fredag, september 05, 2008
Anden och djuret
Just nu är mitt författarföretag 86000 kronor back.
Sett så borde jag inte skriva en ny bok. Jag borde ligga på vägarna och dra in pengar genom att hålla föredrag och sälja befintliga böcker.
Men det tokiga är att det inte handlar om pengar. Det finns saker jag vill berätta. Som känns angelägna.
Känslan av angelägenhet är så stark att allt annat skaver mig och blir i vägen.
På ett plan måste jag skriva. Det är ett sorts inre tvång.
Ser jag till den praktiska nyttan och vad mitt skrivande bidrar med till min familj är det enbart negativt att jag är författare.
Det tar tid. Det ger inte pengar.
Istället för att dränera familjen på ytterligare kronor och ören skulle jag kunna ta vilket jobb som helst. Den sämst betalda städaren i Sverige tjänar trots allt mer än jag.
Vilket jobb jag än tar är det bättre för familjen.
Ändå kämpar jag med mina inre demoner och min skräck för att misslyckas med den nya boken. Jag kämpar för att sätta mig att skriva.
Att skriva är mot allt ekonomiskt förnuft och jag drömmer inte ens om att det ska bli till den lottsedel med miljonvinst som en liten klick författare trots allt uppnår.
Jag drömmer om att bli till freds med min bok. Och det är hela drömmen, samtidigt som jag vet att det är en hopplös dröm.
Jag blir aldrig nöjd. När jag är klar startar genast ett nytt inre tryck att skriva rätt, äntligen.
Av tiotusen utgivna publikationer i Sverige per år, är det bara några få författare som kan leva på det de skrivit och vars namn vi alla känner till.
Vi andra lever i vår egen lilla pastellvärld och vill skriva ändå för att vi har ett inre tryck vi inte kan stå emot.
På sitt sätt tjänar detta mitt lilla liv som exempel att de nationalekonomer som fått nobelpris i ekonomi att de är helt fel ute när de säger att människans drivkraft är av ekonomisk natur och att vi alltid i alla lägen handlar ekonomisk rationellt.
Därför har också alla nyliberaler fel eftersom de grundar sin politik på samma tro, att människan är en sorts homo economicus.
Jag bestrider detta.
Jag är till hälften ande, till hälften djur.
Inget annat.
Det finns inte plats för ekonomi i min själ.
Därför hyser jag den djupaste misstro till alla som påstår sig drivas av ekonomiska intressen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar