Godwins lag, regeringen och FRA

"Jag är en djefla man..." sa August Strindberg. Här hans ögon.

Godwins lag formulerades av Mike Godwin år 1990 och den uttrycker att sannolikheten för att jämförelser görs med nazister eller Hitler ökar ju längre en diskussion blir.  Lagen säger inget om nazijämförelsen är olämplig eller fel i sammanhanget, men, och det är viktigt, lagen används även för att beteckna en netikettregel som avråder från sådana liknelser.

Jag brukar spontant och helt utan eftertanke hålla mig till den netikettregeln. Det uppstår annars lätt två oönskade effekter, det ena är att man blir som killen som ropade efter vargen alldeles för ofta och det andra ska jag försöka utreda vidare nedan.

Lagen brukar åberopas för att påpeka att liknelser med nazister och Hitler lätt blir klichéartade och därför sällan uppfattas som relevanta.

Vad händer i bloggosfären nu? Diskussionen kring FRA har pågått länge. Ännu längre har vi diskuterat sittande regering som dag efter dag visar ökade prov på total osmidighet. (Totalism, kunde jag skrivit, och genast blivit avfärdad enligt samma sorst princip som styr Godwins lag).

MEN.

Det är inte partipiskor som viner. Ren själslig utpressning och mobbing förekommer mot våra folkvalda riksdagsmän. Och det av en regering som säger sig värna friheten. En regering med en utrikesminister som utan att blinka kan sitta och tala om att han tycker det är helt okej att byta underrättelser med diktaturer. 

Mina nyvunna vänner i det jag måste kalla motståndarlägret är förtvivlade. De är deprimerade, på defensiven och känner sig så svikna av regeringen att de inte längre vet vart de ska vända sig. De fortsätter ju trots allt i sina hjärtan att vara liberaler, men de kan inte längre kalla sin ledning för vare sig frihetlig eller liberal. 

Det händer att väldigt sansade personer börjat fräsa och snäsa; jävla nassefasoner, men de gör det så att säga i smyg. Inte ens i sina bloggar. Allra minst i sina bloggar, vill jag påstå.

Godwins lag gäller.

Man har att passa sig så att man inte betraktas som en pajas. 

Att de vildaste och mest bångstyriga av mina röda polare skrikit otidigheter av alla slag en längre tid, är som bekant inget att fästa sig vid... Godwins lag dömde ut dem redan för två år sen som havande dålig vandel.

Samtidigt börjar det sippra igenom i de borgerliga bloggarna. Särkilt bland kommentarerna. Här några ganska sansade klipp. Jag väljer att göra så eftersom ingen tjänar på att vi drar på ännu mer just nu...

"Jag röstade på Federley. Det kommer knappast att hända igen. :-("

"...Jag betonade då inte minns din egen bild av Reinfeldt som hänsynslös maktspelare – jag fick skäll och du röstade på centern.

Skyll dig själv!"

"...Och moderaternas partisekreterare, Schlingmann, sitter och säger att "vi har högt till tak"!
Karln har fan ingen skam i kroppen. Och förmodligen ingen verklighetskontakt."

"är definitivt inte ensam om att vara politisk våldtagen i den här frågan. Jag röstade också på alliansen och på ett "liberalt" parti, men det gick juh helt åt helvete. Har sällan mått så dåligt och varit så arg som efter den 18'e Juni... War is Peace, Freedom is Slavery, Ignorance is Strength", Fascism är Liberalism."

"Det är fruktansvärt ironiskt att Reinfeldt och Schlingmann pekar på att det inte är helt okej att det som sas på mötet kommer ut i medier. De verkar tycka att det är jobbigt att vara avlyssnade."

En återkommande fras hos besvikna borgerliga bloggare/kommentatorer är:

"War is Peace, Freedom is Slavery, Ignorance is Strength", Fascism är Liberalism.

* * *

Vi alla försöker alltså hålla netiketten, men det börjar bubbla och spricka fram under ytan.

Frågan är om regeringen någonsin hållit etiketten?

Jag har också valt att närma mig och tangera Goldwins lag. 

Jag känner att jag måste. 

Jag har även valt det i den text som snart kommer att publiceras i Arvid Falk. 

Detta efter lång eftertanke. Både från mig och kompisarna som startat Arvid Falk.

Samtidigt. Vilken förtvivlan låg inte bakom KDU:s modiga agerande när de inför röstningen delade ut boken 1984 till alla sina riksdagsmän? 

Men blev de tagna på allvar? Inte.

Vilken förtvivlan ligger inte bakom en borgare när han om sin egen regering skriver: 

"War is Peace, Freedom is Slavery, Ignorance is Strength", Fascism är Liberalism.

* * * 

Jag skriker ännu inte rakt ut, men jag gör jämförelser som ligger nära Godwins lag.

Regeringen tvingar mig. Oss alla.

Och mina nyfunna vänner behöver stöd.

Efter denna strid kan vi börja debattera igen. 

När de fyras gäng avlägsnats.