Tiggarbrev

Vem vill inte se hur de rider in vilda hästar i Mongoliet? Resan har varit planerad länge. Jag har fått ned kostnaden till ca 30 000 kronor. Det är fortfarande för mycket pengar för mig. För tre år sedan fick jag en inbjudan av parlamentsledamot Sundui Batbold. Nu har han inbjudit mig igen, eftersom han vill att jag ska överräcka mina böcker till honom vid ett officiellt sammanhang under deras 800-årsfirande av Djingis Khan.

En kul grej jag naturligtvis inte vill missa. Men som sagt, jag saknar 30 000 för att kunna genomföra detta kulturutbyte.

Jag har sökt stipendier på olika håll, särskilt från Svenska Institutet, som vill hjälpa, men inte kan. De anser att de inbjudningar jag fått från parlamentsledamot Sundui Batbold är av privat karaktär. Enligt SI måste jag få en inbjudan som är skriven på någon institutions brevpapper, vederbörligen stämplad och diarieförd.

Frågan jag ställer mig, hur ska jag lära känna en institution i Mongoliet om jag inte får resa dit?

Jag kan inte säga hur intresserad jag är att träffa dessa människor, livs levande och kunniga historiker på plats.

Nå. Här kommer brevet, som väl inte har något läsvärde alls för någon, men ändå rent konkret visar hur en författare har det i vardagen, hur han får slingra sig och förnedra sig och tvingas skriva rena tiggarbrev till främlingar på andra sidan jorden.

Människor som jag vill träffa och lära känna under värdiga former.

Det känns inte värdigt, men att inte skicka brevet innebär att jag förlorar all chans att lära känna dem.

- * -


Dear Nomingerel

My name is Anders Widén. I am an author. I have, at this moment, written three novels about Chinggis khan. Two of them are published in Sweden. I also travel around Sweden and tell stories about the 1200-century, the Mongolian history, and especially about Chinggis khan.

The third novel will be out in the Swedish bookstores in august 2006, according to my publisher, Hjalmarson&Högberg.

I intend to write a total of 8 novels about Chinggis khan. I will continue to travel around Sweden and tell about Chinggis khan and try to race peoples interest in him and your proud heritage. I also understand that it will take the rest of my life to accomplish my goal to finish these books about Chinggis khan in a good and proper manner.

My literary agent, Mia Stromland, is working to put my novels on the world market. She travels to Germany, Great Britain, and other countries in the effort to promote my novels there.

I want to visit Mongolia but have no such money.

We have got an institution called "The Swedish Institute". They are trying to help me with this travel to meet you in Mongolia. However, they say they can not help me if I not have an invitation from a Mongolian institution.

I already got an invitation from Sundui Batbold, a member of your parliament but it does not help me, because “The Swedish Institute” says that it is a private invitation.

To get help from them I have to be invited by a Mongolian institution.

Therefore, I write to you, on recommendation from Erik Bevin at The Swedish Institute.

Best regards
Anders Widén