Skyskrapor och brudklänningar

Dubai City. Jag var där för att träna fallskärmshoppning, men kom av mig. Jag gick omkring och förundrades. I varje kvarter stod det fler lyftkranar än vad det finns i hela Sverige. Det var intrycket. På mornarna kom lastbilar fullpackade med pakistanier på väg till olika byggplatser. Under dagarna byggde de och när mörkret började falla klev de upp på lastbilarna för att få skjuts till någon sovförläggning. Inga avbrott, inte ens när högtalarna i närmaste minaret raspade igång för att förkunna att det var dags för bön.

Allt går rasande fort i Dubai, man ser det särskilt om man besöker landet, staden, två gånger inom kort tid. Det som slår en är att demokrati är långsamt. Den regerande klanen i Dubai, med överhuvudet Muhammad bin Rashid al-Maktoum, styr enväldigt. Landet har blygsamt med olja, jämfört med grannarna, istället satsar Dubai på fri handel – och image. Nu håller man på att bygga ett torn till himlen, Burg Dubai, vilket ska stå klart till november 2008 med sina 800 meter.

Man bygger inte enbart på höjden. Även havet utanför Dubai har blivit en byggarbetsplats. Tanken är att skapa världens åttonde underverk genom att bygga helt nya stadsdelar på konstgjorda öar.

På väg till hoppfältet såg min tilltänkte en affär där vi kunde låta sy en brudklänning. En kväll efter hennes träning och mina vandringar gick vi dit. En androgyn varelse ritade olika förslag, vi fick kaffe och te och visades en våning upp där hantverkarna arbetade med brudklänningar i tyger som kändes osannolika att ta i. Jag började ana oråd, frågade vad en av klänningarna kostade. Den billigaste gick på 22 000 dollar, omkring 150 000 kronor. Jag räknade till trettio skapelser i den billigare prisklassen. Någon gräns uppåt i pris fanns inte, det var mer en fråga om hur många äkta pärlor man ville låta brodera in i tyget.
Jag såg hur ledsen min tilltänkte blev. Vi frågade vidare, vad de kunde göra för pris för enklast möjliga sort av brudklänning. Vi hamnade på 35 000 kronor. De hade inga maskiner, vartenda stygn var för hand och varje klänning så vacker att den mer såg ut som en skapelse hämtad ur någon saga.

Det finns ännu, förmodligen i några år till, lite enklare kvarter. I de kvarteren hade jag strövat omkring och sett hela gator med skrädderier som verkade passa vår ekonomi en aning bättre. Där kom vi undan med 3 000 kronor. Bäst av allt var att den klänningen blev till vår saga, min tilltänkta berättade hur hon ville ha vissa detaljer och broderier, jag tecknade och skräddaren sydde efter våra önskemål, men sade också emot när vi fantiserade för långt. En klänning ska fungera också, som konstruktion. Vi litade till hans sakkunskap och klänningen blev verkligen bra.

I gyttret av gator hittade vi sedan de ringar som blev våra vigselringar i en liten affär. Jag är rädd att åker vi tillbaka för att fira bröllopsdag kommer vi att upptäcka att man rivit våra lyckokvarter med de små mänskliga och prisvänliga butikerna och byggt detta Babels torn rakt över.
Jag undrar om någon stad någonstans växt så fort och förändrats så mycket som Dubai.
Två av terroristerna som slog till den 11 september lär ha kommit härifrån de nya skyskrapornas förlovade stad.