© NASAs teleskop “Glast” (Gamma-ray Large Area Space Telescope)Alla har vi drömmar och fantasier. En del av oss vill mer än bara fantisera. Vi vill veta.
När vi människor inte vet vad vi håller på med eller hur en sak fungerar så tar vi fram vår lilla redskapslåda och tittar efter vad vi kan hitta.
De basala verktygen heter hunger och sexualdrift. Sen kommer färdigheter som språk och en del är till och med så naiva att de tror att människor har en altruistisk drift. Att vi kan vara uppoffrande och handla helt oegennyttigt. Andra tror inte på detta och kanske dömer de efter sig själva och någon sorts inre rädsla och känner sig därför manade att starta egoistiska rörelser som moderata samlingspartiet och liknande.
Men som sagt, när vi står där och känner oss mer än vanligt aningslösa och tvingas rota lite djupare i den där redskapslådan så finner vi till sist ett redskap vi kommit att kalla VETENSKAP.
Vetenskap är inte så märkvärdigt som det låter.
Vetenskap är helt enkelt en simpel drift som vi med tiden utvecklat till metod och som vi tar till när vi inte vet saker. Hade vi redan vetat hade vi inte behövt någon vetenskap.
I min tilltänkta bok vill jag kasta mig ut i detta. Precis som killarna på NASA kastar sig ut i rymden med sina olika teleskop och grejer vill jag kasta mig ut i det universum som det innebär att vara människa.
Och så tittar vi ut i rymden och ser 16 miljarder år tillbaka i tiden. Vi ser spåren av Big Bang.
Och jag kan inte rå för att jag är människa och född med alla frågor. För jag frågar mig genast; vad orsakade Big Bang!
Hur kan ett vacuum plötsligt få för sig att explodera och bilda energi och materia?
(Och det varde Ljus! som det mer poetiskt står i bibeln)
Och innan dess fanns ingenting. Inte ens tid.
Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar