Albert Dylan*

På svenska finns följande titlar av Albert Camus.
Främlingen (1946), roman
Myten om Sisyfos (1947), essäsamling
Pesten (1948), roman
Caligula och Missförståndet (1949), dramer
De rättfärdiga (1957), skådespel
Människans revolt (1953), essäsamling
Fallet (1957), roman
Landsflykten och riket (1957), novellsamling
En lycklig död - dokument och efterlämnade skrifter (1973)
Den första människan (1997), roman

Albert Camus föddes 1913 i Alger. Han avled ett år innan jag föddes, 1960. Han studerade filosofi vid universitetet i Alger. Under den tyska ockupationen deltog han i frihetsrörelsen. Han var redaktör för den illegala Paristidningen Combat. År 1957 fick han Nobelpriset. Hans roman Främlingen sägs vara den mest uppmärksammade. Camus ägnade sig åt några av de centrala problemen i modernt andligt liv, där religionen inte längre ger någon illusion av mening och lycka i livet efter detta. Slår man upp honom i litteraturhandboken sägs det att han vände sig mot livsdyrkare och materialister, men här är jag osäker eftersom han som varje god berättare får infall ibland varför allt inte alltid blir homogent och lättolkat. Ibland är han i mina ögon rätt jobbig och svår. Sist jag gav mig på Pesten, orkade jag ärligt talat inte igenom och det var tredje försöket… Vid tillfälle ska jag försöka igen. Albert Camus bemödade sig att vara klar och enkel, men ändå fastnar jag ofta i hans texter. Paradoxalt är det en av hans största förtjänster, att han är intellektuellt besvärlig för mig. Därmed utmanar han mig och tvingar mig till intellektuell ansträngning. Som sagt, killen dog ett år innan jag föddes, lik förbannat besvärar han mig fortfarande! Hur underbart är inte det!

Att jag skriver det här beror på att PV lade ut följande citat av Albert Camus på sin blogg:

”De unga vet inte att varje erfarenhet
är ett nederlag och att man måste förlora
allt för att få reda på något litet.”

I kommentarer till PV’s blogg såg jag att folk misstolkade citatet på ett närmast vådligt sätt.
Nu tänkte jag lämna Albert Camus för en stund och istället hoppa till en sångtext av Kris Kristofferson & Fred Foster *. De skrev:

”Freedom is just another word for nothing left to lose.”

Att förlora allt, vad innebär det? Vad innebär frihet?

Vad är det Albert Camus och Kris&Fred på två helt skilda sätt kanske försöker berätta för oss?

* Fotnot: Ursprungligen skrev jag Bob Dylan. Jag kom ihåg fel men fick påpasslig rättelse/kommentar av signaturen PorrErik. Detta är nu vederbörligen dubbelcheckat och kollat med förhoppningen att allt nu är rätt.