Varför skriver jag så tjocka böcker? Det undrar jag alltid när jag ska packa inför en turné. Mina romaner om kompisen Djingis väger drygt 0,8 kilo. Och det är den lättaste; ”Under den evigt blå himlen.”
Räknar just ut att jag bara första året släpade över ett halvt ton böcker, som blev sålda. Men jag har alltid med mig i reserv. Sett så har jag från garaget till bilen, från bilen, in genom bakdörrar och skumma källargångar på Folkets hus, i bibliotek, på konferenscenter släpat minst ett ton böcker in och sen ett halvt ton ut.
Jag hatar mest att packa om dem. Man måste vara noga, vilket inte är min grej. Jag vill naturligtvis inte komma till nästa ställe med tillknölade omslag. Det ser illa ut. Gillas icke av kunden. Ni skulle höra hur en del vill pressa priset vid en repa. Fan heller, har jag lust att säga. Just den boken har åkt med i 700 mil. Den är värd mest.
Vad tjänar jag per bok egentligen?
I årslön har jag helt säkert mindre än grabbarna på ”Flytt och Bytt”.
6 kommentarer:
Uttrycket "kunskap är inte tung att bära" anses härmed vara falsifierat...
=)
Japp! Kunskap är tyngre än man tror, särskilt när man ska distribuera den!
fniss... distribution av kunskap är tungt arbete..
kanske det kan heta istället..
Ha, ha! Jag ser det för mig: Lärarförbundets nya slogan. "Distribution av kunskap är tungt arbete."
Okej... NU förstår jag vad du menar med det här. Tegelstensböcker!!
Jo, onekligen är det rätt saftiga bitar jag skriver... rena rama dostojevskijkomplexet eller nåt...;)
Skicka en kommentar