Det ligger eonoer (i vart fall ett helt författarliv) av ofrivilliga undertryckta betydelser i förra inlägget, märker jag.
Jag kommunicerar fast jag inte vill...
Är minst sagt en konstig sak att säga.
Och att jag sätter mig själv i sällskap med Bukowski gör mig förstås bekymrad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar