Det hemliga och det officiella spåret

Taiyan Satellite Launch Center 25/7 2004 (klicka för större bild)

Givetvis följs de hemliga och de officiella uppskjutningarna åt i många stycken. Ändå är vår totala kunskap så bristfällig att samma mängd data som tas ned från himlen kan tolkas helt olika av exempelvis Européerna inom ESA och kineserna inom CNSA.

Min organisation, IFG (Intergalactic Force Group) bildades egentligen av en slump och på ideell basis av forskare som inte längre stod ut med att se hur olika tolkningsmönster inte alls tilläts överlappa varandra utan låg sida vid sida så att mänskligheten fortsatte att famla i okunskapens mörker, enbart beroende på att jordklotet var indelat i godtyckliga geopolitiska instabila partiklar med småsinta nationalstater som bräcklig idébas. IFG blev också svaret på vad några kosmonauter hade upplevat. Det hela började ta fart efter det att en Österrikisk psykolog eller psykiater, jag minns inte vilket, men med anknytning till ESA träffat Vladimir Borisovich Alekseyev strax efter det att han pensionerat sig 1983. Vladimir hade då jobbat som kosmonaut allt sedan 1967 och visade sig ha förbluffande informationer som han tidigare inte delgivit någon, särskilt inte sina överordnade, i ren och skär rädsla att inte få behålla jobbet och bli betraktad som tokig.

Fem år senare, 1988, sköt IFG upp sin första kapselhoppare och sedan dess försöker vi samordna all kunskap som kan utvinnas mellan olika länders forskningsprojekt. IFG anstränger sig naturligtvis även för att stötta dessa nationalstaters regeringar och rymdorganisationer att närma sig varandra. En av IFG:s största framgångar ledde till att CNSA (Chinese National Space Administration) och ESA (European Space Agency) den 25 juli 2004 i ett nära samarbete sköt upp den sista av två satelliter som skulle samverka i ett så kallat ”dubbelstjärneprogram”. Satteliten sköts upp från Taiyuan Satellite Launch Center, buren av en kinesisk raket, Chang Zheng 2C/SM.

Få förstår hur mycket skrot vi skickat upp i rymden och denna uppskjutning utgjorde den 6258:e i raden av officiellt tonnage som lagts i omloppsbana runt jorden. För Kinas del var det den 83:e.

Om en kapselhoppare skjuts upp hör det inte till den officiella räkningen. IFG (Intergalactic Force Group) och vi kapselhoppare har en egen kronologi och den hemlighållna uppskjutning som gjordes strax efter den ovan beskrivna i Taiyan räknades som alla övriga internt på följande sätt; 6258+ nnnn+1, det vill säga det officiella antalet plus eget antal hemliga uppskjutningar plus den aktuella uppskjutningen.

Satelliten som placerades i bana den 25 juli 2004 heter Tan Ce 2 (TC-2) och kompletterar den sattelit (Tan Ce 1) som redan fanns omloppsbana kring ekvatorn. Satteliternas jobb var att under 12 och 18 månader ta en nära titt på samspelet mellan solvinden och jordens magnetfält. Positionerna och omloppsbanorna för dessa ”dubbelstjärnesatteliter” valdes med största omsorg så att man kunde genomföra en mer storskalig undersökning av magnetsfären (Van Allen bältena) än vad som annars varit möjligt. TC-1 befinner sig i en elliptisk bana på höjderna av 550 x 63780 km, och TC-2 i en omloppsbana över polerna på höjderna 700 x 39000 km.

Kinesisk illustration över hur de båda satteliterna arbetar vinkelrät från varandra för att skanna av och samla in största möjliga mängd data. Både ESA och CNSA bearbetar bredast möjliga datamängd, medan vi inom IFG fokuserar vår forskning att endast gälla Klass-2 anomalier, dvs gordiska knutar (se föregående inlägg )

I januari 2004 samlade ett kluster av andra lägre satteliter och TC-1 in en häpnadsväckande mängd data efter en massiv eruption i solens korona som gav en bågformad chockvåg av solvind mot jorden.

Det var denna oerhörda skur av protoner som fick oss inom IFG att skönja hur de gordiska knutarna rör sig, men vi behövde så snabbt som möjligt etablera ytterligare en sattelit i omlopp för att konfigurera ett finmaskigare avkänningsområde. Äntligen gav många års hårt arbete med att få ESA och CNSA närmare varandra frukt. Det var alltså inte tur att våra forskningsmål sammanföll med två olika forskningsprojekt drivna ESA och CNSA. Man kan inte säga att det var skicklighet heller. Ibland är det bara långsiktigt och envist arbete som gäller för att nå framgång. Tack vare detta långa arbete gick det för en gångs skull snabbt att få upp en dubblett, det vill säga TC-2.

Efter detta har vi fått större förståelse för hur knutorna både rör sig och beter sig. Även ESA och CNSA är nöjda med sina datamängder, men kan ännu inte utläsa det vi inom IFG utvinner ur samma informationsmängd. Trots samarbetet dem emellan styrs de fortfarande av helt befängt och godtyckligt revirtänkande nationer emellan, revir inpinkade av jag vet inte vem, för inte ens dagens politiker vill ha världen så idiotiskt fragmenterad.

Den kunskap vi fått fram hade vi sannerligen behövt den där ödesdigra dagen i september 2003, då jag sköts upp efter noggranna beräkningar som ändå visade sig helt vansinnigt felaktiga. (se ilägg Are You There?)

(Jag kommer i det följande att berätta mer om den uppskjutningen, men den hänger fortfarande kvar i mig som ett svårt trauma.)

Länkar officiella oberoende källor:

Nasa Space Science

Nasa Spacewarn

ESA

Spacereport #531