Vi bor strax under polcirkeln femhundra meter över havet. Tula har inget emot det. Jag börjar få det. Men det finns bara fläckar framför vedboden, till exempel. Där cyklas det, mot pappas bättre vetande.
- Det går inte.
- Det är ingen snö där, sa Naya och pekade.
Det var bara att ta fram cykeln.
Så det är vad jag gjort idag, sprungit runt och hållit i en pakethållare. Då är jag en rolig pappa.
- Blir du imponerad? säger Naya.
- Ja.
- Spring fortare, jag kan cykla fortare.
- Ja, ja. Och så springer jag fortare.
- Blir du mer imponerad nu?
- Oh, ja. (så uppmuntrande jag kan, det börjar göra ont i ryggen).
Sen blev jag ”bloggpappa”. Igen. Det är synonymt med urtråkig. Naya tror att så fort jag sitter vid datorn bloggar jag. Det är inte riktigt sant. Idag har jag försökt reda upp det som händer kring mina böcker.
Jag får hålla med Naya. Det är både skönare och roligare ute.
3 kommentarer:
Dina barn är lyckligt lottade! De får ha en pappa som är hemma, som finns där alltid! Även om han är urtråkig stundtals så är han ändå hemma.
Jag är avundsjuk på dem, jag hade inte någon hemmavarande pappa. Han var hem en helg var 14:e dag. Vi hade det alltid bra, hade mat på bordet och allt det där men tänk så mycket han har missat! Han var inte där för att se när jag tappade min första tand, han var inte där när jag kom hem efter min första dag på lekis. Han var aldrig hemma. Självklart hade(och har) jag en mamma (som antagligen tyckte att det var grönjävligt jobbigt att klara jobb, ungar, hem och allt själv). Men jag saknade min pappa, verkligen! Han hittade alltid på en massa roligt de helger han var hemma, antagligen som någon sorts kompensation för allt han missade. Jag förstod det inte då, men nu gör jag det och det gör ont i mig att veta att han förmodligen led mest av oss alla när han inte var där för oss.
Ojoj, jag hamnade lite off topic! Ehm, jag ville bara säga att dina barn är lyckliga som har en pappa som du!
Jodå, dom verkar trivas med mig. Men de längtar efter mamma istället...
Fast hon kommer hem varje kväll, ofta i tid, mer rätt ofta sent, eftersom hemliga hustrun som inte riktigt vill vara med i min blogg, karriärväxlar och har mycket att stå i.
.. man tinar fram, jag har sju helv... ont i bena av att plågat mig, tösen, hunden och gubben på 6 km raska promenader i vårsolen före eller efter middagen.. så nog känns det då man tinar fram och ser att något drastiskt måste göras i kamp med vågen ;)
Skicka en kommentar