torsdag, mars 23, 2006

När vreden lagt sig

”Jag blev väldigt chockad och kände mig osäker på vad vi eller någon hade gjort. Sen visade det sig att vi hade gjort precis det vi hade pratat om”, sa Freivalds på en pressträff i Bryssel.
(TT)

Den senaste tiden har det gått att rycka många bisarra uttalanden ur tidningarna.
Jag vet hur jag själv som journalist ofta valde att citera de flängaste, mest absurda och idiotiska uttalandena, särskilt från tunga politiker. Jag valde alltid häftigaste vinkeln. Jag ville komma på löpet med min grej.

Laila visste inte vad Phuket var när hon hörde talas om platsen första gången.
Hon borde naturligtvis ha tagit reda på det. Nästa ord hon inte hade en aning om var Tsunami.
Återigen, hon borde ha tagit reda på det.
Eller; var hon bara otroligt naiv som sade som det var till journalisterna, att hon inte visste?
Jag visste inte heller vad en Tsunami var förrän den var över och började kablas ut i TV över världen.

Här någonstans började ett helt folk se rött när de hörde Freivalds namn. Hon var senfärdig, oinsatt, arrogant och kass.
Nu beslås hon med lögner. Det sägs att hon visste att en hemsida för ett gäng med märkliga åsikter hade stängts. Som myndighetsperson och minister får hon inte göra så.

Få offentliga personer har retat mig så mycket. Men plötsligt minns jag alla misstag jag själv begått. Det är tur för mig att mina misstag inte fått samma proportioner. De är betydligt fler.

Det känns skönt att hänga folk när man är förbannad.
Jag har varit oresonligt förbannat på Laila Freivalds sen Tsunamin.

Först när jag satte mig ned för att skriva en härlig dräpare över hennes minne som utrikesminister hände det underliga. Jag skrev det här.

Jag förlät henne, men det krävde hennes avgång för att jag skulle kunna göra det.
Hade hon suttit kvar hade jag varit bindgalen fortfarande.

Vad säger det om mig? Vad säger det om henne?


(Detta är version 3 av texten. En gång har jag tagit bort den. Jag tyckte inte den var givande. Vad säger ni? Jag brottas med att inte sudda i bloggen.)

4 kommentarer:

CV sa...

Jag tycker texten är bra - för den ger ett ärligt intryck och får läsaren att se saken ur nya synviklar. Som att tänka på att journalister så klart väljer de mest häpnadsväckande och förvridna citaten, för att väcka uppmärksamhet.
Och att tänka på att vi själva kanske inte heller gör allt perfekt.
Fast å andra sidan var det väldigt klumpigt att vara med och stänga en hemsida.
RS
kulturbloggen.com

Anders sa...

Mycket klumpigt att stänga hemsidan.
Fast som journalist har jag valt att tysta storys...
Jag, men framför allt min nyhetschef gjorde bedömningen att den inte skulle sälja, alltså var den inte värd att lägga ned tid dvs pengar på.
Vad jag delvis vill komma åt med inlägget är att media dömer hårt genom att vinkla som de gör.
En liten sanering i tidningsmiljön tack. Jakten på lösnummer får inte gå över styr.

Peter Madison sa...

Absolut. Lösnummer får ju inte styra "nyhetsflödet" men om lilla tanten bara sagt "förlåt mig, jag tabbade mig men ska rätta till det" så hade hon blivit förlåten, naturligtvis. Vi är ju trots allt inget mordiskt folkslag. Men lite sunt förnuft är tydligen svårt att ha när man sitter däruppe och klamrar sig fast i makten. För det är ju det allt handlar om.......

Anders sa...

Ibland undrar jag. I just fallet Laila vete fan om hon egentligen ens ville ha jobbet... Hon sa ju några år tidigare upp sig från politiken efter att ha vari justitieminister rätt länge.
Men så ringde Göran, sa att han behövde en stabil person efter mordet på Anna.
Laila kände kanske att hon inte kunde tacka nej. Inte för makten, utan för att hjälpa sina gamla vänner som hamnat i ett svårt läge.

Vi tänker så gärna illa om politiker. Men. Längst inne under rocken är de väl också människor.