DN i världsavslöjande artikel om ludditerna

DN kan som första tidning i världen avslöja var ludditerna har sitt näste.

En teori som haft stöd i den sk Leicestershire-forskningen har gjort gällande att Ludditerna med början kring år 1811 har träffats nattetid på hedarna runt industristäderna, där de övat exercis och rörelse, men så är inte alls fallet. Istället flockas de runt hemliga kassaskåp placerade inne i regeringsbyggnader runt om i Europa. Vi på DN kan föra till bevis att dessa kassaskåpsträffar även äger rum med täta mellanrum i USA, Japan och Kanada.


Även där föredrar man att samlas i sten, betong och eller glas/stål-konstruktioner. Vi har fått en luddit vid namn B.ASK att yttra sig, som det heter fritt översatt från engelska: "Av skivan", dvs "Off The Record", att inte förväxlas med det närliggande uttrycket "off topic".

B.ASK:
- Allting bottnar i att vi har att värna om valhemligheten. Därför låses valsedlarna in i kassaskåp innan någon granskar dem. Det sker direkt efter val. Vad som nu händer ungefär mitt i en valperiod är att vi ibland tar fram dem för snabbast möjliga destruktion. De är ju hemliga. Vi får ju inte avslöja valhemligheten.

DN:
- Hur får ni då fram vem som ska regera direkt efter val?

B.ASK:
- Det är givetvis en moralfråga.

DN:
- På vilket sätt?

B.ASK:
- Det kan jag inte yppa för då skulle jag ju röja valhemligheten, men så mycket kan jag säga att den som kan blugga* längst och mest vinner.

DN:
- Blugga?

B.ASK:
- Mina läppar är förseglade.

Som vi på DN tolkar det är valhemligheten så djup att man bestämt sig för att i enlighet med det även instifta hemliga möten där hemliga politiker gör hemliga saker. Denna nya, helt hemlighållna procedur går under namnet ACTA.

Kring akronymen ACTA har det en längre tid spunnits en del rykten, vilka gjort gällande att det rört sig om "Anomali Catatastrofy Telescope Awareness", alltså att man i rymden med teleskop upptäckt Anomalier.

I icke så nogräknade sensationsmedia har bland annat gjorts gällande att formen på detta hus stämmer överens med de framtidsvisioner och syner den helige Augustini skriver om i sina bekännelser.

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att lägga B.ASK:s uppgifter jämte dessa informationer. Vi på Djingis News håller alltså före att det INTE rör sig om sk "rymdiska anomalier " dvs "Aliens " utan återuppståndna ludditiska sällskap som gör sitt yttersta för att klamra sig fast vid makten. Och det säkraste sättet att hålla sig kvar är att allt blir vid det gamla. Intet kan vara farligare för dem inne i dessa hus, samlade runt dessa kassaskåp, än förändring - och insyn.

Riksdagshuset är alltså inte, som en del fantasifullt utmålat, ett rymdskepp fyllt med rysligt illasinnade aliens, även om man lätt kan få det intrycket i dessa dagar.


Nej, den runda och stadiga formen kommer sig av att man som modell använt det väl beprövade kärntornet , som visat sig ytterst svårforcerat vid folkliga upplopp då populasen vare sig förfogar över kanoner eller kartecher .

Eder alltid lika snabbt skrivande reporter i tiden, Djingis

*Nyordet blugga kan till 87% sannolikhet härledas ur orden "bugga" samt "bluffa", med vilket avses att man först avlyssnar därefter säger en sak men menar en annan. Det är fd med.arb. K.R Ypto, tidigare anställd hos FRA som hjälpt oss i den analysen.

Landets absolut tyngsta intellektuella förmågor kliver in och befriar världen från den onda maskinen

Detta har hänt: Privatpolislagen ska träda i kraft, tror vi, första april. Inget aprilskämt, försäkrar dock initierade källor till Djingis News.

länk till kinomatografiska bilder av bilden

Vi träder in i historien när några av rikets intellektuella tungviktare är på marsch för att hylla riksdagen. Den har med nit och snabbhet röstat fram IPRED. Horace säger lyckligt :
- Lagen baseras på samma genomtänkta strategi som ludditrörelsen utvecklade. Det handlar om hur man bäst gynnar kulturens mest eftersträvansvärda beståndsdel, nämligen stagnation.

Genom historien har en rad uppfinningar visat sig kullkasta det som varit gängse invanda tankar och mönster.
- Vi kan inte låta det ske en gång till, säger Horace. Det vore förfärligt smärtsamt för oss som äntligen upphöjts till vårt rätta värde och nu kan tåga till riksdagen som de största hjärnorna vår nuvarande kultur lyckats frambringa.

Gutenbergs tryckpress var en sådan olycklig uppfinning, liksom den maskin...

som kom att kallas Spinning Jenny efter ordet "spinster" som betyder ungmö.



och den sk trattgrammofonen som fick folk att dansa fastän där varken fanns orkester eller musikant i närheten.

Slår man ihop dessa produkter, på ett för människans eget bästa alldeles för sinnrikt vis, får man slutligen en maskin med vilken gemene man kan läsa, skriva, komponera eller spela musik alldeles själv eller lyssna, göra bilder och manipulera bilder samt sprida desamma över jordklotet i närmare ljusets hastighet i hur många exemplar som helst. Även sk kinematografiska bilder, alltså rörliga, lär förekomma, enligt Djingis News mest initierade källor.

Eller snarare, med den nya maskinen kan man knappast längre tala om exemplar, den gör med blixtens hastighet kopior av allt konstnärligt man stoppar in i den, alldeles gratis.

Här en ny sådan maskin ur konsumentleden. Lägg särskilt märke till den av marknadsavdelningen valda svarta färgen. Det ska signalera pirat och äventyr.

Eller som den i egna ögon intellektuellt tyngste i Sverige uttrycker det (figuren längst till höger i första bilden till detta djuplodande reportage, bärande kycklinggul scarf:
- Datorer med vidhängande Internet har gjort det möjligt för vem som helst att sprida sina alster över världen helt gratis. Jag är som alla vet den mest väldiga progressiva kraft vårt land har, men det får ändå vara någon måtta på vad vanligt folk ska få ha tillgång till. De kan ju få idéer och då vet man ju hur det går.

Den före detta ständiga sekreteraren för de aderton i akademien fyller i:
- Det kan givetvis inte bli vare sig snille eller smak när vem som helst kan mångfaldiga sig.

Vi på Djingis News har letat exempel på denna fatala brist på både snille och smak. Vi fann detta material som alltså är helt gratis spritt, bland annat över den sk Piratbukten varom vi den senaste tiden läst så mycket skrämmande i snart sagt alla medier.

Här ger vi alltså plats för Georgiawonder bandet som genom sitt förflackade förfarande haft en otroligt oförtjänt framgång.



För att göra reportaget komplett har vi på Djingis News sökt den ärevördiga och annars allestädes närvarande organisationen Ifpi. De svarade i telefon att de inte ville skicka någon representant att vara med på bild. De lät i ett telefax hälsa:
- Vi stödjer givetvis de intellektuella giganternas marsch till riksdagen, men det är mer vår sak att verka genom att på sikt kunna åtnjuta de folkvaldas hela förtroende. Det är lyckligtvis det som nu har timat, därav det mycket gynnsamma utfallet för våra klienter och uppdragsgivare.

Eder alltid lika snabbt skrivande reporter i tiden, Djingis

* * *
Tack till Sagor från livbåten, där jag hittade den förskräckliga amatörkulturen

Den som vill rösta på en författare och upphovsman som hatar IPRED, läs ett tidigare inlägg.

Du lagstiftare

Be mig inte komma ut
och leva som du vill

när du tänker på mig
räcker fantasin inte till

Jag har försökt att täcka
över mina ögon
men då stannar tågen
och bilarna som ska forsla
alla till jobben

När du tänker på mig
vet du ingenting

Det här är ett läckage ur min sporadiska dagbok
Annars brukar aldrig något komma ut

Allt jag sätter värde på
och sorterar in i stjärnsystemen
bortom din verklighet hamnar här

Ifpi thinks that they got away with it. MEN

En bred front av is reser sig
vi står inte snällt på perrongerna
och väntar på tillstånd att kliva på

Skammens rödfärg har gått upp i flaggorna
ett skärsår kan inte likna solen i den unkna luft
dit Ifpi:s delegater sålt sina själar

När du tänker på mig räcker
fantasin inte till för vi är många
Vi är tågen som rusat in i framtiden

* * *

Den som vill rösta på en författare och upphovsman som hatar IPRED, läs ett tidigare inlägg.

IFPI, att inte förväxlas med IFPI

clic to enlarge

De senaste veckorna har jag pratat med flera personer som arbetar på tidningen ÖP i Östersund.
Jag har sänt in pressmeddelanden, debattartiklar, andra texter, motionen.

Jag har försökt säga att de skulle kunna göra saker intelligent. Lägga en debattartikel, eller annan text bredvid ett av deras reportage om hur ungdomar delar kultur och lägger upp det de gör på nätet.

Idag var en artikel i tidningen om en tjej som spelat klassisk cello, men har bytt musikstil. Hon går sina egna vägar, har även startat en radiokanal som hon kallar "mummelradion" där det inte är så rappt och korkat som i vanliga radion, utan mer eftertänksamt. Hon beskriver rent av sin egen radio som en protest mot det innehållslösa skval vi lever i.

Läs om tjejen i ÖP (litet på nätet, större, i papperstidningen). Hela hon är ett politiskt statement mot IPRED, men hon säger det aldrig i reportaget. Hon är och lever istället protesten.

Man kan lugnt säga att regering och riksdag lirar i en annan värld och SvD rapporterar att IPRED klubbas.

Tjejen jag läste om i tidningen vill något helt annat än den maffialika innehållsindustrin som just fått igenom sin alldeles egen indrivarlag.

Ändå orkade eller ville inte tidningen förstå vad jag menade med att de kunde lägga en av mina debattartiklar bredvid något av dessa reportage de kör. Eller åtminstone i samma nummer.

Tidningen hade inte behövt koppla ihop företeelserna. Det hade ändå förhöjt innebörden av deras artikelserie om artister som väljer sina egna vägar.

LT har publicerat en av mina debattartiklar och den hade reportern framför sig när han senare genomförde en trevlig intervju med mig i telefon. Men resultatet i tidningen blev väl sådär. Vad är till exempel en politikerstat? Jag vet inte och har aldrig tagit ordet i mun. Men det skriver LT att jag sagt.

Jag får skylla mig själv. Jag borde ha begärt att få motläsa. Jag struntade i det eftersom killen lät pålitlig och redlig i telefon.

Glädjande nog lyckas man bättre på annat håll och på Newsmill skriver ett gäng på skarpen, mot det egna partiets trista hållning.

Även om det känns trögt. Stenen är i rullning.

* * *

Den som vill rösta på en författare och upphovsman som hatar IPRED, läs föregående inlägg.

Sprid giftet om IPRED vidare

Från början tänkte jag blogga om mitt skrivande och ha bloggen som kontaktyta till mina (bok-)läsare. Så har det inte blivit.

Istället kämpar jag här för att upprätthålla det vi tagit som så självklart, men som visat sig vara allt annat än just självklart; demokratin.

FRA, IPRED, Datalagringsdirektivet, ACTA och så vidare i en aldrig sinande ström av repressiva integritetskränkande lagar spänner sin hane längre än sin egen gräns och det de påstås ska skydda.

Jag tycker om idrott och att tävla, men det finns former av tävlingar jag tycker sämre om, som att lista bästa bloggen eller bästa boken, till exempel.

Ta vilka bloggar som helst i min bloggrulle och försök jämföra eller rangordna. Jag finner det helt meningslöst, för att inte säga idiotiskt, både som sysselsättning betraktat och som värdemätare.

Jag är emot sådana konstlade rangordningar ändå blev jag själaglad när Opassande vann!

Jag är inte konsekvent, men jag blygs inte att erkänna att jag kan vara emot en tävlingsform för att sedan genast bli löjligt glad när en viss vinner!

Jag har i flera veckor tagit beslutet att inte vara med i den tävling över "Bästa författarblogg" som tidningen VI har startat. Jag blev sur när jag upptäckte att jag var med. Ingen frågade!

I alla andra tävlingar jag varit med, SM i fallskärmshoppning och sådant, har jag av egen kraft och vilja anmält mig. Här var jag bara med, upptäckte jag. En dag droppade det in besökare länkade från VI som var här och snokade, och sen har en del rent av mage att rösta på mig.

Jag surnade allt mer. För varje röst jag upptäckte att jag fick blev jag helt bakvänt ännu surare. Men jag kunde inte låta bli att titta. Det hör helt enkelt till min inkonsekventa hållning i ämnet bloggtävling, har jag märkt.

Men framför allt är jag trögtänkt. Först idag slog det mig. Den kamp vi alla bedriver är viktig. Jag tror det är för sent att klättra till toppen, men för varje snäpp uppåt på listan vi som driver dessa frågor kommer, desto bättre.
Det är bra för demokratin och integritetsfrågorna.

Då hittar fler läsare utanför vår krets inte bara min blogg, utan de ser även länkar och bloggrullar och börjar läsa.

Därför informerar jag nu om att det går att rösta på ett gäng författares bloggar "Hos en Blogg för alla ".

Fri röstning gäller naturligtvis, men kanske man ska fråga var de står i IPRED-frågan först?
Det kunde ju vara en sak god som någon, för att sprida kunskap om hotbilden vidare.

* * *
bilden överst från ISHR jag har beskurit och manipulerat den

Kampen om demokratin

Från Sosseresan

Efter det att jag jobbat med riksdagssvar.se i höstas fick jag för mig att påbörja en politisk resa.
Vi nådde inte våra folkvalda. De struntade fullständigt i oss medborgare när vi ringde och mejlade dem. Jag förstod att demokratin var i fara.

Jag hittade på ett projekt och jag kallade det för sosseresan.

Igår kväll klockan sju damp jag för första gången ner i en s-förening. De satt och försökte få ihop listor och namn till kyrkofullmäktige. Jag har blivit tillfrågad att sitta med i kyrkofullmäktige, men tackat nej.

Däremot vill jag vara med och kämpa för att återupprätta demokratin. Jag anser att det brinner i knutarna och det anser min bloggkompis Johan också. Även Farmorgun. Vi har helt olika syn och angreppssätt, men står ändå fullkomligt enade i synen på att demokratin är en skör blomma som håller på att vissna och bli brun mitt framför ögonen på oss.

Jag var inbjuden för att tala i 45 minuter om mina iaktagelser i "bloggosfären". Jag kopplade ämnet till frågeställningar om hur vi själva ser på SAP, och hur valmannakåren ser på partiet.

Jag startade enkelt:
- Hur ser vår självbild ut och hur ser väljarkåren på oss?

Jag ritade upp den politiska kompassen. Kamraterna plottade in var partierna låg. Alla låg i mitten. Eller till synes låg alla i mitten.
Ingen ansåg att SAP triangulerat sig dit, men det var valmannakårens bild av vårt parti.
Vi ligger i mitten i en klump tillsammans med de borgerliga partierna.

MEN. Egentligen ansåg min s-förening att borgarna tillsammans med kd låg betydligt längre högerut, samt längre upp på den auktoritära skalan.

Rätt eller fel, saknar i sammanhanget betydelse. Så upplever en sosseförening i Norrlands inland att det är.

Då frågade jag var de själva upplevde att de låg, eller ville att Socialdemokraterna skulle ligga.
Vi hamnade betydligt längre vänster ut (röd oval på bilden).

- Det är den politik vi vill föra. Vi tror på solidaritet, det är grunden. På den auktoritära och frihetliga axeln ville s-föreningen ha det lite öppet, ganska i mitten, men frihetligare ibland.

Vänster och miljöpartiet hamnade omkring oss. Som goda stödpartier. (MP) får ursäkta att jag inte lyckats få med er när jag ritade bilden, men ni är enligt kvällens diskussion lite fritt svävande omkring oss, själv är jag den röda lilla pricken nere i vr hörn:)



Jag skulle prata i 45 minuter. Vi kom att prata och diskutera i över två timmar. Det blev alldeles som här på nätet, men med den skillnaden att jag inte kan gå tillbaka och läsa och följa kommentarstrådarna.

Vi hamnade hos piratpartiet och jag talade om som det var, att de har fått upp mina ögon för att upphovsrätten måste revideras. Jag vet inte hur, men den måste ändras. Jag tipsade om att en god diskussion tagits upp här på nätet, bland annat av Stefan Stenudd.

