lördag, april 08, 2006

Ordsmog

Tyvärr minns jag inte vilken författare som skrev följande:

"Jag kan ej skrifva om sådant jag icke lefvat pröfvat".

Frasen kan vara delvis - eller ve och fasa - helt fel. Mitt minne är alltid inte så bra som jag tror.

Såg ni? Jag skrev: "Mitt minne är alltid inte så bra som jag tror". En enklare, kanske något modernare, ordföljd skulle förmodligen lyda: "Mitt minne är inte alltid så bra som jag tror".

Har olika ordföljder som sådana ovan betydelse?
För mig har de det.
Ibland gör jag allt för att skriva så klumpigt och svårt som möjligt.

Vad är min avsikt med det?
Varför göra texten svårare att forsa igenom för läsaren?

Som författare tar jag till olika knep i försök att bromsa upp läsaren så att denne ska hinna tänka. Det är mitt sätt att tala om; stopp ett tag, det finns en undertext här som är värd att fundera över.

Men dagens snabbläsare är hopplösa. De rasar vidare i sitt höga tempo och allt går dem förbi. Vad värre är; de vill fortsätta läsa lätta texter, helst ska texterna inte besvära dem alls.

Därför ser vår mainstreamlitteratur ut som den gör. Det finns aldrig någon undertext. Författarna, de som vill sälja mycket, har lärt sig att det lönsammaste de kan göra är att pladdra så mycket som möjligt. Det mesta är luft, krims, krams; utfyllnad.

Ibland känner jag mig som en dinosaurie, gravitetisk och långsam. En överlevare från en tid då texter hade vikt och betydelse.

Jag tror det fortfarande: Vägda ord är mer värda.

Att skriva en bra text tar eoner av tid.
Väldigt få förstår det.

Ibland kan skenbart enkla texter ta ännu mer tid att åstadkomma.
Det är det ännu färre som vill förstå.

Sen finns det naturligtvis avarter till skrivna alster, som troligen tagit tid att prestera, och tar ännu längre tid att försöka att förstå, om de överhuvudtaget går att förstå. Skatteverket är en av de okrönta mästarna i att tillhandahålla fullständiga obegripligheter. CSN en annan.
Jag känner en översättare som fick till uppgift att översätta en av CSN:s broschyrer till engelska. Efter lång tvekan ringde hon till slut upp sin uppdragsgivare, för hon förstod inte vad som stod i trycksaken och hon kunde därför inte översätta.
Efter några dagar visade det sig att CSN fick tillsätta en utredning. De förstod inte själva vad de skrivit.

Därför återkommer jag gärna till det jag började med.

"Jag kan ej skrifva om sådant jag icke lefvat pröfvat".

Sätt denna enkla fras i relation till en myndighet. De slipper oftast leva efter vad deras egna texter säger. Det är därför myndigheters texter aldrig fungerar. I våra liv.
I praktiken.

9 kommentarer:

Mysla sa...

Skönlitterära verk ska vara tankeväckande och ha undertexter, manualer ska vara fullspäckade med instruktioner, faktaböcker ska svämma över av intressanta små saker om vad det då kan vara. Alla dessa böcker tycker JAG ska vara så lättlästa som möjligt och ändå få fram sitt budskap. Är det svårt? Jag har personligen inga problem med att läsa den "gamla typen" av svenska men allt fler i dagens sverige har det. Vi blir sämre på att använda vårt eget språk, tragiskt nog.
Internets uppkomst har delvis hjälpt till att försämra vårt språk, vi har chattar, vi har bloggar, vi har forum osv där folk i allmänhet använder ett språk som alltmer liknar talspråk. Jag ser inget fel i det egentligen men jag känner att även jag har svårare att minnas allt jag lärt mig om Svenskan. Jag tappar kunskapen i hur man skriver, hur man stavar, hur man bygger upp en mening. Därför läser jag böcker i massor. Jag plöjer igenom sida efter sida för att insupa alla dessa ord, mer än att ta del av historian som texten ger mig. Märkligt sätt att se det på kan tyckas, men jag inbillar mig att det är tack vare böckerna som jag inte helt har fördummats och tappat bort det vackra språket.
Jag imponeras av de som kan skriva. Då menar jag SKRIVA, inte bara ordbajsa. Jag önskar att jag själv kunde det men hur jag än försöker så blir det inte bra nog.

Anders sa...

mysla:
Redan din ordrika kommentar här visar mig att du kan skriva. Trots ordrikheten har texten substans. Den vill något, talar om något, har ett driv. Ett ärende.
Det är absolut inte ordbajs. Det är absolut inte för "enkelt".
Kommentaren är bra...

Men språket är heller inte något statiskt. Latinet som man körde med förut, läkarna gör det fortfarande, har fördelen/nackdelen av att vara statiskt. Det utvecklas inte.

Vårt skriftspråk följer vad det lider efter talspråket. Det är så med levande språk.
Vem vet, bloggandet och chattandet kanske kommer att accelerera språkutvecklingen?
I sådana fall kommer jag om tio år att sitta här som den verkliga dinosauren! För jag hänger inte med, vill inte hänga med!

Hm. Som du ser. Jag försöker bara se det här från olika håll.
Men jag har ett inlägg som jag velat skriva länge, som du nu påminner mig om. Det här med att läsa och njuta av lite "tyngre" texter. Inte bara: "å då ba, liksom, gick jag föbi NK va, å då sa re liksom klick i hela mig ba, fö jag ba ville ha den där toppen va...
För att travestera PW's inlägg för ett litet tag sen, där han ondgjorde sig över modebloggarna...

Mysla igen sa...

Jag har också ett inlägg som jag funderat på ett tag men som jag istället valde att publicera som en frågeställning på ett forum. Se nedan.

"Jag har suttit och funderat länge på hur det svenska språkbruket verkar ha förändrats.

När man surfar runt på sidor på nätet, så ser man alltjämt exempel på riktigt dålig svenska. Nu menar jag inte att jag personligen är så mycket bättre, men titta bara på t.ex. annonser. Hur många gånger ser man inte totalt felstavade rasnamn på hundar osv.
Jag upplever det som att det blir allt vanligare med riktigt usel stavning, taskig meningsuppbyggnad och allt sådant.
Är det så att det blir värre eller är det bara jag som ser det mer nu än tidigare?
Vad tycker ni som har varit med sen internet började utvecklas? Såg det lika illa ut då, som nu?

Blir svenska folket sämre på att skriva?
Om vi blir det, vad beror det på?"

Mysla som tjatar sa...

Okej, igen då...
Jag tycker verkligen att svenskan är ett vackert språk när det används på det sätt som JAG är uppvuxen med. Eller kanske till och med den äldre typen av svenska.
Kalla mig motsträvig men jag vill inte att det fortsätter i den riktning vi nu går i. Jag vill ha kvar det språk vi har.

Anders sa...

Jag är böjd att hålla med...
Till min förfäran, måste jag nästan säga.
För i alla andra sammanhang är jag för utveckling och förändring, bara det sker till det bättre.
MEN, du! Vet du vad vi kan se fram emot! Alla krafter har en motkraft. Så har det alltid varit i historien.
Allt sker i vågor, eller som en pendelrörelse.
Just nu håller vårt svenska språk på att sjablas bort och bli sjaskigt, men vänta så ska du få se. Det kommer en motrörelse!
Fler än du och jag känner det här!!

Under tiden får vi njuta av lite goda böcker under den egna kudden, som vi tar fram och myser med.

Peter Madison sa...

Broder! Det där med pendeln var bra sagt, det kunde du väl kläckt ur dig på en gång så slapp jag läsa allt....
Allvarligt. Dostovjeski säljer ju fortfarande så det där snacket om att det bara är mainstream därute är ju fel.
En bra bok är en bra bok. Varken mer eller mindre.
Nu vet jag ju inte om Brott och Straff ÄR en bra bok, fick den i present en gång av en som tyckte jag skulle börja läsa böcker!!! Smart val, pucko......

Anders sa...

Brott och Straff är gräslig. D tugggar och tuggar, står nästan still, för inte handlingen framåt ett dugg. Jag minns inte riktigt, men jag tror det tar 25 sidor för huvudpersonen Raskolnikov att bara gå en gata och uppför en trapp.
Det kunde varit en stegring, en uppladdning inför vad han ska göra, alltså mörda den gräsliga pantmånglerskan, men är det inte. Det är bara trååååååkigt.
Så var det med det!
Men Ds Brott och straff läser inte folk. Man har de 3 delarna i bokhyllan för att se bildad ut!

Vad gäller mainstream så vet du lika väl som jag att bokbranschen till bokrean horar värre än någon annan bransch. Man rear inte bra, smala böcker som blivit över. Man trycker och kör ut de redan 100 titlarna som går bra och ställer upp pallvis av dem hos bokhandlarna. Det är inte ens riktiga upplagor, utan pocket med hård pärm. Inget annat...
Svenska folket är, som alltid, grundlurat. De tror de gör fynd, men köper pocket med hård pärm.
Och bara, bara mainstream.
Det handlarna redan vet säljer.

Peter Madison sa...

Ok, jag restar mitt case där. Du vet ju förmodligen vad du talar om!! Då får du göra som Djinghis då, banka lite vett i folk så dom begriper sitt eget bästa!!
Anfäkta.....

Anders sa...

Hm. Du lurar mig att skriva en kommentar till. Jag sitter just och räknar på vad det kostar.
Men banka vett i folk, jag vet inte jag.
Kanske ska jag bara försöka skriva bra. Läsvärt.
För det är faktiskt också så som du säger. Både bra musik och bra böcker säljer.
Beatles var inte värst mainstream. Utan bra!
Astrid Lindgren är inte värst mainstream. Men den mest älskade - och bra.
Gäller alltså att hålla fanan högt!
Att skriva bra.
Och du får se till att göra bra musik.
MEN.
Även bra saker måste exponeras. Annars vet folk faktiskt inte om att de finns.