torsdag, oktober 14, 2010

Kan S erbjuda välfärdens fruktkropp?

Efter att ha läst Anders Nilsson och Staffan Lindstörm som båda anser att det är nödvändigt att tränga längre tillbaka i tiden för att förstå varför socialdemokratin är i kris fick jag ett ofrivilligt flöde i hjärnan.

Staffan skriver i inledningen av sitt inlägg "Projekt sabba Sverige":

"När Socialdemokraterna återtog regeringsmakten 1982 var det med något som kallades Tredje vägens ekonomiska politik, ett mischmasch mellan traditionell, ineffektiv, socialdemokrati och den då internationellt gångbara nyliberalismen med avregleringar och privatiseringar - känns det igen? Den stora reform som skulle balansera företagens vinster - löntagarfonderna - blev en skugga av sin ursprungliga tanke och de övriga ekonomiska reformerna var knappast allmänna och progressiva men följde väl tidens anda, avreglering av kreditmarknad och valutan släpptes fri bl.a..
Chef för detta projekt var Kjell Olof Feldtsom numera inte så ofta berömmer socialdemokraterna eller dess partiledare.
Detta var första steget för Socialdemokratin mot den kris vi är i idag. Min fråga är, hur fick Kjell Olof Feldt hända?


Själv har jag alltid ansett, utan att verkligen analysera och ta tag i känslan av oro i magen, att luften gick ur socialdemokratin efter att man under 70-talet försökt att baxa fram löntagarfonderna.
   Sen dess har man bara duttat, förflyttat sig högerut, gjort pragmatismen till en dygd - och nöjd sig med det.

Inte bra. Vi måste våga välja en politik vi tror på, men det finns inte ett uns plats för naivitet eller hastverk. Vi lever i en global marknadsekonomi där inte ens överstatliga EU kan hålla emot kapitalrörelserna, flytten av jobb till först baltiska länder, sen asien etc.

Ett av de naiva dragen har varit att sossar trott (och tror) "Att staten, det är ju vi det").
Man har trott att det är något bra, något positivt, men för folk i gemen gillas varken stat eller sossar.
Liberala, annars sunda och kloka bloggare, kan med ilsken emfas (hat) ofta utbrista att Sverige är fullständigt sossefierat.

Den fina omvårdande, inkluderande, solidariska grundtanken har vänts till sin motsats. Hos motståndarna, givetvis, men även hos medianväljaren.

Med viss rätt kan även motståndarna påpeka att välfärd inte byggs med hjälp av bidrag, utan av företag som skapar mervärde.

Det finns en osund kultur inom socialdemokratin. När jag blev medlem direkt efter förlustvalet 2006 var det första som hände att jag blev inbjuden att bli medlem i en s-förening. Den s-föreningen fanns bara till för att grundaren hade insett att han kunde skaka loss bidrag från partiet om den bildades som en ungdoms-s-förening. Nu blev den inte så ungdomlig. Medelåldern låg långt över 40.

Jag kom i samtal med denna grundare och till min förfäran förstod jag att han i mina ögon hade rätt dimmiga begrepp om hur pengar och mervärde skapas, varifrån skattebasen tas. I hans värld fanns det alltid en pott centrala pengar att rycka, eller transferera.

Jag älskar sossarnas iver att fördela pengar, men efter alla år har det blivit ett trassel av byråkrati och transfereringar mellan kommuner, mellan stat och kommuner, mellan myndigheter. Men också mellan löntagare, skatteverket sen vidare till ytterligare några myndigheter som pytsar tillbaka pengar till medborgarna efter vad man tycker demokratiska principer.

Och tyvärr kan jag vittna om hur kvävd man blir som ensam liten företagare av alla regler, alla avgifter, alla kontroller. (Tyvärr har Maud O inte gjort ett skit åt detta trots att hon gick till val på det 2006, hon skulle ta bort 25% av regelmassan, men det har blivit fler regler enligt många branschorganisationer, men det ligger utanför det vi här avhandlar).

(Här pausade jag i 27 minuter, försökte hitta förslag på nya inriktningar)

Jag är förvirrad, lika förvirrad som partiet nu har varit i 30 år. Om jag nyss klagade på en sosse inom partiet som tycker att det bara är att sätta igång en transfereringapparat så skapas pengar att spendera, så har man centralt i partitoppen sett annorlunda på världen. Man har fattat att man lever i en marknadsekonomi, men man har helt saknat vilja och idéer för hur vi ska få till stånd mer befrielse av människan/människorna. Istället började man höra sossar tala om "dynamiska effekter", man gled mer och mer över i att använda nyliberal vokabulär.

