Den vita skärmen.
Allt jag skriver på bloggen från nu är smitning.
Alla bröd jag bakar, pilar jag skjuter, tvättmaskiner jag sätter på efter den första maskinen klockan åtta - är smitning.
Att dammsuga är smitning.
Att ringa en vän är smitning.
Från tomheten.
Från disciplinen som krävs.
Från tyngden att arbeta fram något nytt ur det hopplöst tomma.
Mitt huvud är tomt som ett urblåst ägg.
Hela sommaren har det varit sprängfullt.
Nu tomt. Tomt.
Det borde bli enklare, kan tyckas.
Jag har skrivit och gett ut 5 böcker.
En sjätte borde vara en baggis.
Detta inlägg är smitning nr 1
2 kommentarer:
Nja...smitning och smitning, jag ser det som fiske. Å som du vet får man inte alltid napp fast firrarna hoppar över flötet. Inte skall du misströst, om du gör det, det kommer när det skall inte förrän då! UiU.
Hm, för mig kommer det inte.
Jag måste anslå tid. Verkligen sätta mig. Verkligen arbeta.
Annars kommer ingenting.
Böcker skriver sig inte själv.
Idéerna kommmer ofta av sig själv. Idéer har sprutat ur mig hela sommaren.
MEn att verkligen skriva dem, strukturera dem till en bok som blir begriplig, underhållande, givande, för andra.
MEllan dessa två, idén och den färdiga boken är ett gigantiskt ARBETE som ska utföras.
Jag kan inte se det på något annat sätt.
JAg kan inte se det som ett skönt och avslappat fiske.
tyvärr.
Skicka en kommentar