Men framför allt pratade vi om stuprör. Stuprören i riksdagen, att varje utskott sitter och jobbar för sig, som i FRA-lagen, där försvarsutskottet beredde hela frågan, trots att lagen involverar både konstitutions-, justitie- och utrikesutskottet.

Vi kom fram till att det fanns stuprör även inom det egna partiet - och att vi inte vill ha dem. Jag sneglade bort mot Gunnar Sandberg, den riksdagsman som var med, han bara nickade.

Vi vill alla förändring och under mötet kände jag sakta en värme sprida sig upp i bröstet, men så sladdade vi in på framtiden och vi ser just nu hur stater omkring oss rasar sönder och samman. Island. De baltiska staterna.
- När kriserna nu förvärras behöver vi inte mer hårdhet. Vi måste väcka till liv solidariteten igen, sade någon.

För världen brakar och knakar nu. Man börjar inse det i Berlin där EU:s ledare samlats. Man diskuterar finanskrisen och man börjar äntligen komma fram till kärnan.

Vi måste få till stånd en långsiktig förändring.

Frankrikes president sade:
”Krisens våldsamhet, dess djup, kräver verkligt grundläggande förändringar. Vi måste starta om kapitalismen från grunden, göra den mer moralisk.”

Framtiden kommer att ställa oerhörda krav på oss alla.

Den marsch uppåt till höger i den politiska kompassen som den borgerliga alliansen har påbörjat, enligt min s-förening, är en farlig riktning.
Nya moderaterna kallar sig ett nytt arbetarparti som lyssnar.
Alla politiska beslut, alla lagar alliansen forserat igenom visar en helt annan politisk riktning.

Rent retoriskt ligger partierna i en klump i mitten. I verkligheten är de inte alls så nära varandra.

Framför allt vill inte min geografiskt närmaste s-förening ligga sked med alliansen. Man vill en helt egen och annan politik.

Och jag har bott här i tio år och inte ens vetat att denna s-förening fanns.
Det om något visar vidden av den problematik SAP står inför. Hur möta väljarkåren?
Hur fördjupa demokratin?

FRA, IPRED1, datalagringsdirektivet, ACTA blir bara mer och mer toppen av ett isberg. Och bortom det har vi finanskris och den för med sig än mer odemokratiska tendenser, för numer får vår statsminister till och med PM från forskare som anser att demokratin så att säga är ivägen när regeringen ska fatta snabba, elitistiska tjänstemannabeslut.

* * *

Om toppmötet kring finanskrisen, Aftonbladet, SvD, DN

Tankar att gå till val på - för alla partier

Jag förbereder som bäst ett seminarium jag ska hålla i kväll. Det är socialdemokrater som ringt och frågat om jag vill komma och dra igång någon form av idédebatt. Har jag inte något sådant på lager får jag gärna berätta om mina böcker.

(Innan pressar barnen och jag in ett besök hos svärmor innan operation som troligen blir idag/kväll).

Man tänker sig en trevlig stund, kanske 45 minuter efter deras "riktiga och viktiga" möte där de behandlar saker och håller igång socialdemokratin. (Jag är aningslös hur sådant går till, jag poppar bara in och håller seminarier).

Jag tänker ta fasta på det Mary X skrev om den partimotion vi sossar skrivit om att införa ett moratorium mot all repressiv lagstiftning tills dess riksdagen ordnat sitt arbetsflöde så det blir både begripligt och demokratiskt igen. Och idag har Mary tagit in engästbloggare som är ganska rätt ute han med. Han skriver att förändringen är obeveklig. Det behöver mina äldre s-kamrater också höra.
Precis när vi släppte motionen ansåg Mary X att vi i oppositionen ges flygande stekande sparvar genom den sittande alliansens ovilja att göra rätt i dessa frågor.

Jag håller med Mary, men samtidigt gör det mig beklämd. Det här är självklarheter som vi inte behöver bråka om över partigränser. Förändringen är på väg, men ändå är jag djupt angelägen om att skynda på utvecklingen i rätt riktning. Historien har upprepade gånger visat att inför man felaktiga regler eller institutioner kan det ta otroligt lång tid att bli av med dem. Hela Sovjettanken var en sådan befängd och hemsk idé - ändå överlevde och förtryckte den vansinniga idén ett flertal folk och språkgrupper och kulturer i över 70 år. Även den galna idén att skapa en institution som Stasi visade sig vara mer än lovligt seglivad.

Så konstig är människan, hon kan klamra sig fast lika länge vid en usel idé som en god. Jag vet inte vad det beror på, kanske ger en institution, så fort man byggt den, dem som jobbar där en sorts trygghet - och så klamrar de sig fast. Frenetiskt.
Man klamrar sig desto mer om institutionen likt KGB och Stasi ger dem som jobbar där olika grader av makt.
IFPI är en sådan, fast privat institution idag. En privat institution som är bra på att föda sig själv, men utåt är mer att likna vid en maffialik organisation.

En annan sak. Om både innehållsindustrin, lagstiftarna och både statens institutioner och privata dito, sådana som Ifpi, fortsätter att klamra sig fast vid det gamla kommer den nya generationen att helt förlora tilltron till både rättsstaten och det näringsliv som trycker på för att fortsätta tjäna pengar på ett i allas ögon snart ohederligt sätt.

Jag tänker fråga mina kamrater om det inte är så att vi socialdemokrater i grunden trots allt har en positiv människosyn.
Ja, i själva verket utgör den positiva människosynen en väsentlig del av vår värdegrund. Bemöter man människor på ett värdigt sätt så visar det sig alltid att människor växer och vill goda saker.

Jag ska fråga om det med denna positiva människosyn i botten verkligen är en bra idé att via lagar, aldrig, aldrig vilja uppmuntra människor till samarbete eller förtroende eller givmildhet.

Jag ska fråga om det verkligen kan vara vettigt att bara lägga hämmande och bestraffande och bötfällande lagar över hela befolkningen.
Särskilt med tanke på att om vi nu som parti har en positiv människosyn, ska vi då stöda och stifta lagar som går ut på att människan i grunden är en kriminell smitare som det är bäst att ha ständig koll på?

Som grädde på moset vill man lägga en lag över alltsammans som visar en enda sak: Staten har icke något som helst förtroende för dig som medborgare.

Svärmors selektiva tystnad

Svärmor är fortfarande på sjukhus. Så mycket mer tänker jag inte skriva om det. Hon vill det inte. Hon har inte sagt något om det, men hennes tysta språk talar desto mer.

Min hustru kan konversera med henne helt normalt, men när en sköterska kommer in och frågar om hon vill ha något att äta, eller hur hon mår, eller om något fattas henne, stirrar svärmor tomt framför sig, som om sköterskan överhuvudtaget inte fanns.

Hon befattar sig inte med personalen. Det är hennes sätt att protestera till den urbota idiotiska idén att hennes kropp skulle befinna sig på ett sjukhus. Det har den aldrig tidigare gjort och det tänker den sannerligen inte vara med om nu heller.

Enligt eget förmenande är hon inte där. Och skulle hon vara där så är det hennes omgivning som bedömt saken galet. Ändå kan hon inte låta bli att skicka en hälsning hem till mig genom hustrun:

- Du kan gott tala om att jag inte är dö än, så lätt blir han inte av med mig.

- Vad ska jag säga till barnen? frågar hustrun.

- Dom ska du krama.

barnen sover och jag...

Jag vakar
ser ut genom fönstret
det är tyst och mörkt
jorden vrider sig runt sin axel

hela veckan har jag
kramat Tula
när hon kissat smärta

förr kallades det blåskatarr
vad det kallas nuförtiden
bryr jag mig inte om

jag vakar
barnen sover
och jag vill passa på
att gå ut och hämta ved

Odin hostar, snörvlar,
kan plötsligt inte andas
vaknar gråtande

tur att jag inte hämtade ved
jag tröstar
han somnar

jag vakar
beräknar att huset
håller värmen
till i morgon

jorden vrider sig runt sin axel
hustrun har åkt
till akuten med sin mor

den meningen i varianter
hustrun är på akuten med sin mor

jag ser genom fönstret
ett kompakt mörker
i handen kramar jag
det enda vapen jag äger

en pil med jaktspets
pilbågen på bänken
vapnet ger ingen tröst
har ingen verkan
mot det som händer

jag vakar
jag vakar över barnen
och jag vill att min hustru
ska ringa och säga
att allt är bra

jorden vrider sig runt sin axel
och jag slungas in i mellanrummet
mellan ljuset i huset och det stora
mörkret därute

jag har inga val
livets tunna hinna
ger inga val
jag vakar

Lagar som inte lirar med verkligheten och det vi vill göra

Från CC CopyCat byrån

Jag har alltid klippt ut tidningsartiklar. Som stöd för minnet, men också för att visa vänner som jag vet är intresserade av ämnet. På nätet kan man givetvis länka för att peka ut klippet man vill visa. Oftast blir den man länkar till glad. Man skapar trafik.

