Var hamnar ni, regeringskansliet?

Till regeringkansliet, eftersom ni läser min blogg, fortfarande med töntiga Internet Explorer 6.0, fast jag uppmanat er att byta till Chrome. Gör gärna den övning på er själva, som jag föreslår nedan.

Det här är det vettigaste politiska diagram jag hittat på nätet. Det ligger under en artikel om anarki i wikipedia och det är den Anarkistiska Internationalens ganska lyckade försök att åskådliggöra var de själva står i förhållande till andra politiska inriktningar.

Det är lite kul att placera in sig själv. Och faktiskt ganska enkelt. 

Vad jag vill mest i livet är frihet, för mig själv, likväl för alla andra. Därefter har jag ett empatiskt drag jag inte kan komma ifrån. Jag vill andra väl och rent politiskt måste jag placera det åt det socialistiska hållet. 

Auktoritet hatar jag och kapitalism är ointressant för mig. Pengar är visserligen jättebra, som bytesmedel för varor och tjänster, men därutöver saknar det kapitalistiska helt intresse för mig. Jag tycker dessutom precis som det står i Koranen, utan att för den skull vara fullfjättrad muslim, att det är fult att tjäna pengar på andras olycka, alltså bör man inte ta ut ränta på pengar man lånar ut till fattiga. Då hamnar ju med automatik den rika i ett ännu bättre läge, och den fattigas situation blir bara värre och värre. (I-länderna behandlar u-länderna på exakt detta utstuderat tarvliga sätt).

Ska jag alltså rita in mig själv i det politiska diagrammet blir det så här.

  

Så, nu vet ni exakt var ni har mig. Jag snuddar vid den yttersta socialismen, men är till 99% för en ren frihet.

Jag är alltså en extrem, men jag håller mig varken på vänster eller högerkanten. Jag håller mig i den frihetliga toppen!

I botten, i den motsatta extremen sett från min person, hamnar människor som tror på ren kapitalism och anser att auktoritet är något vackert och fint. Sådana brukar ibland klä sig i bruna skjortor, ibland i svarta. Av någon anledning är de förtjusta i uniformer, vilket jag inte är.

 

Dessa i botten har ofta förbluffande klara och enkla lösningar på allt. De vinner därför ofta gehör hos stora massor.

Äntligen, tänker folk. Här kommer någon som vet.

När jag har fixat mat till barnen, nattat dem och läst saga, eller i morgon, ska jag rita in var några av våra olika politiker hamnar. 

Det är faktiskt en intressant övning. Gör den gärna på dig själv!

Man blir förvånad. 

Var hamnar till exempel en person som år ut och år in gastar att han tror att de fria marknadskrafterna ska lösa allt?

Var hamnar han om han dessutom år efter år trummar in i folk att det måste bli mer ordning och hårdare tag i skolan?

Var hamnar han på detta diagrams axlar om han dessutom ljugit om verkligheten hela tiden, att ordningen inte var så dålig i skolan som han påstått?

Var hamnar han om han dessutom internt inom partiet kallas "Major Ein Zwei?"