Jag tycker instinktivt illa om Per Wästbergs böcker. Särskilt de som han troligen har blivit mest känd för: ”Vattenslottet” (1968), ”Luftburen” (1969) och ”Jordmånen” (1972).
Jag läste dem för att se hur en av våra mer etablerade kulturfigurer skrev. Det var på den tiden jag ivrade att själv bli författare. Jag ville lära mig, kanske även se hur man blev erkänd och etablerad.
Per Wästberg var ett tag chef för DN:s kultursidor, ordförande i såväl svenska som internationella PEN-klubben och dessutom akademiledamot. Alltså borde han vara en skribent värd att läsa. Jag finner det inte.
Hur ska jag förklara detta? Han skriver väl, har givetvis oklanderlig satsbyggnad, allt sådant. Ibland kan han till och med visa prov på humor, men bara i någon bokanmälan, där han kan vältra omkring ord från någon annans bok, som måhända faktiskt varit originell. Hans mest kända trilogi var, är, och förblir så huvudlöst torr och tråkig att jag inte vet vart jag ska ta vägen med den. Som så många andra bokälskare har jag svårt att slänga böcker – och jag vill inte ge dem till Myrornas insamling eftersom de kan komma i händerna på någon annan som får för sig att man måste läsa dem.
Ofantligt många böcker är rena skräpet.
Även om författaren sitter med i massor av fina sammanhang.
Kanske är det hans enda väg att faktiskt bli publicerad.
5 kommentarer:
Om du bara får spara EN bok i hela din samling, vilken skulle det bli? *mycket nyfiken*
Av helt Icke Religiösa skäl blir det Bibeln av 1917 års översättning, alltså den som vi räknar som den gamla.
Det är helt enkelt mest sanslösa storys i den boken, jämfört med alla andra. (Och så är det ju inte en bok, utan en antologi, sammanställd av jag vet inte hur många författare)
Men jag skulle blöda enormt att tvingas skiljas från Väinö Linnas trilogi, Steinbecks böcker, och tja, massor.
Men att behålla Bibeln är ett lätt val. Av helt Icke religiösa skäl.
Aaah, intressant! Jag vet inte själv vilken bok jag "inte kan skiljas ifrån". Jag måste nog fundera på det...
Även jag behåller Bibeln, också av religiösa skäl...
=)
Väldig, väldig är Herren...
tror jag det står någonstans. Gamla testamentet kanske kan ses som en story skriven över väldigt, väldigt lång tid där det fantastiska händer att människorna som skriver den mitt i en polyteistisk värld, där det kryllar av gudar, envisas de med att påstå att Guden är En.
Och han är Väldig. Kosmos och universum och mer därtill.
Sen kommer det obegripliga nya testamentet, precis som om vi inte klarade av Den Väldiga Guden, så blir han en liten en igen. En människa. Jesus.
Hollywood ligger rätt många sekler efter i berätattarteknik... Och dramturgi.
Skicka en kommentar