Det poppar upp ord. Som kvastfening. Hur beter sig hjärnbarken för att framkalla en sån? Jag är aningslös vad det är för en varelse, men ordet är festligt och för tankarna till bråddjup urtid. Sån känner jag mig idag. På djupt vatten. I fel tidsålder.
Kan bero på en släng av masjuka.
Jag har inlägg att lägga upp om projektet Pappor och pojkar läser och pratar böcker, men magsjukan är för svår.
Text kommer.
3 kommentarer:
hmm du med sjuk.. de ä ja me..
krya på dig.
Kvastfening. Detta kan vara ett barn för min skenande fantasi, men jag vill minnas att jag hört en berättelse om hur min farfar, som gillade att fiska, fiskade upp en kvastfening för 30-40 år sedan. Fisken skänktes sedan till Naturhistoriska. (Jag minns inte så noga, det kan ha varit en annan fisk, som liksom Kvastfeningen ansågs utdöd.)
Det är i alla fall det som känns spännande med Kvastfeningen. Ett djur som bevisligen finns, men som borde varit utdött. Så känner du dig inte, hoppas jag...
rene: Krya på dig du med, men nu tror jag du kanske hunnit bli frisk.
Kristoffer:
Kvastfening, ja. Jag har hittat bilder på dem nu. På nätet. Surfade hemma hos bror som har bredband... Nå. När jag skrev det här kände jag mig verkligen utdöende. Magsjuka är förtvivlat tungt ibland.
Men nu är jag pigg och kry igen!
Kul att ha en farfar som skänkt en firre till Naturhistoriska!
Skicka en kommentar