I minst 30 år har sossarna varit på defensiven. Glidit på ett sluttande plan mot en politisk mitt som inte finns, som är otydlig och oattraktiv.

Vi ser resultatet nu.
Vi måste börja tolka hur ekonomin idag fungerar. Vi måste fatta en rad beslut hur stor/liten staten ska vara. Och hur kan vi få folk att förstå att vi vill befria dem, inte kväva dem under en byråkratisk stat som snurrar pengar i en obegriplig vänstervarvsvirvel. Folk undrar, jag med dem, varför ska politiker, eller byråkrater/staten/kommunen lägga sig i medborgarnas liv så till den grad?

Motståndaren har gjort ett fantastiskt propagandaarbete, kanske finns även viss analys bakom. Motståndaren talar om "välfärdens kärna" och det enda (S) gör är att spotta föraktfullt på moderaterna när de pratar om denna välfärdens kärna.

Men vad har (S) att komma med? Välfärdens fruktkropp? Skulle inte tro det.

Den bittra, elaka, jävligt jobbiga sanningen är att Socialdemokratin inte har någon vision.

Sossarna har inget att erbjuda, och hela valrörelsen tjatade man om hur dålig motståndaren var. Man hade inget eget. Alls.

Man har inte vågat ta ett enda initiativ att förbättra världen på över 30 år.

Dessutom har den en gång så progressiva rörelsen SAP missat de två viktigaste politiska nutidstågen. Först missade man att fatta att miljön är viktig. Kanske lyssnade man hellre till metall som ansåg att man måste få skräpa ned atmosfär och vattendrag för att hålla industrin konkurrenskraftig, vad vet jag.
   Resultat: Istället för att SAP tog ett språng framåt tvingades folk att skapa ett ny rörelse, miljöpartiet.

Till och med en medioker schackspelare vet att man inte får ställa bort pjäser på det sättet. Då förlorar man.

Och nu, alldeles nu, går socialdemokratin in i nästa fälla. Man ställer bort en pjäs till. Det handlar om medborgarnas integritet. Det handlar om en ny teknik där Sverige skulle kunna bli världsledande, men istället håller nu SAP tillsammans med övriga riksdagspartier på att kväva Internet med fullständigt vansinniga lagar.
   Återigen måste folk börja organisera ett nytt parti, piratpartiet.
   Återigen är sossarna självgoda (trots två brakförluster i rad), de säger: "Äsch, det där är ju bara en marginell grupp naiva alarmister som håller på. Har dom fått hack i skivan, eller?".

I obotlig arrogans (möjligen okunskap) missar man decenniets viktigaste demokratiska politiska frågor; hur vi ska forma stora delar av vår framtid vad gäller information och kunskapsspridning.

14 kommentarer:

Jerker Wågberg sa...

Mycket stark text, Anders!

Respekt från en fd dubbelt blåögd.

Anders sa...

Tack Jerker

Staffan Lindström sa...

Kul att man lyckas inspirera!
Vi behöver vara fler men jag tror att det finns en spirande gräs- och nät-rotsrörelse som kan bidra mycket till idédebatten men också till debatten om socialdemokratin och SAP.
Jag hoppas att partiet kan uppfatta de många spridda rösterna som en stark.

Anders sa...

@ Staffan: Ja, vi måste ta avstamp någonstans.
Kanske en del blir sura och så att säga ser rött över våra inlägg, tänker att det var några negativa jävlar, men det är ju inte så. Vi famlar väl alla just nu. Men att skylla på borgarna, att de snott socialdemokraternas retorik (men egentligen gör annat) är inte en fruktbar väg.

Det var länge sedan SAP visade någon vilja. Vi måste vilja saker, inte försöka behaga den och den väljargruppen. Vill man behaga, då är man ute efter makt för maktens skull.

Min huvudfråga är; Hur skapa en rörelse och politik som mitt i en genomkapitaliserad värld på ett trovärdigt sätt kan använda marknadens mekanismer, genom lagstiftning sätta spelregler osv, kan få till stånd ett samhälle som inte längre bedriver rovdrift, vare sig på människa eller planet.

Jag anser att vi måste formulera en sådan vision. Som bottenplatta. som grund att stå på.

Peter Madison sa...

Hmm...kanske ditt bästa politiska inlägg faktiskt. Förmodligen den analys sossarna själva letar efter och skulle behöva göra och läsa. Du som har kontakter ända in i den innersta kretsen borde faktiskt förmedla detta till dom på något sätt. Jag tror den skulle kunna göra nytta om den kom fram...

Uno Hansson sa...

