ss1d-robot. Östberlin
Annarkia dundrade in på min blogg och lämnade en kommentar fylld av oro och plötsligt mindes jag en vinterdag i östberlin 1982.
Jag var i Östtyskland 1982, det var lite upptining då, och under STASIS diskreta överinseende vågade jag besöka en punkfestival.
Man låtsades liksom punk och revolt, medan den egna värnpliksarmén höll sig i faggorna i det fall något skulle urarta...
Med risk för mitt eget liv, som det kändes, tog jag bilder på de unga grabbar som körde sina nya ryska stridsvagnar av modell T-72 i närheten. Jag minns deras skamsna blickar. De ville inte köra sina stridsvagnar där, men vågade ju inte annat. När jag kom med min kamera slog de ned blicken, vände bort ansiktet.
Jag tog ned kameran. Ville inte förnedra dem, tog sedan istället lite mer "oskyldiga" bilder på ss1 och ss20-robotar som kan bära kärnvapen osv.
Helt otroligt.
Otroligt skådespel.
Otrolig krypande känsla i själen.
Punken larmade från flera scener i närheten av muren som fortfarande stod och i närheten såg man tjocka dieselavgasmoln från stridsvagnar som brummade i en parad för att ha något att göra och för att det inte skulle se så uppseendeväckande ut att de rullade och var där överhuvudtaget...
Och jag visste inte vem jag skulle tycka synd om: Punkarna som låtsades revolt under bevakning, eller de värnpliktiga som tvingades hålla sina styrkor i närheten mot sin vilja....
Och däremellan alla stasidårar som bevakade alltsammans och skrev rapporter....
Kanske var det mest synd om stasi.
Kanske är det mest synd om vår regering nu?
Det måste vara väldigt rädda människor som vill genomföra det här, trots att jag hör från mina nyvunna liberala och anständiga vänner att de faktiskt försöker tala dem till rätta. Men det går inte. Inte ens liberal når fram till liberal.
Regeringskansliet har kört fast. Fullständigt.
Och de fortsätter att neka till att FRA innebär massavlyssning fast det finns väldigt enkla och pedagogiska skisser på nätet att tillgå.
Bild från stoppafralagen.nu
I Östtyskland jobbade till sist 50% av befolkningen i den manuella bearbetningsrutan på skissen ovan. Hur många blir det i Sverige?
4 kommentarer:
FRAscister är vad de i sanning är dessa små små människor som inte kan skilja mellan rätt och fel...
Tassar in lite försiktigt och viskar:
-16 september ska ropen skalla,
-FRA inget att ha!
Peter, som sagt, jag tar inte ännu det äckliga ordet i min mun:)
Men visst är dom lite fralliga, sådär....
Annarkia: Fint tassat, Jag höll på missa helt:)
Jag vet. MEN. Jag är ingen social varelse. Jag lever i ett skogsbryn 62 mil från mynttorget.
Och idag försökte jag få LT en av våra blaskor i länet att skriva om det här, men de fattade inte grejen.
Jag tänkte vi kunde gjort något här i Jämtland/Östersund.
* **
Men jag är sugen att åka. Kanske jag tar mina tre småbarn med. Vi får se.
Skicka en kommentar