Den här gången tyckte jag artikeln var så fantastiskt bra att jag vill spara den så den blir lätt att hitta när jag vill läsa den igen. Jag vill även att andra ska läsa och förstå. Lära sig saker ur texten.

Vad säger upphovsrätten om det?
Att jag vill dela med mig elektroniskt, så som jag alltid gjort med papperstidning?

Jag älskar också att leka med bilder jag hittar på nätet och sätta texter till dem, eller manipulera dem på annat sätt. Jag har aldrig spelat Tomb Rider, men är otroligt fascinerad av hur man lyckats ta fram en gestalt, Lara Croft, som känns så verklig. Hon var år 2007 trots allt bara gjord av ca 5000 polygoner. Nu år 2009 vet jag inte hur många polygoner hon består av. Hur som helst tycker jag det är kul att sätta henne i nya sammanhang.

Och här klippet ur SvD. Det jag vill att alla ska läsa.

Ny tid kräver ny upphovsrätt

Publicerad: 16 februari 2009, 04.43

I VÄRLDENS FOKUS Idag inleds rättegången mot grundarna av fildelningssajten Pirate Bay i Stockholms tingsrätt. I fokus för rättegången står upphovsrätt och skydd för ekonomiska värden. Det är hög tid att se över formerna för och effekterna av nuvarande lagstiftning, skriver Karl Sigfrid.

I februari 2007 spelade Stephanie Lenz in en video på sin ettårige son Holden som glatt dansade runt i lägenheten med en gåstol. För att kunna dela upplevelsen med andra laddade hon upp videon på Youtube. Filmen blev en succé bland släktingar och vänner, och allt var frid och fröjd. I fyra månader.

Sedan såg juristerna på Universal Music Group videon, och hörde framför allt vad Holden dansade till. Det var Let’s Go Crazy av Prince. Universal skickade ett brev till Youtube och krävde att videon skulle tas bort eftersom den inkräktade på deras upphovsrätt.

Även den som vill att samhället ska prioritera jakten på ungdomar som olovligt lyssnar på musik måste tycka att upphovsrätten ska syfta till att skydda ekonomiska värden. Familjen Lenz videoinspelning är 29 sekunder lång, och ljudkvalitén på musiken i bakgrunden är fruktansvärd.

Universal tyckte ändå att en rimlig ersättning för Stephanie Lenz tilltag var drygt en miljon kronor. Juridikprofessorn Lawrence Lessig studerade fallet och konstaterade att Universals skivbolagsjurister i alla fall tagit till sig budskapet från Prince. Let’s Go Crazy.

Lessig ser inte Universal Music Groups åtgärder mot Stephanie Lenz som en isolerad företeelse, utan som ett angrepp på en ny, framväxande kultur, Remix-kulturen. Att remixa är att kombinera och modifiera befintliga verk och på så sätt åstadkomma något nytt. Skribenter remixar hela tiden andras material, fast då kallas det att citera.

Citaträtten är en självklar del av yttrandefriheten – utan den skulle inte en skribent kunna återge andras uttalanden i oförändrad form – men vad gäller när en bloggare vill återge information som finns i form av ljud och bilder? Den rätten borde vara lika självklar, men är idag en juridisk gråzon. En enskild person som citerar andras video- eller ljudsekvenser utsätter sig för stora juridiska risker.

För några veckor sedan laddade jag upp mitt senaste riksdagsanförande på bloggen i videoformat. För att göra videon mer illustrativ – det kan vara tröttsamt att i flera minuter titta på någon som står i en talarstol – gav jag mig ut på jakt efter videosekvenser att klippa in. Eftersom upphovsrätten som grundregel förbjuder användning av videomaterial på nätet var det ganska tidskrävande arbete att hitta de begränsade fria arkiv som finns.

Den begränsade tillgången till fritt användbart material beror både på en destruktiv upphovsrättslagstiftning och på att enskilda aktörer av princip behåller de fulla rättigheterna till material som saknar ekonomiskt värde.

När jag surfade in på SVT:s hemsida noterade jag med glädje att de hade ett ”öppet arkiv”.

Så bra, tänkte jag. De har förstått att de kan bidra till nyskapande genom att ställa delar av sitt arkiv till förfogande.

Detta var dock inte tanken bakom SVT:s ”öppna” arkiv. Arkivet bestod av en samling historiska nyhetssändningar, och ett meddelande om att ingenting får laddas hem. Därmed kan materialet inte heller remixas.

Det finns många skäl att reformera upphovsrätten, men även med den upphovsrätt vi har finns det utrymme att förbättra yttrandefriheten genom en större domän av fria verk. Till dess att politiska reformer öppnar tillgången till material som idag är inlåst utan anledning vill jag uppmana framför allt SVT att se över sin upphovsrättspolicy.

Andra tv-kanaler ligger längre fram i utvecklingen. Den arabiska nyhetskanalen Al Jazeera har släppt videoklipp från kriget i Gaza fria. Videoklippen får laddas hem, remixas och spridas enligt en standardiserad Creative Commons-licens. Den amerikanska mediekoncernen Viacom har informellt deklarerat att den inte tänker jaga den som remixar deras material för icke-kommersiella ändamål.

Kreatörer som läser SVT:s webbregler får snabbt veta att här är allt innehåll skyddat av upphovsrätten, och det är strikt förbjudet att sprida eller visa materialet på exempelvis en egen webbsida. Det finns ingen logik i detta. Ett företag som finansieras gemensamt genom en obligatorisk licens bör agera allmännyttigt och på ett sätt som gynnar största möjliga yttrandefrihet. Den egna och andras.

SVT får årligen omkring fyra miljarder kronor av hushållens tv-licensinbetalningar, och för dessa pengar sänder företaget drygt 18000 timmar material i sina kanaler. Detta material bör SVT göra tillgängligt, inte bara för visning utan även för modifiering och vidare spridning. Det kan ske med en Creative Commons-licens eller genom att materialet helt enkelt släpps till den allmänna domänen och kan användas helt utan restriktioner. På så sätt kan ett enormt gemensamfinansierat videoarkiv lägga grunden för nytt skapande.

Karl Sigfrid

riksdagsledamot (M)

Varje brott och dåligt liv utgör ett mått på statens misslyckande

Jag läser för mig helt ny litteratur och jag har börjat samla den på olika ställen utan att få överblick. Spridda skurar av märkliga länkar ligger därute i "molnen" som finns i cybern.

Här, några böcker jag läser. Som jag bläddrar i på datorn, exakt på samma sätt jag alltid bläddrat i liknande fysiska böcker utan att någonsin läsa dem från pärm till pärm.

Jag litar inte längre på mina egna hårddiskar eller datorer. Inte ens min nyaste dator litar jag på. Redan efter ett halvår har Microsofts XP börjat ruttna inifrån. På min gamla dator har jag migrerat till Ubuntu och jag håller på att lära mig.

Jag är på väg bort. Jag är på väg in i framtiden. Idag tror jag att den är ljus. Jag har läst så många glädjande länkar idag. Var ska jag samla dem? Vilka ska jag välja att dela?
Tar jag alla blir det en orgie i länkar ingen orkar igenom.

Hos Liberal och långsint hittar jag att Europaparlamentet kräver FRA-lagens avskaffande. Det är Europaparlamentets utskott för fri och rättigheter (LIBE) kräver nu i en rapport att Sverige svänger både när det gäller FRA lagen och den exceptionellt hårda tolkningen av Ipred som ligger föreslagen för Sveriges Riskdag.

Rapporten godkändes enhälligt av utskottet.

