
Men jag förstår dig precis.
Nyligen susade jag in på Leo Erlandssons blogg och något i hans sista posting fick det att tåras i mina ögon. Jag vet inte, han sammanställde bara information jag sett på annat håll om ACTA, osv.
Likväl träffade informationen formulerad i hans tappning mina nerver på ett sätt att jag inte kunde värja mig.
När jag ser på mina tre barn undrar jag ibland hur jag ska utbilda dem, jag måste faktiskt börja prata om civil olydnad, osv...
Inte för att indoktrinera dem, utan för att ge dem verktyg och alternativ.
Att jag just nu snöat in lite på Thoreau beror nog på det.
Jag tänker, en dag kanske man inte kan få upp sådana websidor längre.
...
Som du säger, kampen har bara börjat.
Ja visst känns det galet men så är det. Somligt är oundvikligt i livet och sker vare sig man vill det eller ej. Dit hör givetvis dödsfall och oförutsedda och oplanerade händelser av traumatisk karaktär. Det hör till livet (även om jag själv hävdar att det är livet).
Men att de som vi - folket - gett vårt förtroende att leda samhället och vara vår röst samt förlängda arm i det demokratiska spelet med berått mod, planerat, överlagt och medvetet kör i 200 knyck på antidemokratins autostrada i riktning käpprätt åt helsefyr...DET är svårt att värja sig mot. Det är det slags overkliga symbios som vi numera definierar demokratin. Den demokrati som inte längre har så mycket med folkstyre utan mer med styrande av folket att göra.
Jag delar dina tankar kring hur man ska hantera den här utvecklingen i relation till ex sitt/sina barn. Det var ju inte direkt så enkelt tidigare heller. I barnens värld är Bamse hjälte och Krösus Sork skurk. I verkligheten är Krösus idealet och Bamse en naiv drömmare. När vi ändå är inne på barnspåret igen så minns jag en diskussion med min dotter från i somras. Hon undrade varför vi skulle på FRA-demonstration. Jag formulerade det som att det var för att protestera mot övervakningssamhället och jag beskrev det som att allt vi säger och gör i våra liv kunde någon annan lyssna på. Efter en stund undrade hon om det bara gällde "bovar" och när jag sa att det gällde alla människor så var hennes respons ljuvlig: "Äh, nu skojar du bara med mig pappa..." Jag lät henne skratta åt det och leva i tron att det bara gällde bovar. I mitt inre så infanns sig dock tanken "jisses, en 6-åring förstår vad våra förtroendevalda inte förstår". Det var ännu en viktig bekräftelse på hur djupt rotad den personliga integriteten trots allt är i människan.
Inte mindre viktigt är hur jag själv som individ troligtvis kommer tvingas ändra på mitt sätt att tänka och förhålla mig till min omvärld. Ett exempel från inte alltför avlägsen dåtid är att jag rätt ihärdigt argumenterat med amerikaner om det tveksamma med det andra tillägget till den amerikanska konstitutionen, dvs det som garanterar amerikanen rätten att bära vapen. Som pacifist och med en hyfsat positiv syn på människan och mänskligheten så var ett inkluderande av en vapenbärarlag för mig främmande i ett civiliserat samhälle. På sistone så är inte det så självklart längre. För om vi har den utveckling vi nu har så känns det faktiskt inte lika främmande längre. Nyckeln till detta kanske ligger i att ett övervakningssamhälle inte är civiliserat och därför inte bör förhållas till på ett civliserat och pacifistiskt sätt? Där med inte sagt att jag tycker att vi ska väpna oss och starta gerillakrigföring utan det var mest ett exempel på hur de samhällsförändringar som sker får konsekvenser vad gäller vårt förhållningssätt.
Tack för lästipset om Thoreau förresten!
