Känslan är att det inte är någon mening att prata eller diskutera eller argumentera med gänget i Rosenbad.De tar inte intryck. De är som ligistgrabbar som precis smashat sönder fönstret till de fattigas bageri och ger bort allt bröd till sina rika polare. De fnittrar sina förvridna skratt, sen springer de utan att någonsin vända sig om och reflektera över vad deras del eller ansvar kan vara i historien.
Tyvärr slår dom här ligisterna inte sönder ett fönster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar