Tula pratar inte. Än.
Därför har jag svårt att skriva om henne.
När jag serverar gröt säger hon:
- Mihii.
Och om macka:
- Mihii.
Fast med annan, högre, tonhöjd på de sista i-na.
Det betyder att macka är bättre.
Vore jag musiker skulle jag skriva ut de olika lätena i ett partitur.
De är så bedårande.
Men allt handlar om motivation.
Och intelligens.
Idag gav jag henne sockerkaka.
Hon tittade på den. Så överförtjust att hela den lilla kroppen började vibrera – och ut ur munnen kom:
- Ta ack!
Jag nästan svimmade.
Jag skar upp mer.
Samma förlopp:
- Ta ack!
Ett test till:
- Ta ack!
Nu får vi se upp med vikten.
6 kommentarer:
Trevlig blogg. Ditt namn tycks mig bekant. Har vi träffats? Nä, kanske inte, men det känns så.
/Håkan Toresson, Kyrkås
Fina namn dina barn har! Hur kom ni på dem? Tula och Naya.. låter som något Tolkien skulle ha hittat på ^^
Det här hör inte till den här bloggen ens men på din andra blog, den om upproret... Där måste man ha ett bloggerkonto för att kunna kommentera.. Du vet, så som du av nån anledning råkade ha från början här med. :) Eller du kanske inte vill ha kommentarer där?
håkan: kyrkås är ju bekant, ditt ansikte på lilla bilden ringer inte någon klocka så där direkt.
Folk "känner" ibland igen mig och mitt namn på ett suspekt vis eftersom jag länge skrev i LT och då syns ju namn och ansikte i byline till texter, och utan att tänka på det präglas ens namn in i folk, lite så där.
charlie: Det där är ett litet mysterium. Vi har inte letat efter namn, båda namnen har "kommit" till min hustru efter någon dag på BB. Plötsligt säger hon bara: "Det här är en Naya." Eller: "Är inte det här en Tula?"
m: Tydligen är det default för mig att kommentarer är låsta. Ska fixas.
hmm, kanske men jag läser sällan LT. Nå, det gör detsamma, din blogg är Ändå trevlig. :-)
/H.
Tack håkan!
Jag funderar vidare om vi råkats.
Skicka en kommentar