Odini kändes lite het i morse. Han grät också över saker han annars inte gråter för. Som ett fall från soffan och andra småsaker. Naya passade genast på att säga: "Jag är nog lite sjuk jag med", med sin ynkligaste röst.
Jag lyssnade genast. Vi åt frukost i lugn och ro och mellan mina blogginlägg om den elaka regeringen tittar vi på scobidoo, är ute och springer i det varma sköna gräset - och snart ska jag överaska med glass till mellanmål.
Glass eftersom jag älskar mina barn - och finns det egentligen bättre sätt att visa det på än att snåla med sötsaker (för deras hälsas och tänders skull), men plötsligt bjuda på glass!
Utanför den elaka världen, som jag önskar kunde stänga in sig där i Rosenbad, finns det fortfarande små öar av paradisliknande entiteter.
Min familj är en sådan liten entitet.
Jag är mycket lycklig. Mina barn med, trots snuva och lite småfeber.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar