torsdag, april 06, 2006

Sätt igång och lyckas

Att skapa. Jag är så trött på dem som kallar sig kulturarbetare eller konstnärer eller musiker eller poeter eller författare – och inte skapar.
Istället för att göra något - som att sätta ihop en happening, knåda lera till en figur, spela på vad instrument som helst, skriva oregelbunden vers, eller plita ihop en bok - gör de ingenting. Jo, de går omkring och vill vara så himla, jag vet inte vad. Märkvärdiga? Fina? Intressanta?
De fjädrar sig i fjädrar de inte har och som de aldrig kommer att få eftersom de inte gör någonting.
Så fort mun åker upp på den här sorten börjar de genast lufta det enda ämne de behärskar, eller i vart fall vill prata om; ångesten.
Överallt och i alla landsändar, förmodligen över hela jorden, njuter de av att klaga över en enda sak; ångesten.
På ett plan förstår jag alldeles utmärkt. Jag skulle också lida vansinnigt om jag aldrig någonsin lät mina drömmar och tankar och fantasier övergå i handling.
Om jag bara satt och tänkte att jag ville bli författare skulle jag må dåligt redan efter en minut.
Vill jag vara författare finns det bara en sak att göra. Skriva.
Jag har att skriva vare sig jag har lust eller inte. Varje dag.
År ut och år in.
Annars är jag per definition inte författare.

Vad det handlar om är total uselhet. De här människorna är ingenting annat än fega. Det är inget fel i att vilja eller drömma att bli kompositör eller författare. Inget fel alls. Felet uppstår om man går omkring och vill och drömmer, men sedan inte gör något.

Det enda som händer är att livet blir trist, inte bara för en själv, utan även för omgivningen, som tvingas lyssna till ett evigt gnäll om, ja ni vet vad.
Och gnäller de inte över ångesten så skyller de på omständigheterna.

Det värsta jag har hört var från en man, strax några år äldre än jag själv. Han skyllde på sina barn. Det var hans barns fel att han inte blev konstnär. De där barnen fullkomligt förstörde hans konstnärsdrömmar eftersom de föddes och behövde saker. Inte hans uppmärksamhet, utan saker.
Karln blev tvungen att arbeta med ett vanligt jobb, som teckningslärare, närmare bestämt.
Som han suckade, som han stånkade, över sitt förspillda liv. Han som ville bli en så stor och fin konstnär.

Den tredje saken de skyller på efter att ångesten gripit dem och omständigheterna varit fel är att de just för tillfället inte har någon inspiration.

Inspiration.
Det finns ingen sådan sak som inspiration. Inte på det sätt de tror. Inspiration är inget mer än en liten kort ingivelse. Kan aldrig vara mer.
Jag kan inte sitta och vara inspirerad åtta timmar om dagen för att färdigställa böcker som är 500 sidor tjocka.
Det fungerar inte så.
Ibland, när jag har tur, får jag en ingivelse. Den kommer över mig bara sådär. Eller också blir jag eggad av ett ämne, och då är det eggelsen som driver mig att skriva om en viss sak, eller bygga ett hus med viss fason.
Någon annan blir fotbollstränare av samma orsak, av ingivelse och eggelse. Den personen vill skapa ett lag, ett team. Något.
Vad det handlar om är att ta till vara ingivelsen eller eggelsen och göra något av den.
Att skapa något kräver alltid arbete.
Ingenting annat.
De som tror att de kan bli författare eller kompositörer genom inspiration kommer aldrig att lyckas.
De kommer att leva ett helt liv och sedan dö utan att ha känt glädjen över att ha åstadkommit någonting.

Vad dessa människor inte förstår är att de misslyckats redan innan de satt igång. Bara de som sätter igång lyckas.
Även om boken eller vad det är man totat ihop refuseras, så har man de facto skapat något. Man var författare medan man skrev.
Och fortsätter man att skriva även efter en refusering, eller två, eller tre, då börjar man vara författare. Över tiden. Först då börjar det bli ett mer varaktigt och verkligt tillstånd.
Då är man.

6 kommentarer:

Renè sa...

"Amen" ;)
Att vara konstnär handlar inte om att man borde eller skulle ha gjort eller som sagt skylla på på omständigheter att inte gjort det man velat och sneglar avensjukt sedan på andra som får fram något. Att vara konstnär handlar också om att man kan inte få ro innan man skapat den idé man fått, en drog, ett behov att få skapa. Då finns det inget som hindrar en utan man helt enkelt TAR sig den tiden, platsen etc. som krävs till att man kan förverkliga sina behov. Att vara kreativ tänkande person kan likfullt vara en förbanelse som en frälsning. ;) Det handlar inte heller om att "Lyckas" utan det handlar om ett behov av att få uttrycka sig och att få utlop av sin kreativitet. Om man inte får det kan man lika gärna gräva ner sig 3 meter under jorden. Man bara måste få skapa. Lyckas man och tjänar en hacka på det, är det bara en behövlig bonus som ger näring till mer kreativitet där man kan lägga in det i mer matrial för ens kreativa behov (ge drogen näring) .... bla bla .... Tror inte jag gjorde mig förståd i det jag försöker säga ;) men du A.W vet vad jag menar i allafall *s*. Utan kreativa mänskliga tankar och kreativt skapande hade jorden stannat kvar i stenåldern. Ur kreativitet föds nya idér, uppfinningar och världen snurrar.

Unknown sa...

Att vara konstnär liknar att vara företagare och entreprenör. Man kan inte låta bli att testa om en idé fungerar.

När det gäller konstnärliga uttryck finns det de som tror att penseldragen och orden kommer av sig själva. Jag jobbar med reklam och information. När jag skriver texter finns det ofta hårda krav på hur många tecken jag får använda för att det ska passa in i layouten. Alltid när jag skriver handlar det om att både innehålls/faktamässigt och känslomässigt förmedla rätt budskap till målgruppen. För mig är det en ”konst” att klara att göra bra texter trots de här begränsningarna.

Att skriva under de premisserna är en fråga om att skriva om och skriva om en gång till. De som bara skriver till ”husbehov” blir förtvivlade om man ber dem att skriva om en text – det anses vara jobbigt, de har liksom tagit ut sig på första försöket. Men det där första försöket är i mitt fall det första lilla inspirationssteget, sen är resten hantverk.

Lyckliga Grodan sa...

livet är ett hantverk... nåt man gör.. inte nåt man får..

btw.. jag gillar verkligen din text från för några dagar sedan.. den med hästbilden.. jag har läst den flera gånger.. och den stannar hos mig.. så är också livet.. det tränger sig på.. och vi gör det vi måste.. dvs vi gör det hjärtat skriker åt oss att göra.. annars går vi sönder..
/grodan

Anders sa...

rene: att uppslukas av det man vill kreera, ja. Så funkar det också. Inte som den där teckningsläraren trodde...
Att han måste ha tid, inga barn, ärvt en miljard för att ha råd...
Det konstiga med mig är att jag har mindre pengar än förr, har fått 2 barn - och precis då har jag kreerat mer än vanligt...
Kankse handlar det om lite tidsplanering mitt i den kreativa röran man har i huvet!

Anders sa...

Åsa mitt i världen:
Dina ord om entreprenörskap förstår jag fuller väl. Det är huvudet på spiken.
Jag var med och drev vår fallskärmsklubb rätt länge, som ordförande etc. Likadant där. Jag tänkte: Om vi gör så, kan vi öka hoppningen då? OSV. Man testade massor av idéer.
Att vara företagare är att vara kreativ.

Sen till ditt reklamskrivande. Ibland får jag för mig att jag skulle vilja pröva den grejen.
Jag ser inte skillnaden där heller.
Jag har sällan kravet på mig att skriva x antal tecken, men jag ställer ofta krav på mig själv att bli tydlig med så få tecken/ord som möjligt.
Jag kallar det att kondensera text.

Vissa texter kan jag skriva om, tja 20 gånger.
Här på bloggen försöker jag bara vräka på, men har svårt för det.
Även här händer det att jag måste pilla lite innan jag kan dunka upp dem!

Anders sa...

Grodan:
Att kalla det ett hantverk tycker jag är bra. Det ger en rätt god bild av att man måste arbeta med någon form av råmaterial.
Vad gäller texten till hästen, "En halv livstid" tror jag den kallas. Så blir jag givetvis glad att någon vill läsa den flera gånger.
Själv kan jag banna mig. Inte blanda så många ämnen på en gång i en text. Förenkla, bena ut....
Du fattar. Yrkesmannen i mig tål inte riktigt att jag tar mig sådana friheter.
Men samtidigt, kanske jag kan kalla texten för en liten kort essä!
Essäer går inte riktigt att fånga in, är darriga och svårfångade i konturen, kan och får och kanske bör vara totalt tvärvetenskaplig och fri.