Agenten förmanar

Jag har valt att ta kontakt med ett enda förlag. Eftersom just det förlaget ger mig positiva vibbar. Det är solitt, de har snygg och begriplig hemsida, ganska stor och trevlig utgivning. Den jag haft kontakt med verkar vara bra och anständig. Jag har gjort ett aktivt val och vill hamna på det förlaget.

Jag har sänt dem ett bra manus. Då bedömer jag det inte i termer av konstnärlighet eller andra flummiga parametrar, utan krasst; hur hög grad av ”säljbarhet” det har.

Men som jag skrev i ett inlägg; själv skulle jag knappt klara av att vara förläggare, min inre bedömningsmall för vad som är intressant tar grovt miste på storsäljarna. Flera av dem skulle jag aldrig ge ut.

Som tur är finns det mängder av författare jag med glädje skulle ge ut och jag läser dem ofta. Har det påverkat mitt språk? Vet inte, men troligen inte, för jag ser ingen struktur i urvalet. Det är kolossalt spretigt. Ett litet stickprov:

Steinbeck, Väinö Linna. IB Singer, Göran Tunström, Mika Waltari, Herman Wouk, Margret Atwood. Albert Camus.
Jag skulle ge ut lättare saker också, som Marian Keyes. Och Sture Dahlström för det finns inga böcker som gör mig på så gott humör som hans. Bukowski skulle slinka med. Burroughs. Och Selma Lagerlöf.

Det finns intressanta författarskap som ger inblick i andra kulturer nu, i modern tid. Till exempel kinesiskan Lulu Wang.

Den hyllade Nick Hornby hamnar i ett gränsland för mig. Han ger mig inte tillräckligt mycket vid läsandet, jag har definitivt roligare tillsammans med Marian Keyes, men hon ”ger” mig precis ingenting. Utom att jag har kul just vid läsandet.
Så hur i hela friden bedömer vi människor böcker egentligen?

Det här skriver jag förstås för att slingra mig. Agenten är på mig. Igen och igen. Hon mejlar:

”Du skall söka på flera fronter samtidigt! Har du varit inne på http://www.forlaggareforeningen.se/?”

Det har jag inte.
Jag vet redan vad som finns där. Massor, massor av förlag.
Nåja. Jag ska väl ta mig en titt. Nån dag. Nån gång.