De priser som vi betalar för maten och sovplatserna är summan av de beskattade och avgiftsbelagda arbetskostnaderna, plus räntorna, vinsterna, svinnet och momsen. En stor del av priserna är skatter, då den största delen av mat- och boendeutgifterna är de samanlagda arbetskostnaderna längs bearbetnings- och leveranskedjorna och dess sidofunktioner! Särskilt som även räntorna beror på investeringar där det mesta är summan av alla arbetskostnaderna, och som i sin tur är beskattade och arbetsgivaravgiftsbelastade!

I princip så har alla kostnader sitt ursprung i arbetskostnader! Ju mer som kan produceras och distribueras utan direkta mänskliga arbetsinsatser, ju lägre blir förstås priserna och utgifterna för maten och boendet! Ju mer som vars och ens tillgänglighet till automatiserade produktionsmedel via internet kan underlättas, och mer och mer på enklaste sätt görs med återanvändbart arbete, ju mer och mer försumbara bör de nödvändiga utgifterna för maten och boendet kunna bli! Istället för andras direkta arbetsinsatser så bör mer och mer och mer kunna göras med smarta, automatiserade, processreglerade och integrerade sociotekniska system och totaloptimerad logistik. Ju mer kapital som frigörs genom att producera den gamla industriella ordningens varor billigare och mer effektivt, ju mer ökar vars och ens möjlighetsutrymme för att förverkliga sina egna önskningar.

http://www.nyteknik.se/nyheter/verkstad/verkstadsartiklar/article6777.ece

Anders Nilsson sa...

På jakt efter ett ideologiskt avstamp för en förnyad socialdemokrati måste vi gå tillbaka till det tidiga 70-talet. Då fanns den ideologiska spännvidden hela vägen upp i toppen av partiet. Wigfors mera frihetliga ideer mot den gode förvaltaren Sträng och pragmatikern Erlander. Där växte den solidariska lönepolitiken på samma träd som tillväxtmålen och internationell solidaritet. Jag tror att just 70-talets tidigaste år markerade slutet på en lång epok av socialdemokratisk samhällsbyggnad där tillväxt gått hand i hand med jämlikheten. Ökad tillväxt gav högre löner, allmänna tjänstepensionen, längre semester, sjukförsäkring och en allmän välståndsökning. Efter 1975 så ackumulerades tillväxten i en alltmer expanderande administration och institutionalisering av välståndets politiska reslutat, välfärdstaten. Det som kom att bli sitt eget socialdemokratiska projekt i form av den starka staten. Bara ordet förskräcker! Den Starka Staten. Vem äter medborgarnas integritet till frukost? Medborgarna kunde inte längre direkt avläsa tillväxtens välsignelser i sin egen vardag som resultat av den socialdemokratiska politiken. I stället kom de egna valen att avgöra. Val av bostadsort, val av yrke, val av utbildning, val av företag, val av familjestruktur osv osv. Här tror jag det krävs mycket av förmåga till analys av samhällsutvecklingen för att förstå vad som verkligen hände. Slängar om Feldt, nyliberalism och andra lättvindiga "förklaringar" blir mest floskler. Vi måste gå med färre skygglappar in i ett försök att förstå den politiska och samhälleliga dynamik som på basis av en global ekonomisk kullerbytta bildigt talat har satt socialdemokratin på "pottkanten". Ur det rika socialdemokratiska idéarvet finns det trådar att nysta som återigen kan återupprätta medborgaren, dess integritet och dess värdighet. För det var ju bort från att vara finansiärer av överheten till fria människor vi strävade, det var bort från skattebetalande undersåtar till jämlika medborgare vi skulle, eller hur, Medborgare Widén!

jeffer sa...

Viktig problemställning!

Förlitandet på stora byråkratier är rejält kontraproduktivt om man vill värna om de svaga i samhället. Här har s och de flesta vänsterpartier kommit i en återvändsgränd.

Byråkratierna är ofta ineffektiva i sig, men de är också självsvängande - dvs de använder tillskjutna medel i stor och i tilltagande stor utsträckning för sig själva i egenskap av byråkrati. Man blir ett särintresse i potentiell konflikt med övriga samhället. Eftersom det är byråkraterna som är "experter" blir det de själva som får genomlysa verksamheten där just de är huvudproblemet - dvs de är obskyra för det större samhällsintresset, och kan tvärtom dölja sin oförmåga i allt mer komplexitet för att göra sig ännu mer osårbar för kritik och översyn.

Detta måste tas tag i - både filosofiskt, teoretiskt och praktiskt. De som vill värna om de svaga måste göra det på annat sätt än genom byråkrati - i alla fall i dagens form.

