Människan först

Människan först är ett fint slagord

Det finns bra slagord inom socialdemokratin. Ett av dem är:

Människan först.

Ibland lite utsmetat:
"Vi sätter människan främst"

Vi sätter alltså människan först. Före kapitalet. Före samhället, får jag väl också då förmoda. Fast jag är inte säker, för då blir man väl nästan liberal?

"Människan först"; Mona Sahlin sade det på ett möte i Madrid när socialdemokrater från hela Europa samlades för att dra upp riktlinjer.

Jag har hela texten men tänker inte länka till den utan ni får lita på min "känsla" av vad alla de där sossarna allvarligt satte på pränt och menade. Jag läser in att:

"Människan först" färgas av att vi har en solidaritetstanke i botten. Att man bryr sig om människovärdet, inte enbart som isolerad enhet, utan i en social kontext, att man alltid och i alla lägen vill skydda människan, den lilla människan och samhällsvarelsen från alla sorters övergrepp.

Sådana hot ska man lagstifta bort.
Så långt möjligt är, för det finns en annan tes som balanserar detta; människan ska också vara fri, fri att utveckla vad helst hon vill.

Jag tycker det är bra. Jag tycker det är vackert.
Jag ställer upp på det helhjärtat. I själva verket ställer alla mina jag upp på det: privatpersonen Anders, Anarkisten Anders, Sossen Anders. Till och med smygliberalen Anders, för en sådan kameleont är jag.
Livet är inte svartvitt.

Men jag frågar mig:
Hur går denna socialdemokratiska huvudtes ihop med annat som mitt parti säger?
Eller rättare, som enskilda individer, ofta med makt, säger:

"För mig som socialdemokrat är upphovsrätten självklar. Jag tar avstånd från dem som anser att det rent principiellt ska vara tillåtet att ladda ned upphovsrättsskyddat material utan att den som har skapat filmen, musiken eller boken får betalt."
Carina Hägg (S) riksdagsledamot.

Ur denna och andra sentenser fick fick mitt parti för sig att IPRED1 är en bra lag. Man röstade för lagen. Man framförde visserligen en rad synpunkter och hade en del egna tillägg och förslag, men i allt väsentligt gick man med på att ge bort statens straffmonopol till privata intressen.

Jag frågar: Vilken människa sätter man först genom denna lag?
Svaret är ingen.

Man sätter stenrika och jättestora företagskoncerner först, som med hjälp av denna lag kommer att krossa alla småproducenter, samt får rätt att jaga och straffa små, små medborgare, just de där människorna mitt parti säger att de sätter först.

Det har skrivits mycket om korporativism sista tiden. Falkvinge skriver, med viss rätt hävdar jag, att man i dagligt tal lika gott skulle kunna kalla det fascism.

I sitt blogginlägg "Vad vi slåss för" skriver Piratpartiets ordförande det jag önskar att mitt parti skrev. Han, en före detta moderat, skriver lyriskt om en global solidaritet som jag inte hört någon nämna sedan Palme.

Jag frågar: Hur hamnade vi här?

Varför behövs det ett nytt parti i Sverige? Varför kan inte eller orkar inte eller vill inte den mäktigaste progressiva kraften i landet se att framtiden är här - och vad vi kan skapa av den?

Jag bugar ödmjukt inför Piratpartiet.
De, eller ni, leder stafetten in i framtiden.


Människan först, människan i centrum.
Hon ska få plats och utveckla sina drömmar.

Det är en vacker tanke, särskilt i socialdemokratisk tappning. Ännu mer om man kopplar det globala grepp Rick gör.
Socialdemokratin har alltid hävdat att man tror på solidaritet på det internationella planet.

Se framtiden som är här:
Alla får vara med!
Alla får information, inte till samma pris, utan gratis.
Eftersom den är gratis att mångfaldiga.

Att piraterna fattar detta är bara att lyckönska.
Frågan är hur vi ska få mitt parti att fatta.

Och dom andra.