DN skriver att Alliansens nya förslag har allvarliga brister, att de urholkar Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen. Man drar slutsatsen att signalspaning är viktigare för regering och riksdag än våra grundlagar.

En stund senare får jag mejl från Johan som talar om att ett pressmeddelande från sossarna i EU har släppts. Jag har redan fått rapporten, men det känns ändå glädjande att läsa när flera olika kanaler börjar sända in god information som omväxling till de störtskurar av hemskheter som duggat in den senaste tiden. Rubriken lyder:

Skarp uppmaning från Europaparlamentet till den svenska regeringen - FRA-lagen måste ändras.

Jag ser att Rick falkvinge tar upp nyheten som en sensation. EU kräver att Sverige ska droppa FRA och Ipred.

Mymlan fäster min uppmärksamhet på en krönika i Journalisten som tämligen nyanserat tar upp fildelningsproblematiken i "knark, petting och fildelning"

* * *

Rättegången fortsätter. Jag avser naturligtvis mot TPB. Signaturen Cnab tipsar mig att läsa om Snedseglaren Curt Lundström, mannen som ofta kallas rashetsare, rent av knäckebrödsnazist, hur det kanske kom sig att han började hjälpa TPB.

Ett trasigt liv kommer emot mig. En ledsen, vilsen, faderslös mångmiljonär som på det personliga planet beskrivs som juste mot alla, även invandrade personer, men som gått i baklås på idéplanet, kanske efter en enda händelse i ungdomen, och därför finansiellt stöder den ena skumma invandrarfientliga rörelsen efter den andra. Han verkar periodvis drivande i dessa rörelser.

Varför ger sig en sådan man in och stöder TPB? En passage ur texten till Snedseglaren:
"...Själv tjusades han [Curt] från början av tanken på en tjänst som skulle bli världens största.
Och han säger att han hade ett skäl till: flera år tidigare hade Rix Telecom [Curts bolag] kontaktats av Business Software Alliance, en organisation som ägnar sig åt att jaga piratkopierade program. En tidigare anställd på Rix Telecom hade slarvat med användarlicenserna och när BSA hörde av sig betalade man snabbt vad de begärde, 40 000 kronor. Och trodde att saken var utagerad.
Då återkom BSA med ett nytt krav, 150 000 kronor i ideellt skadestånd. Det var bara att betala.
Att vara med om att bygga upp Pirate Bay kändes därför bra för Carl Lundström – nu fick han ge igen på de mäktiga intressena."

Är det så? En liten människa bland andra som ärvt sina miljoner och i sina egna ögon på så sätt blev det lägsta av allt, "en degeneraerad playboy" som inte åstadkommit någonting men nu fick chansen att slå mot en stor och mycket mäktig maffia?

Här faller jag ut i långa trådiga och svåra tankar som får mig att vilja bli författare igen. Jag vill ha tid och bena ut människans inre motiv. Våra drivkrafter.
Vad driver oss människor?

Ideal?
Hämnd?
Girighet?

Just nu får jag inte ihop världen, men en sak står klar för mig. Det är alldeles för lite kärlek därute.

Echelon är ett bevis för det. Liksom FRA.

I ena änden av värdeskalan och vad vi kan använda kommunikationsteknik till står kärlekslösa företeelser som Echelon och FRA.

I den andra bygger vi samvaro och kommunikation och delar med oss och är sociala. Oscar Swartz skrev igår om "Hundarnas Pirate Bay".
Det stora felet och den svåra synden är, förklarar Oscar, att vi har en fullkomligt hämningslös drift inom oss, som det sociala djur vi är, att dela med oss.

Ur det perspektivet blir många punkter i vår lagstifning en ren abnormitet.

H.G Wells sa en gång:

"Crime and bad lives are the measure of a State's failure, all crime in the end is the crime of the community."

Vi måste nå utanför vår del av bloggosfären

Först skrev vi en partimotion ställd till det socialdemokratiska partiet. Men jag säger det igen: Egentligen kan och bör varje parti i riksdagen ta motionen, byta ut (S) mot sin bokstav eller bokstäver, stryka citatet av Branting och ta något annat som passar det egna partiet.

Motionen rör alla partier.

För vår del följer nu grovgörat. Fotarbetet.

En del av jobbet är att fortsätta att väcka opinion. Därför är det viktigt att gammelmedia nappar på att skriva om vår sak. Vi lade upp en strategi för det. Vi skrev en mängd pressmeddelanden och debattartiklar. Vi var beredda.

Thomas Hartman har fått in ytterligare en blänkare i tidningarna uppe i Umeå. Klicka gärna på tidningsklippet.

Trögast tror jag det gått för mig. Efter att jag skrivit om en och samma debattartikel fyra gånger lirkade den sig till sist in i Länstidningen i Östersund. LT gjorde det hela till slut riktigt intelligent. På ledarsidan samma dag tog ledarskribenten Kalle Olsson upp exakt samma ämne - och höll med. (Mitt öra är alltså räddat, se tidigare inlägg)

Jag tänker fortsätta att bearbeta mina lokala media. Kanske vi hellre ska kalla det att utbilda.

Vi sju som skrivit motionen vill att dammluckan äntligen ska öppnas. Det här rör inte enbart vårt parti. Det rör i högsta grad hela riksdagen.

Det här är vår sak. Den rör alla, men personligen upptäckte jag det i den del av bloggosfären som jag själv läser och deltar i.

Vi vill återerövra demokratin. Vi ser och har förstått att demokrati inte är något självklart. Det är bevisligen något man erövrar varje dag och jag har fått det med modersmjölken.

Min mamma berättade om hur först tyskarna bombade, sen ryssarna. Hon var då en liten flicka och kunde inte förstå varför land efter land kom och bombade hennes hus. Sen, när bomberna slutat att falla, kom stora beväpnade män och hämtade min morfar en dag. Tre KGB-män stövlade bara in och ryckte honom med sig.

Med två barn flydde min mormor från Tallin med båt över till Sverige. Väl i Sverige fick de uppleva baltutlämningen. De klarade sig, en ensam kvinna med två barn lämnades trots allt inte ut till Sovjet. Ett Sovjet som redan tagit min morfar och skjutit honom utan ens en prosaisk rättegång. Han blev skjuten för att han skrivit fredliga politiska pamfletter som spreds och på så sätt slogs för sitt ockuperade lands demokrati.

Frihet och demokrati är något mycket skörare än vi förstår.
Jag har varit i Egypten. Jag har varit i Uzbekistan. Jag har varit i flera länder där det plötsligt går brutalt till: I brist på demokrati. Jag var i Sudan i exakt det ögonblick inbördeskriget brakade lös 1983. Ett krig som fortfarande pågår.

Vi har haft fred och lugnt och skönt så länge vi kan minnas, i flera mansåldrar. Då börjar vi istället att sjabla bort det dyraste av allt. Det sköraste av allt. Det vackraste av allt. Vår frihet och vår demokrati.

Som sosse har jag endast ett parti att agera politiskt i. Samtidigt gör jag vad jag kan för att öppna kanaler in i andra partier och jag har mycket höga takar om piratpartiet, utan vars hjälp, idéer och tankar jag inte haft de kunskaper jag har idag.

Utbildning, ja. Det är inte bara mina lokaltidningar i norrlands inland som behöver hjälp med att förstå saker. Kolla in vad SvD ledarredaktion bloggar om. Man blir rädd. Mörkrädd.

Eller för den delen. Att vi ens ska behöva åse denna fars, denna parodi, som ändå är så viktig. Rättegången mot TPB, DN. Redan andra dagen tycks åklagaren tvingas till reträtt, tvingas att ta bort hälften av sina åtalspunkter.

På det skriver SvD att IPRED1 kommer att gå igenom nästa vecka...

Vi har skrivit det förr: Lagen lirar inte längre med verkligheten.
Men vad värre är, de nya lagar, sådana som IPRED1 och därefter kommande flera direktiv, lirar ännu sämre med verkligheten.

Systemet har blivit som förryckt.
Vi måste backa bandet.
Vi måste strukturera om det sätt vi lagstiftar på.

Jag har nattsuddat lite med Johan igen. Läs gärna hans reflektioner. Vi är på nu, i vår lilla s-grupp, och Erik har precis skrivit en tänkvärd drapa som han låtit Newsmill publicera, trots att han annars är med och driver ArvidFalk.


Andra tidningar:
Länstidningen i Östersund
Arbetarbladet
UNT-blänkare
Vår första gemensamma debattartikel hos Newsmill
(Foto på papperstidning i tidigare inlägg här)

Vi har fått in allas vår sak i 8 tidningar nu (en del endast i papper varför länkar saknas) Vi stretar vidare. Det ska bli fler.

Frivillig skrivkurs i Dvärsätt

Skrivkurs, Dvärsätts skola. Frivillig.
Jag var där första gången i november förra året och träffade alla elever i årskurserna 6, 7, 8, och 9.

Nu samlades ett gäng som ville fortstätta att skriva. Problemet är att jag är hemmapappa. Därför ska vi testa att köra på distans. Mejla. Blogga, kanske använda googledokument. Vi får se.

Till att börja med bygger vi en egen liten portal. Om den kommer att användas eller inte, det får vi se.

Jag vet inte varför men namnet Barnbloggen09 blev bestämt. Här är den.

Idag skrev vi fria fantasier. Killarna såg tjejer i bikini som kom med mat. Även en rosa cool haj dök upp.
Allt kan hända i texter.


Jag fick ordnat med barnvakt till mina två minsta. Naya, 6 år, fick följa med på skrivkursen.

Idag: All heder till min svurne fiende Anders Björck

Vi två, Anders Björck och jag är fiender.
Jag har träffat honom vid ett fåtal tillfällen. Första gången var han försvarsminister, jag en liten landsortsreporter.
Jag skriver liten för han visade med all önskvärd tydlighet att han tyckte att han var större än jag. Ändå hade han varit malaj i det militära, jag var utbildad fänrik vid officershögskolan.
Att jag hade högre grad än han och att det militära mönstringssystemet bedömt mig som mer kapabel att bli officer hörde inte dit. Han gjorde allt för att visa hur stor han var och hur liten jag var.

Anders Björck framstod som den vidrigaste sorts människa jag känner till. I varje åtbörd hos honom såg och ser jag att han är för ett platonskt samhälle, alltså att en upplyst elit ska styra över den fåvitska pöbeln som inte vet sitt eget bästa.

Han tror givetvis att han själv tillhör den där så kallade eliten. Jag har aldrig förstått det där, att vissa människor så till den milda grad får för sig att de är bättre än andra, att de vill styra och ställa och bestämma över andra.

Hela min egen värdegrund och mina idéhistoriska reflektioner står i total kontrast till Platon och kanske betecknas det lättast genom att jag redan i tonåren kom att läsa Zenon från Kiton, som också han ställde sig i skarp opposition till Platon.

Senare träffade jag Anders Björck när han var talman och jag blivit författare. Som författare blir man ibland inbjuden till märkliga tillställningar. Den gången gick jag inte ens fram och hälsade. Jag var så full av avsky.

Han var inte bara elitistisk i mina ögon. Han hade dessutom som försvarsminister dränerat försvaret på pengar genom att satsa på i mina ögon idiotiska och icke behövliga vapensystem som JAS och nya leopardstridsvagnar. Tyvärr har jag fått rätt. Nu står både flygplan och stridsvagnar i malpåse. Vi behöver dem inte och har dessutom inte råd att öva personal att använda den dyra materiel vi äger.

För samma pengar hade vi kunnat behållit ett totalförsvar med utbildad personal på enklare utrustning, eller satsat pengarna på att forska kring det nya; datorer och människor i samverkan över Internet.
Till exempel.
Kanske hade sådan forskning skapat både försprång för Sverige och i sin förlängning en fredligare värld.

Så stort kan jag ibland drömma.

Och mina drömmar gör att min aversion mot sådana som Anders Björck under åren har växt sig närmast abnorm. Så läste jag tidningen i morse.

Jag tappade hakan. Anders Björck som till och med är med i nätverket Statens vänner för att värna och bygga den starka goda staten (lite i Platons anda kanske, kanske inte) riktar den skarpaste kritik en fd försvarsminister och talman och nuvarande ordförande i Försvarets Underrättelsenämnd,FUN kan göra.

Han smular sönder sin egen regering helt och fullt i FRA-frågan.

Han gör det i ett ögonblick där alla alliansens riksdagsmän vi talat med via riksdagssvar.se säger att det är för sent att protestera mot FRA.
Han gör det i ett ögonblick när hans egna partikamrater redan har det svårt opinionsmässigt att hålla ihop sin regering eftersom den på en rad punkter, inte minst FRA, visar att de inte har torrt på fötterna.

Kort sagt. Anders Björck väljer just nu att köra in den grövsta värjstöt han kan.

Anders Björck måste vara förtvivlad.
Han ser inte att hans partikamrater kan skapa en trygg och bra stat.

Framför allt måste han säga ifrån när de ljuger, gör fel och inför idiotiska lagar och teknik att skydda både stat och den enskildes integritet med.

Idag: All heder till min svurne fiende Anders Björck.

Imorgon får han och jag ta upp striden igen. Han vill det platonska elitistiska.

Jag vill Zenons frihet. På nätet. I samhället och över hela världen.

Att skära örat av sig eller komma in i tidningen

Jag hinner inte blogga så mycket som vanligt. I min förra postning nämnde jag att jag ägnade stora delar av förra veckan till att uppvakta de lokala medier jag har omkring mig: Länstidningen, Östersundsposten, Radio Jämtland och SVT-Mittnytt.

Inget av dessa medier vill fatta att vi håller på med världens grej. Kanske beror det på att jag varit så mycket i de lokala medierna tidigare, men i andra sammanhang: Först som fallskärmshoppare, sen som journalist, sen som författare.

När jag ringer hamnar jag hela tiden snett:
- Fan, hur går det med böckerna?
- Du vet jag har en motion här som näranog välter hela riksdan.
- Kul *jag hör att han inte hört* Minns du när du kom med som fallskärmshopparbild till 50-årsjubileet? Jävla fräsig bild fyratusen meter över Storsjön ba!
- Jo, men jag har en motion här som ni borde skriva om...

För egen del har jag varit i tidningen så det räcker och blir över. Det är inte för inte jag flyttat, inte bara 64 mil från Stockholm, utan också fyra mil från Östersund.

Jag bor ensligt i ett litet hus i ett skogsbryn, med en ansluten fiber som jag grävt ned själv - och precis så vill jag ha det.

MEN.
Jag lovade någon i ett kommentarsfält någonstans på nätet att jag skulle göra en Van Gogh om vi inte hamnade i tidningarna med vår motion.

Motionen är så viktig att ett avskuren bit av det vänstra örat inte vore någonting. Samtidigt vill jag gärna ha kvar mina öron eftersom jag inte har något hår och jag förmodligen inte skulle bli så tjusig utan öra på ena sidan. Än så länge är det mina kamrater som räddat mitt öra.

Klicka gärna på bilden ovan så ser ni att kamrat Hartman fixat in motionen i Folkbladet i Umeå.
Vi hoppas att den snart även ligger på nätet.

Brockman och Laakso har sett till att den syns i Arbetarbladet.
Även UNT blänkte till lite om motionen.

Även flera bloggare som skriver om sakenhar fått lite spridning via Aftonbladet debatt som äntligen speglar vad som händer i bloggosfären.

Vår egen debattartikel ligger givetvis kvar hos Newsmill.

Utöver det har jag skrivit 2 andra debattartiklar, men ingen av mina lokala tidningar har ännu publicerat. Vi har skrivit flera pressmeddelanden, vilka jag har lokalanpassat till mitt Jämtland. Inte heller det har hjälpt.

I skrivande stund håller vi på med ytterligare en debattartikel. Vi jobbar helt enkelt vidare för att skapa tryck, förändringstryck. Både i vårt eget parti, men också i samhället i stort.

Därför är det med stor glädje jag idag läser Rick Falkvinge i Aftonbladet, då han skriver om TPB
Han uttrycker väl vad det handlar om:

"Internet har förändrat världen. Totalt. Det har förändrat våra kommunikationsmönster, och det har framför allt förändrat vilka som får uttrycka sig. Det som tidigare var förbehållet en liten elit, har nu hamnat i allas händer. Det är ett faktum som skrämmer denna lilla elit fullständigt vettlös – för de har förlorat kontrollen över kulturen och kunskapen, så som katolska kyrkan en gång gjorde. "


Inom gruppen uttrycker en del av oss så här:

- Först tyckte vi att lagarna inte lirade med verkligheten.
Nu ser vi att riksdagen inte lirar med verkligheten.

I min förra postning kan man ana vartåt nästa debattartikel lutar. Nu ska vi bara få in den i någon större tidning så att jag kan ringa upp mina lokalblaskor ÖP och LT och säga:

- Här har jag försett er med information i över två veckor. Så skickar vi samma information till en rikstäckande tidning och de anser på direkten att det har nyhetsvärde. Vad svarar du på det?

Det eller skära örat av mig är vad som står på spel.
Förutom hela det sköra bygge vi kallar demokrati.

Världen ligger 50 år före riksdagen

Gunnar Heckscher i riksdagens talarstol, 1962.

Vår motion är bara början. Nu startar det hårda slitet.

I tre dagar har jag suttit i telefon för att få mina lokala medier att förstå att demokratin är allvarligt hotad. Jag har fullkomligen mejlat ned och terrorringt Östersundsposten, Länstidningen, SVT-Mittnytt, Radio Jämtland:

- Äh, du vet jag sitter mitt i nyhetsflödet här och just nu håller alla politiker i Ragunda kommun på att hoppa av och...

Så låter det och allt de nämner är givetvis viktigt, särskilt för lokala medier, men just nu är vi sju sossebloggare som pekat ut ett övergripande hot. En sak vi länge här i bloggosfären har sett, men kanske inte adresserat riktigt rätt.

Vi har en gigantisk pedagogisk arbetsuppgift framför oss. Felet är inte FRA, IPRED1, Datalagringsdirektivet och så vidare.

Dessa lagar är endast symtom.

Johan Mitt i Steget har börjat ta fram fakta. I Sverige skapade vi enkammarriksdagen 1971. Man hällde ner 349 ledamöter i den där kammaren och hittade på ett antal utskott och så körde man. Tänket baserade sig på hur världen såg ut 1960.

Sen dess har vi inte gjort några större förändringar. Jo, det finns numer en EU-nämnd, jag tror den består av 10 personer. Kanske den har till uppgift att se övergripande frågeställningar och slå larm? Eller?

Ingen verkar göra det. Man sitter fast i sina stuprör. FRA-lagen ramlar ner i det stuprör som heter Försvarsutskottet. Där bereds och diskuteras lagen. Där antas lagen. När utskottet med sin mandatsammansättning säger JA till en lag så röstar riksdagen likadant som utskottet.

Så är systemet uppbyggt. (Något förenklat)

Man missar att den så kallade ”FRA-lagen” får konsekvenser över en rad områden. Rent organisatoriskt i riksdagen griper den över hur rättsväsendet kommer att fungera, alltså Justitie- och Konstitutionsutskottet. FRA-lagen griper även över vad som händer utomlands och det var ju ett utländskt hot man skulle avvärja genom att tjuvläsa alla svenskars mejl, alltså rör FRA-lagen i allra högsta grad även UD och Utrikesutskottet.

IPRED1 har mest hanterats av Näringsutskottet. Kulturutskottet har varit med på något slags litet hörn, som jag upplever det, men även här borde Justitie- och eller Konstitutionsutskottet varit med.

Vad mer är, upphovsrätt sträcker sig över hela världen eftersom Sverige slutit en rad avtal med upphovsrättsorganisationer jordklotet runt. Även här borde Utrikesutskottet varit med för att bidra med omärldsanalyser och kunskap.

Jag vet inte om detta utgör ytterligare en motion eller om vi genom vår första motion kan lyckas få igång det välbehövliga tankearbete på alla nivåer som måste till.

För det står helt klart: Riksdagen klarar inte av att hantera den värld vi lever i. Riksdagen är konstruerad för ett svunnet 60-tal. Vi lever i ett 2009 som är 50 år före Riksdagens sätt att organisera sitt interna arbete.

Här någonstans tappar jag kraft. För jag vill gå direkt på roten till alla problem. Att bara rakt av införa ett moratorium, samt börja omorganisera Riksdagens arbetssätt.

Men så fungerar varken riksdagen eller gammelmedeia. Ingendera har förstått allvaret i det kritiska läge vår sköra demokrati har hamnat i.

Därför har vi i SAP kanske bara en väg att välja.

Vi måste kanske erövra frågan om frihet och då blir det som Marys moderata karameller skriver:

”Oppositionen kan göra detta till sin valfråga och den är viktig för en hel generation nya väljare och en del av oss andra som har tagit till oss det “nya” i att kunna använda modern teknik och ser de oerhörda möjligheter som finns i detta. Ska regeringspartierna verkligen slänga stekta sparvar rakt in i munnen på oppositionen bara för att framhärda regeringsduglighet genom att visa att lagt beslut ligger?
Jag uppmanar även borgerliga bloggare att läsa och begrunda innehållet och ställa oss frågan - Ska vi ge bort den här frågan till oppositionen?”

(tack johan som fick mig på spåret)

Och DN:s ledare, ser jag, är lite inne i samma tankespår, två dagar senare.

Är det fult att härmas?

Oscar Swartz skrev häromdagen ett fantastiskt inlägg som bland annat handlar om att vi människor härmas. Hade vi inte härmats hade vi inte kommit någon vart.
Läs inlägget som han kallar The Pirate Bay och kriget mot MÄNNISKAN.

Det är ett viktigt inlägg. Dessutom välskrivet och njutbart att läsa. Där någonstans snuddar han vid det stora vackra vi har framför oss, bara våra folkvalda väljer rätt väg.

De kommer inte att välja rätt väg om inte vi talar om hur vi vill ha det. Därför är fortsatt upplysning, utbildning, debatt och politisk aktivitet av yttersta vikt.

I samband med vår motion har vi sju s-bloggare (se förra inlägget) också skrivit en debattartikel som finns publicerad på Newsmill.

Vi fick skriva om den under största brådska, det finns lite småfel i den, men den pekar ut en del saker som måste pekas ut.

Läs den även om den inte utgör lika lustfylld läsning som Oscars text så är det ett viktigt stycke i kampen för att så småningom komma rätt. Vi erkänner att det givetvis finns en kamp att föra även inom vårt parti.
Liksom det gör inom moderaterna, folkpartiet, centern.

Kd kan nog ingen längre uttala mig om.

Vänstern och miljöpartiet förefaller att ha positionerat sig något lyckligare.

Piratpartiet ligger i dessa frågor klockrent rätt, men det visste vi ju redan.

Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i

Från CC CopyCat byrån

Till en början hade jag ingen politisk riktning med mitt bloggande. Det har jag inte för avsikt att ha i framtiden heller.

Jag önskar att jag kunde skriva att jag bara är arg, men det är inte sant. Jag har med stigande förfäran och rädsla åsett vad som är på väg att hända med det sköraste av allt: Vår demokrati.

Tanken att agera politiskt blev allt starkare och helt anarkistiskt samlades så ett gäng S-bloggar för att skriva en motion till det egna partiet. En av dem, Johan Mitt i Steget , brukar jag nattsudda med i telefon och vi hamnar ofta i frasen:

"I grunden handlar det om i vilket samhälle vi vill leva i."

Vi medborgare måste både förstå och ha full insyn i vad våra folkvalda gör och beslutar. Så har det inte varit. Regering och riksdag har visat otrolig nonchalans mot oss, sina väljare. Hela hanteringen av FRA är genomsmutsig. Och det som nu kommer efter är inte bättre hanterat.

Det var Erik som tände gnistan hos mig genom att ringa och samtalet var helt kort. Han sa något i stil med:
- Det här går inte. Ska vi inte ta och skriva en motion? Känner inte du Johan också?"

Så var vi igång. Vi ryckte in Thomas Hartman In the Pendent och (s)andberg som försvann ett tag eftersom hon rent fysiskt höll på att flytta, men så kom hon tillbaka. Utan Brockman hade motionen sett förfärlig ut. När alla tröttnat, inklusive Krassman In Your Face som hade tagit på sig rollen som petimetern, orkade hon språkligt tvätta texten efter alla vilda omskrivningar.

För ibland gick processen baklänges; på måndagen hade vi en snygg motion färdig, på onsdagen låg ett kraschat verbalt snömos framför oss.

Vad vi ibland glömmer är att det är lekmän som sitter som våra representanter i riksdagen. Jag som textvan författare och före detta journalist har svårt att förstå alla de texter de har att ta ställning till.