@ Thomas: Du skrev:
"I barnens värld är Bamse hjälte och Krösus Sork skurk. I verkligheten är Krösus idealet och Bamse en naiv drömmare. När vi ändå är inne på barnspåret igen så minns jag en diskussion med min dotter från i somras. Hon undrade varför vi skulle på FRA-demonstration. Jag formulerade det som att det var för att protestera mot övervakningssamhället och jag beskrev det som att allt vi säger och gör i våra liv kunde någon annan lyssna på. Efter en stund undrade hon om det bara gällde "bovar" och när jag sa att det gällde alla människor så var hennes respons ljuvlig: "Äh, nu skojar du bara med mig pappa..." Jag lät henne skratta åt det och leva i tron att det bara gällde bovar. I mitt inre så infanns sig dock tanken "jisses, en 6-åring förstår vad våra förtroendevalda inte förstår". Det var ännu en viktig bekräftelse på hur djupt rotad den personliga integriteten trots allt är i människan."
Vilket i princip är ett juste blogginlägg. Får se om jag får tid att lyfta det som citat i min egen blogg.
Att resonera vidare kring.
* * *
Jag är utbildad officer, men vapenvägrade därefter efter officershögskolan.
Så jag är pacifist. Det som slog mig under hela utbildningen var att vår demokrati tvingade mig att utbildas till befäl, faktiskt massmördare. Det är den dyraste och bästa och effektivaste utbildning jag givits i livet...
Jag vapenvägrade för att slippa använda vapen. Jag ville inte ta konsekvensen, att ta rätt på mina egna känslor efter att ha tvingats skjuta med en hel haubitzbataljon, vilket var vad jag utbildades till.
En haubitzbataljon kunde på den tiden jag övade år 1980, på 7 sekunder leverera 1,8 ton spränggranater i det mål jag som eldledare angav.
Vi tränade på att skjuta stormeldar som varade 3 minuter, det är bara att räkna själv hur många ton sprängämnen man skickar iväg...
Omskrivngingen vad som hände med fienden som vi besköt var: Nedhållning eller nedkämpning.
* * *
En gång tvingade man mig att gå att göra militärtjänst och eftersom jag enligt tester på mönstringen tydligen hade en kropp och hjärna som passade deras syften fick jag även passera officershögskola för att försvara demokratin.
Nu sitter man i Rosenbad och i riksdagshuset och demonterar demokratin.
"En gång tvingade man mig att gå att göra militärtjänst och eftersom jag enligt tester på mönstringen tydligen hade en kropp och hjärna som passade deras syften fick jag även passera officershögskola för att försvara demokratin."
Verkligen ett berömvärt ställningstagande du beskriver och det jag citerar ovan kanske på något avigt sätt ändå är ett bevis på att allt inte var/är åt skogen ändå? För fick jag själv välja så skulle jag med glädje välja samvetsgranna människor i ledande (militära) ställningar än fullkomligt hänsynslösa och empatiska dylika. Det snuddar vid att en skjutgalen instabil människa med vapenfetischer och en allmän vokabulär där bl.a. "apejävelen" förekommer i professionella sammanhang kanske inte är så mycket att ha som polis...för att hårdra det lite.
"Nu sitter man i Rosenbad och i riksdagshuset och demonterar demokratin."
Skrämmande är det.
Det skulle givetvis vara "fullkomligt hänsynslösa och oempatiska dylika" ovan.
@ Thomas Tvivlaren. Jag gjorde ju värnplikt samt off.högskola, samt arbetade i något år som officer.
Det märkliga är att jag inom kåren träffade de största humanister jag kanske träffat i livet...
Jag har flera överstar i min bekantskapskrets nu, det är bra människor.
Min hustru arbetade som flygofficer/tekniker men är nu rektor.
Som pacifist hade jag nog inte tänt på en stritspitt-tjej eller vad man nu ska kalla det:)
Men visst, inom kåren har jag också träffat sådana som inte hör hemma där, personer med taskigt omdöme smårasistiska uttalanden och som tycker att vapen är ball...
Nå, det finns många högre befäl inom det militära som gjort missioner i Bosnien osv, de är verkligen genomreflekterade vad gäller var de står rent humanitärt.
Man skulle aldrig kunna beordra dem att gå till attack och strida för en orättfärdig sak.
Men även där finns naturligtvis motsatsen, de som är med i FN-missioner av mycket mer grumliga skäl.