Fri information i vid och kreativ betydelse - inklusive nästa generation "automatisering" som Uno är inne på - är nödvändigt för att skapa materiellt utrymme för människorna.

Fritt internet, och all - observera all - kunskap och information till alla utan undantag, är maximalt utjämnande i sig, men ger också grund för dramatiska framsteg också inom den materiella världen.

Nu har ju Bodström och Pagrotsky - de värsta bromsklossarna försvunnit. Kanske dags för en ny s-politik beträffande internet, upphovsrätt och integritet - det du och andra kämpat för?

Anonym sa...

Mycket kort historisk återblick. Inför valet 91 ställdes frågan om vilka som varm mest konservativa i svensk politik till högstadieklassen jag då gick i.

Klassens svar var Socialdemokraterna.

I det enkla ligger socialdemokraternas problem.

Socialdemokraterna uppfattas som att de inte haft en enda ny ide sedan sjuttiotalet och att de inte riktigt förstår hur samhället fungerar idag.

/Hoffa

Anders sa...

@Peter: Tack , vi får väl se hur den sprids. det är många kockar som skriver analsyr nu...

Anders sa...

Uno Hansson. Det du skriver är helt rätt. Vi måste bara förenkla "berättelsen" du framför så att folk begriper.

I mitten av 80-talet läste jag en bok som troligen hette "Vägen till paradiset" skriven av en engelsk ekonomiproffessor. han ansåg att vår produktivitet per person hade ökat så mycket från säg 30-talet att vi skulle kunna gå ned väsentligt i arbetstid. dessutom plockade han ut yrke efter yrke som egentligen inte är produktivt; ex valutatraders, flertalet banktjänstemän, byråkrater osv.
lösgjorde man dessa skaror skulle vi få horder av folk som kunde utföra de nyttiga saker som behöver göras; bryta malm, sköta jordbruk, utbilda i skolor, bygga vägar.

Han räknade med att vi idag jobbar ca 80.000 arbetstimmar i vårt liv. Han kunde redovisa beräkingar som visade att vi bara skulle behöva arbeta 20.000 timmar per människa och liv...

Den här boken som jag söker med ljus och lykta för att kunna läsa igen och referera till framför alltså samma befrielsetankar som du framför!

Anders sa...

@ Anders Nilsson, du avslutar:
"För det var ju bort från att vara finansiärer av överheten till fria människor vi strävade, det var bort från skattebetalande undersåtar till jämlika medborgare vi skulle, eller hur, Medborgare Widén!"

Det är verkligen så! För mig är det ju egalt om jag exploateras av en sniken kapitalägare som tar merparten av det mervärde jag skapar som löneslav i hans sold eller om jag tvingas slava åt staten.
I viss mån jobbar jag gärna åt staten, såvitt pengarna går till de där mjuka område vård, skola, omsorg, samt vissa infrastrukturinvesteringar som vägbyggen osv.
Men i övrigt, nej.

Jag vill verkligen INTE slava åt den "Stora Starka Staten".

Anders sa...

@ jeffer, ser att även du är inne på det här med en smart framtida automatisering som ligger inom räckhåll för oss - att användas som ytterligare verktyg att befria människorna från lönearbetsslaveriet.

Vad beträffar de båda herrarna bodström och pagrotsky så är det nog tyvärr så att personer på vissa poster är viktigare än man kan tro.

Även om partierna har sina kongresser osv där de lägger den gemensamt gällande kurser; att hållas i demokratisk ordning, inte desto mindre faller det till slut ändå ned på den person som blir minister och hur han arbetar och tolkar och leder arbetet sitt departement.
Tyvärr har ju bodström varit högst effektiv som minister, trots att han skolkar mer än halva tiden från sitt uppdrag som politiker hinner han med förbluffande mycket!

Vi kan inte på något sätt luta oss tillbaka, utan vi måste internt i partiet fortsätta att skramla och vara pedagogiska och tala om att de integritetkränkade lagar S varit med om att stödja är helt oförenliga med de frihets- och jämlikhetsvärden som ligger till grund för sossarna ideologi.

Anders sa...

@ Hoffa. Själva tror S att det är det enda parti som förstår sig på hur samhället fungerar, detta eftersom de varit regerande så länge och lärt sig hur man styr och rattar både ett land och de flesta kommunerna i landet på lokal nivå.

På ett förvaltaraktigt plan har dessa självgoda sossar faktiskt lite rätt. de Är ju duktiga på att förvalta och småputsa på konstruktioen. Men som sagt. Det var över 30 år sen man hade någon vision framåt, som talade om: DETTA VILL VI SKAPA, och på detta sätt vill vi få det friare och mer jämlikt.