lördag, april 22, 2006

Chockbrev från förläggaren

Förlaget och jag har avtalat att ”Den andra hustrun” ska ges ut i juli i år. Från början var det meningen att den skulle ges ut förra hösten. Jag skrev den klart till april i fjol. Min förläggare fick då en stroke. Sen dess har han kämpat mot både sjukdom och att hålla försäljningssiffrorna uppe på förlaget.

Nu skriver han: ”Vi har ett bekymmersamt ekonomiskt läge på förlaget. Jag vet inte hur vi ska reda ut det men på något sätt måste det ju gå.”

Han fortsätter: ”Jag vet att det här är ett tråkigt besked för Dig – och svårt för mig att skriva – men jag har letat med ljus och lykta efter möjligheter att kunna ge ut den här boken som på många sätt är den bästa i serien. Jag stänger inte dörren helt men måste ge Dig besked i frågan.”

Lite längre ned i texten svider tårarna i ögonen på mig: ”Du har naturligtvis full rätt att söka annat förlag…”

Som om jag vill byta förlag. Jag älskar mitt lilla förlag, det är anständigt med anständiga människor som mot alla odds lyckats prångla ut över 130 titlar.
Inför utgivningen av det jag visste skulle bli världens största romanserie och biografi över Djingis Khans liv bytte jag förlag från multijätten Bonniers. Jag gjorde det eftersom jag inte kunde komma överens med dem, bland annat ville jag ha högre royalty och garantier på att böckerna skulle lagerhållas längre än de dagssländor som normala böcker är.
Jag visste att min bokserie skulle behöva utöva verkan över tiden, så till vida är den lite som Mikael Waltaris böcker som ”Sinuhe Egypteiern” som gavs ut första gången 1941 och fortfarande kommer i ständiga nytryck med jämna mellanrum.
Bra gedigna böcker verkar över tiden.
I fem månader dividerade jag med Bonniers, deras tröttsamma standardsvar löd: ”Det är inte så vi jobbar”.

Jag tog mig för att ringa runt till ett trettiotal förlag och den jag fick bäst kontakt med per telefon var den jag bestämde att sända manuset till. Till vår gemensamma glädje ville han ge ut böckerna och garanterade på stående fot att köra de tre första, sen fick vi se. Han har hållit sitt löfte till nu, och gett ut två.

Jag har älskat och fascinerats av vår ömsesidiga Davids kamp mot Goliat. Mitt ibland de stora drakarna har vi gett ut början på det största verk som finns om Djingis Khan. Faktum är att det redan är störst, trots att vi bara givit ut 25 procent av den tänkta volymen.

Under dessa år är det bara vi själva som förstått vilken stor grej vi håller på med. Recensionerna har varit översvallande goda, men recensenterna har ännu inte fått överblick eller egentligen förstått vad vi håller på att åstadkomma.

Jag vill inte att vår davidssaga ska vara slut. Jag vill fortsätta den, men tar också in smärtsamma informationer att överväga. Mitt förlag mår inte bra. Den person som är den drivande kraften har drabbats av två strokes, är fyllda sextio och innan min bokserie är färdigskriven kommer han att ha fyllt mer än sjuttio.

Plötsligt har mitt livsprojekt tre fiender som det inte går att argumentera med; sjukdom, ålder och pengabrist.

Jag har att fatta ett svårt beslut.
Helst under denna helg.

Just nu kan jag inte hjälpa mig. Jag gråter.

5 kommentarer:

Unknown sa...

Men det här är ju inte klokt! Förläggaren sjuk och skambud för föreläsningar.

Kan du inte arrangera Djingisritter i dina trakter eller nåt? Bjuda in folk som får rida på en häst, sova i tält och så höra sköna berättelser? 4000 kr för tre dagar, minst tio deltagare?

Finns det ingen hästuppfödare som skulle vilja sponsra dig? Hm, har för mig att det finns ett reseföretag på Gotland som arrangerar resor till Mongoliet - kan ni inte samarbeta på något sätt?

Du måste ju få in kosing!

Anders sa...

Kul idé med ritterna! Jag och ett hästföretag i byn spånade på samma idé förra sommaren. Tyvärr har hon nu flyttat sit företag 14 mil bort... Annars var upplägget perfekt, hon körde både islandshästar, vilka är rätt lika de mongoliska hästarna, och västernridning, vilken innehåller moment som också liknar mongolernas boskapsfösande, infångande av får istället för kor osv.

Reseföretaget på Gotland har jag hört talas om. Jag medverkade i en TV4-film tillsammans med Ola Skinnarmo när han var i Mongoliet och träffade den gotlänning du nämner.

Tack för dina friska uppslag. Nu ska jag skriva ett nytt inlägg!

Unknown sa...

www.nomadicjourneys.com
Jan Wigsten heter han jag syftade till. Jag har träffat honom.

Tänk så häftigt om det dyker upp en författare och kan ge en historisk bakgrund om han är ute och pratar om sina resor!

Anders sa...

Åsa: Det skulle vara en kul grej!
Jag ska kika in på hans hemsida. Vad sådant brukar falla på är att få arrangörer vill betala två snubbar...
Men, men. Och han är ju en till kontakt för mig vad gäller att själv resa till M.

Anders sa...

Sandra: Jag funderar på det. Särskilt "Print on demand" för att täcka upp de 800 läsare som redan anmält intresse via min hemsida, men som jag klantat bort mailadresserna till...
Att göra en pocketupplaga själv är inte värst dyrt.
MEN. Har jag nu lagt ned ett årsarbete på att skriva en bok, vilket jag anser är en kapitalinvestering på 300.000:- i förlorad arbetsinkomst, före skatt och egenavgifter.
Så vill jag ha igen de pengarna.
Bara en riktigt publicerad bok av ett förlag kan fixa det. Så fort man trycker en bok själv vill inte en enda bokhandlare ha med en att göra.
Genom mitt lilla förlag finns min bok trots allt i alla Bokia och alla Akademibokhandlar. Bara det 600 säljställen jag inte kommer åt att distribuera till på egen hand.
Sen har vi Ugglan, bokskotten mfl kedjor som jag heller inte kommer att kunna få in mina böcker i utan ett erkänt förlag.
Så ser bokbranschen ut. Man kommer inte in i de stora kedjornas sortiment utan förlag.
och ska jag starta ett eget förlag och ta allt jobb att själv sälja in både mitt nya förlag och mina böcker till de stora kedjorna... Nej tack.