En anständig liberal!

Naturligtvis har jag snurrat bland borgerliga hemsidor och bloggar. Mycket står mig upp i halsen, men jag blir också glad för mitt i skiten visar det sig att det finns personer det går att samtala med. 

Mitt ibland alla mina arga inlägg om att borgerligheten är helt förkastlig vill jag nu sprida lite solsken och ljus.  

Detta solsken kom in i mig när jag läste en bloggare jag inte alls är överens med, men som ändå inger mig hopp. Han kallar sig "Liberal och långsint".

Jag blev tvungen att skicka honom följande kommentar. 

"Hej du långsinte liberal. Trots våra helt olika utgångspunkter vilar jag i dina ord när jag läser dem.

Själv har jag löpt känslomässigt amok över den här regeringen, dess oförmåga att ta in passningar, från sådana som dig.

Det känns skönt att liberaler som du fortfarande existerar. Det gör livet och politiken och dialogen möjlig även i framtiden.

Jag har ingen politisk hemvist, men hamnar väl på den vänstra skalan, trots att jag som författare är egen företagare.

Som ung försökte jag provocera min omgivning med att säga att jag var anarkist.

Varför skriver jag detta? För att vi trots allt har beröringspunkter? För att jag själv har förlöpt mitt skrivande den senaste tiden på min blogg? I vart fall tangerat en gräns jag själv inte riktigt tycker om.

Samtidigt känner jag sådant instinktivt obehag i magen när jag ser och hör den politik man för att mina tankebanor hamnar i ren fruktan. Att en regering kan uppröra en så!

MvH

Anders Widén, Författare

Den långsinte liberalen svarade:

"Hej Anders,

Först blir man förvånad, sen blir man förbannad, sedan övergår det närmast i depression.

Någonstans trodde man att det fanns en realpolitisk ådra i varje folkvald, det är minst sagt förvånande att an utmanar sina EGNA kärntrupper på det här sättet,

Mvh

Mikael"

* * * 

Denne långsinte liberal skulle jag aldrig utsätta för den konstnärliga instellation jag skrev om tidigare. Vi har olika åsikter, men det är helt OK. Han är anständig. 

Det är inte regeringen.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * ** 

Gunnar Hökmark (m) hör inte till dem jag känner mest för att bjuda hem på en macka med öl, men jag kan vara helt enig i vissa saker även med honom.  Här skriver han redigt och vackert om offentlighetsprincipen, samt hur den i vissa fall måhända bör begränsas, bara de offentliga beslutsfattarna har modet att göra det.