tisdag, april 11, 2006

Att se sig själv


Varför väljer man sitt yrke? För att det passar en? För att man drivs av något?
Det har funnits tider då jag valde yrke för pengar. Jag trodde det var bra att fylla på ATP-pensionen så jag skulle få en bra pension sen, så jag kunde skriva då, alltså göra det jag verkligen ville.

Så blev jag datakonsult. Sent åttital och man kunde fortfarande göra pengar på att kunna lite COBOL, DL/1, CICS, IMS och sånt som hör stordatorer till.
Jag kan inte beskriva hur jag led. Hur jag vantrivdes. Väldigt konstigt eftersom mina bästa ämnen i skolan var matte och fysik. I svenska hade jag så lågt betyg man kan ha. Datorer borde ha passat mig.
Lik förbannat ville jag bli författare. Ett ämne som innehåller en hel del svenska. Det ämne mina lärare fullständigt klassade ut mig i, som de fick mig att skolka ifrån eftersom de förstörde lusten och upptäckarglädjen för mig.

Laddade just upp en pdf-fil från Biblioteket i Västernorrlands hemsida där de lagt ut en bild på mig när jag står och pratar om böcker och svenska språket.
Jag vet inte vad ni ser på bilderna ovan, som jag klippt därifrån. En del av skaran lärare och bibliotekarier som lyssnar. Och så en rakad kille i militärbrallor. Pratar jag verkligen böcker?
Ser jag ut som den stillsamma, lite blyge vapenvägrare jag är?
Syns det att jag helst sitter i min lilla skrivstuga och suger på tankar om kosmos och Gudomligheter som Idun, hon med äppelträdet, och mänskligheten i stort i försök att komma på hur jag ska skriva om något helt annat; Djingis Khan?

Det är konstigt att se bilder på sig själv.

Länk till biblioteket http://www.ylb.se/

6 kommentarer:

Mysla sa...

Det är ganska läskigt egentligen, för bilder kan faktiskt berätta för dig själv om vem du är. Förutsatt att bilden inte är "riggad". Om du studerar ett snapshot av dig själv; vad ser du? Vad känner du? Vad säger bilden? Ta inte hänsyn till vad vi andra ser...
Jag har visst ätit djuphetsflingor till frukost idag. :D

Anders sa...

Hm. Jag har aldrig förstått att det finns folk som blir rädda för mig. Jag som är så snäll. Inte vill någon något illa. Det här snapshotet visar att jag nog är en rätt intensiv person.
Jag tror jag står där helt lugn och saktmodig. Men bilder säger mig något annat.
Nyttigt och lite skrämmande.

Dina djuphetsflingor verkar rätt bra, tycker jag! Fler borde käka av dom!
Det finns folk som inte vågar vara allvarliga en enda sekund.

PatrikP sa...

Du ser ut som en krigare på bilden...

Anders sa...

JA, lite General Patton, så där...
Faktiskt en av mina idoler. Så vapenvägrare jag är...
Tack för resten för fina tankar.

Renè sa...

*ler*
Mm du ser lite farlig ut, men för en annan som känner dig så ser man ju något annat. Mysig kille med ett brådjup och interlekt att beundra ;). Jag hade då gäspat om det stod en kostymnisse där som skulle få mig att vilja läsa mer. Istället ser jag någon som faktist vet vad han pratar om och inte någon som rabblar rabarber :).

På tal om att ha yrken man vantrivs med, visst kunde det vara kul emellan åt att jobba med datan, men det var ju kompisarna på jobbet som gjorde det. Inte stressen,dubbelarbetet eller pengarna. Tur att man nu gör det man vill med, fattig ja, orolig för att inte ha mat på bordet till nästa dag, ja. Men ack vad man är mycke lyckligare nu. Man ska göra det man är satt till världen att göra för då blir man lyckligast, Jag visste ju med vad jag skulle bli då jag blev stor, varför krånglar man till det...

Anders sa...

Ha, rabbla rabarber!
Kul