@Anders: Mycket intressant och bekräftande då jag har bekanta som bl.a. varit i jägarförbanden och senare i FN-tjänst.
Med tanke på att det nu verkar finnas en strävan från Alliansen att vi helt ska övergå från allmän värnplikt till yrkesmilitär så undrar jag om man med detta ökar risken att fel personer söker sig till det militära? Jag får en känsla av att det du själv berättar och det jag hört från andra med militär erfarenhet åtminstone delvis är en konsekvens av den allmänna värnplikten? Man får genom denna in personer som ur bl.a. ett humanistiskt perspektiv är i det närmaste perfekta men som kanske inte själva skulle sökt sig till det militära? *spekulerar fritt*
Äh, jag glömde. Det finns en annan aspekt på att försöka undvika en inriktning mot en yrkesmilitärkår. Ett av problemen med krig är att behovet av militärerna i fredstid minskar eller försvinner. Alla dessa män(niskor) som tränats för att döda och använda våld, med allt vad det innebär av egna trauman, riskerar att sugas upp av intressen som ligger samhället och världen till last istället för nytta.
En liknande problematik fanns exempelvis bakom järnridån där man hade storsatsat på elitidrottare och atleter som ofta inte hade utbildning eller examina att falla tillbaka på. Följaktligen sögs många av dessa atleter och idrottare, främst inom styrke- och kampsporter, upp av kriminella aktörer. Deras styrka och stridsförmåga var givetvis eftertraktad i sammanhang där fysisk styrka och våld ofta nyttjas. Bl.a. finns denna utveckling i Rumänien.
@ Thomas T.
Här är vi troligen helt eniga i syn du och jag, vilket vi tycks vara i mcyket!:)
Jag och Johan "mitt i steget" Westerholm pratar just nu mycket försvar.
Alliansen har schablat bort grejen totalt.
I skrivande stund betalar vi skattebetalare 40 miljarder/år och vi får inte ut någon effekt., eller snarare max 3000 man som kan hålla i en bössa.
Finland betalar mindre, men får med sin värnpliktsarme ut ca 320.000 i krig, om det skulle behövas + den folkliga förankringen är kvar.
Jag skönjer en rad fruktansvärda mönster i världen, (likväl som min vän Johan mitt i steget) Vi har båda militärt förflutet. Han mer än jag.
Nå. Privatarméer brer ut sig allt mer. Blackwater är ett exempel.
Med de klumpiga lösningar som denna regering håller på med just nu kan man snart se att det skulle vara "billigare" att hyra in firmor som Blackwater när vi som land - läs Makteliten - vill utföra någon våldshandling....
Mitt mål är på sikt att vi får bort all militär, men måste jag välja väljer jag 1000 gånger hellre ett värnpliktsförfarande...
* **
Tillägg till ditt resonemang.
Redan Eisenhower varnade efter WWII om det Militärindustriella komplexet, under kriget var han själv med om att driva fram en ny vapenindustri eftersom behovet fanns, han såg sen direkt efter kriget att dessa företag givetvis ville fortsätta att tjäna pengar...
Har man både vapentillverkare och firmor som Blackwater, tja då finns det plötsligt djävligt stora ekonomiska incitament att rent av starta krig för att få mer vinst...
Intressant jämförelse i siffror mellan Finland och Sverige. En spontan fundering är om huvudsyftet med detta är att omintetgöra alla hinder för en NATO-anslutning...
"Med de klumpiga lösningar som denna regering håller på med just nu kan man snart se att det skulle vara "billigare" att hyra in firmor som Blackwater när vi som land - läs Makteliten - vill utföra någon våldshandling...."
Förutom att det blir "billigare" så blir det ju också "ansvarsfriare". Jasså, vår dödsfirma har slaktat och plundrat civila urskiljningslöst? Attans också, då ber vi så hemskt mycket om ursäkt och tills nästa krig lovar vi att byta leverantör... Lite grann som inom vårdsvängen numera om jag får vara cynisk för en stund.
Fotnot. kolla siffrorna innan du använder dem mer offentligt.
Men i sak stämmer dom.
Grejen är att vi har ett militärhögkvarter med ca 13000 anställda överstar och högre befäl som springer omkring i korridorerna för att se nyttiga ut för att bli befordrade. Detta är officerare som blivit över sen vi bara för några år sen faktiskt hade en armé som kunde sätta 700.000 värnpliktiga i vapen... plus ca 100.000 hemvärnsmän.
Det är i sak 3 grejer som nu kostar pengar utan att kunna leverera nytta:
1) gökungen, även kallad kolfibertrasten JAS.
2) Mängder med leopardstridsvagnar som står i malpåse, det var förra borgerliga regeringen med Anders Björck som såg till att köpa in dem...
3) Högkvarteret med alla övertaliga högre officerare.
* * *
Din liknelse med vårdsvängen är bra. Att USA använd Blackwater i Irak beror ju på att det är så obekvämt och störande för hemmaopinionen när amerikanska äppelkindade gossar kommer hem nedpackade i plastsäckar med tätslutande blixlås på.
Skickar man istället iväg firmor som krigar åt en så kan de mycket snyggare "avskriva" sina "ekonomisska" förluster. Ingår praktiskt nog inte i vanliga krigsstatistiken. Staten USA slipper ta på sig ansvaret att soldater dör.
Det var ju bara någon anställd på ett företag som jobbade därborta och vi vet inte ens vilken nationalitet vare sig företaget eller den anställde har. Det är inte vår Stats sak att kontrollera vilka entreprenörer som verkar i Irak.
* * *
Melodin är ansvarsfrihet. Man outsoursar sånt som kan svärta glorian på en själv.
Jag vet inte vad vi ska kalla det längre. Neoliberalism?
Jag vill inte det. Jag har hämtat mycket fint tankegods hos liberaler som Rawls
även om jag länge hade mina rötter i anarkistiska tänkare.
Nu skiter jag i varifrån jag får mina goda tankar.
Vi måste bara fixa fram motstånd. Och det snabbt som fan.
Efteråt får folk gärna börja käfta om höger och vänster och vad fan de vill.
Jag skiter i det.
Nu står demokratin på spel.
Och människorvärdet.
Tillägg.
NATO. Din spontana tanke där är intressant.
Tyvärr tror jag inte den stämmer.
De indikationer jag får från mer insatta sossar, som suttit på taburetterna förut och haft inflytande över försvardepartementet är djupt oroliga.
Jag kan inte nog betona oron.
Försäkringskassan har kollapsat i brist på politisk styrning, eller rättare man rycker bort medel samtidigt som man belastar dem med nya kontrolluppgifter... Försäkringskassan har mer blivit en stasiinrättning än en sjukförsäkringsutbetalande instans under alliansen.
Arbetsförmedlingen är på väg att rämna.
Även försvarsdepartementet. Det funkar inte längre. Kaputt.
Borgarna som springer där i korridorerna svänger sig med ord de själva inte begriper...
Vi ser just nu avigsidan med att ha ett stort parti, SAP, som mer eller mindre ständigt är i regeringsställning.
Det andra laget klarar inte av det.
Så tyvärr. Det är ingen tanke bakom klanterierna, att vårt försvar inte kan leverera ett enda skit, trots att det kostar 40 miljarder.
Den politiska ledningen är helt enkelt sämre än sämst. På att leda.
Alliansen har däremot varit väldigt kvick att införa sina ideologiskt betingade förändringar.
På den punkten har de varit glänsande effektiva, det är en helt lysande genomförd ideologisk förändring.
Jag hatar det. Jag hatar det resultat och den impact det kommer att få på vårt samhälle i en väldigt snar framtid.
Men. De ha varit duktiga på att genomföra sin vilja.
Och nu, genom att folk slås ut, börjar den gigantiska omfördelningen av rikedom.
ett grovt exempel:
Folk som inte kan behålla sina hus måste sälja till lågkonjunkturpris.
Folk med så mycket pengar att de inte behöver låna gör klipp...
Skicka en kommentar