Skollagen har min hustru hemma och den går att begripa. Den är skriven på ett sådant sätt, trots att ämnet är komplext. Skrivningarna kring FRA, IPRED1, Datalagringsdirektivet, polismetodutredningen och så vidare är snårigare. Så snåriga att rikets högsta experter på området inte kan tolka dem rent och rakt.

Jag kan inte se att det finns något skäl till denna snårighet.

När jag som en av riksdagssvar.se har ringt och pratat med riksdagsledamöter har jag på olika sätt förstått av deras attityd att de inte förstått.

Off the record har riksdagsledamöter sagt till mig att: "tänk om man ändå läst juridik."

Där har vi ett stort fel. Själva vitsen med en lekmannademokrati är att du och jag ska förstå vad som händer.
Lagarna är till för oss. Därför har vi lekmän som våra representanter. När de inte begriper ska de säga ifrån.

Arvidfalk.se skriver om motionen, samt har den i PDF

Mina kamrater om arbetet med motionen och varför de engagerar sig.

Brockman, S-bloggare gör det tillsammans

Erik Laakso, Sossar mot storebror

Johan Westerholm, Ett första steg att göra om och göra rätt

Kristian Krassman, Motionen är skriven och tärningen är kastad

Thomas Hartman, Dags för ett integritetsmoratorium

Ulllis Sandberg, Integritetskränkande politik - gör om gör rätt

* * *

Motionen som PDF hos Arvidfalk.se.

* * *

Krassman i Norrtälje tidning om motionen

Demokrati - Att få riksdagen att följa folket

Från CC CopyCat byrån

Det ser ibland ut som att vi direktimporterar repressiva och dåliga lagar från USA.
Vi i bloggosfären har varit varse problemet länge - och skrivit om det.

Som ni vet har vi samlats ett gäng sossebloggare för att skriva en vettig motion för att få stopp på eländet innan vi sjunker ned i ett tillstånd där ingen av oss vill vara.

För att få stopp på detta repressiva vansinne bör fler partier skriva liknande motioner och driva liknande kamp inåt det egna partiet. Kan spånor användas från vår motion: Ta dem. Använd dem.

Igår hade vi grepp på läget och kände oss klara.
Idag; totalt virrvarr och den motion 1.0 vi kände oss nöjda med blev 2.0 och nu vill vi ändra igen.

Tekniken gör att vi kan sitta i olika städer och skriva, ändra och se samma dokument. Men det är inte lätt.

Missförstånd uppstår. Person A meddelar person C via annat media och alla tror sig veta att person B är införstådd. Men så är inte alltid fallet upptäcker person F. Arbetet bromsar upp ett slag. Vi tar omtag.

Vårt mål är att i morgon landa en motion som har sitt ursprung i de tankar som cirkulerar här på nätet. Trots det kommer den att se annorlunda ut, till språk och form, men egentligen inte till innehåll.

Den ska passa socialdemokraternas partikongress. Innan dess ska den filtreras genom varje Arbetarkommun där vi nu ska lämna in den. Därefter ska den passera distrikten.

Den ska slutligen göra skillnad för hur vår riksdag beter sig när den lagstiftar.

I sin enkelhet är det en stor motion. Detta ännu endast elektroniska dokument med några kilobyte ord ska förstås rätt och därefter bilda ny grund. Inatt ska vi sätta punkt virtuellt över nätet.

Som författare kommer jag troligen i efterhand vrida mig något över språket, men det viktiga är att budskapet går fram. (Att skriva en roman om Djingis Khan skulle kunna ta tre månader, men tar 12-14 månader. Att vrida ord tar tid. Nu har vi av olika skäl inte den tiden. Den galna lagstiftningen i riksdagen rullar vidare.)

Det handlar om att få riksdagen att följa oss. Folket.
Inte tvärt om.

Njuta av någonting fullt ut förrän allt blev förbjudet

Ikväll har jag svårt att blogga vettigt.
Hela dagen har jag försökt få min lokala tidning att förstå att vi gör viktiga saker här på nätet.

Vi i vår virtuella lilla sossegrupp har också påbörjat ett fantastiskt arbete för att bereda mark inåt i partiet för vår motion. Planen är att vi ska peppra in den. Mer om det imorgon, hoppas jag.

Det är vad som upptar min tid, i övrigt är min hjärna i fritt fall och utan fokus och nu häller jag ut lite av det här:

Jag har läst recensionen i SvD om Piraterna som vägrar gå på plankan och noterar att det äntligen skrivs i gammelmedia om att det inte handlar om att tanka hem saker gratis.

Det handlar om stora och omvälvande frågor. Vi befinner oss i en filosofisk brytningstid.

Frågan om upphovsrätt är en fråga om vilka rättsregler som både är moraliskt försvarbara och samhällsnyttiga att vidmakthålla.

Eller:

Ska kunskaper få låsas in av dem som har mycket kapital eller ska kunskapen vara fri?

Ett svar på den frågan ger Sundberg och Rydell när de konstaterar att det finns en passion för fri informationspridning och kultur. Inte gratis, nota bene, utan fri – som i öppen eller utan kontroll. Inget är gratis.

Inget är gratis.

Frasen får mig att tänka på Bruno K Öijer som vid ett tillfälle vann en massa pengar. Jag vet inte hur han vann dem eller varför, men han växlade hela vinsten i småpengar, gick in på en tunnelbanestation, ställde sig itrappen och hällde ut pengarna så de skvalade ut över hela perrongen nedanför.

Bruno K Öijer är poet.
Jag antar att han inte har det värst fett.
När han så överaskande fick pengar valde han bort dem.

Ska vi ge oss in på att förstå det beteendet? Spekulera om det?
Jag skiter i det. Jag ser honom hellre framför mig. Oförklarad.
Ratandes mammons försök att få grepp om sig.

Idealet är inte pengar.

Jag kommer att tänka på Stallman, grundare av Gnu och i fri programvaru-kretsar ofta omnämnd med sina initialer RMS. Vid något tillfälle fick han frågan varför han inte tog det där fina jobbet med bra betalt för att göra propertiär programvara. Han hade ju sådan begåvning. Varför inte använda den?

Stallman svarade stilla att han hellre lät bli att använde sin begåvning och jobbade som servitör än att använda den fel.

Man kan använda sin begåvning fel. Många använder sin begåvning fel. Det är därför världen ser ut som den gör.

Den skarpaste hjärnan i min klass när jag gick ut nian. Han sitter inte och tänker ut vackra saker. Han tänker styrsystem till vapen. Det har han gjort i hela sitt vuxna liv och när jag vid en klassträff påpekade det absurda i detta förhållande sade han:

- Jag gör mitt jobb. Politikerna får ansvara för att sytemen jag är med att konstruera används av och säljs till rätt mottagare.

Hur många skarpa hjärnor är nu inte igång för att hjälpa Ifpi att övertyga våra folkvalda, som vi förväntar ska kunna en massa olika ämnen, men nu träffar de skarpa, välavlönade enfrågeexperter som år efter år nöter in sitt budskap: Nöjesbranschen dör om ni inte hjälper oss med justa lagar.

Man kan använda sin begåvning fel.
Gör man det kan man tjäna stora pengar.

Bruno K Öijer hällde ut en hel säck med pengar.

Vi kan alla göra val.

* * *

Scaber Nestor skriver att vi ska hänga på nu när gammelmedia faktiskt fått upp ögonen för vår bojkott av nöjesindustrin i 3 veckor.

Han tipsar även om var vi kan finna baskunskaper och argument, att det finns 4 rapporter, framtagna oberoende av varandra som man kan ta upp.

The Dutch Finance Department report.
The Harvard Study
The KTH-Report
The Gothenburg University report.

* * *

I min osorterade hjärna, en dikt som blommar upp här och nu, kanske för att jag just läst om Leos lilla litterära tävling där han uppmanar att vi ska skriva om hur vi känner oss. Men det är inget bidrag. Se det mer som en ensam vilsen häxpipa mot en svart outgrundlig natthimmel:



De belamrade tankarna
fokuserade på seger
den gnagande oron
kanske den blåser ut

deras planer utanför rummet
och arbetarna där omkring
samlade ihop uttjänta delar
som om de inte kunde njuta
av någonting fullt ut förrän

allt blev förbjudet