Naturligtvis har jag ett förhållande till August Strindberg. Det har alla svenska författare som vill något och har hjärtat till vänster - och försöker man förneka det gör man sig löjlig.
Strindberg framstod ofta för sin samtid, särskilt i de sk högre ståndskretsarna, som en "ugly slugger". Enligt min mening missade han helt riktigt ibland slag och slog i luften, men lika ofta gick smällarna in - och han kunde vara otroligt vass - och rolig!
Vid nåt tillfälle öste han ur sig:
"...gömmande sig bakom sympatier för så lågt stående varelser som hundar. Fy fan, vilket as till karl!"
Jag minns inte vem han beskriver eller vad. Frasen dyker upp i skallen på mig när jag tänker på Strindberg - och andra sidan. Hans spröda själ som lyser i vackra kärleksbrev till Siri.
Arvid Falk är en av Strindbergs litterära personer.
På torsdag denna vecka återuppstår Arvid Falk.
Naturligtvis kommer han att göra iakttagelser imorgon under FRA-demonstrationen.
Även undertecknad kommer att försöka fylla Arvid Falk med lite lagom "ugly" innehåll. Ugly om man sitter vid makten, vill säga.
Det är två krafter som har fört mig hit, en god och en ond. Den onda är regeringen. Den goda är alla engagerade människor, bloggare såväl som regeringskanslister.
Även alla skolmänniskor jag möter när jag är ute, som lider av att ha en högsta ansvarig chef som hela tiden snackar skit om dem och kallar dem flummare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar