lördag, maj 06, 2006

Äntligen hemma


Äntligen hemma. Varje hotellnatt är en förfärlig natt. Att äta på restaurang alldeles själv är inte heller kul. Hustrun och jag får ett mål mat tillsammans i lugn och ro. Ungarna somnar före oss och ligger och snusar i sängen. De känner när vi kommer, men vaknar inte, rullar ändå intill.
Att höra barnens lugna andning när de sover är meningen med livet. Så enkelt är det.

3 kommentarer:

Renè sa...

.. Jag vet hur det är att sova på hotell, visst kan det vara kul ibland,(hotell frukosten är ok på royal i sthlm) men inte utan familjen. Då jag jobbade på tåg eller då man hade distans arbete och var tvungen in, så var det ju hotell som gällde.. Tomt, tyst, ensamt irk..enda sällskapet var tv.n Nä hemma är allt bäst trotts att det är kaos ibland ;)

Mysla sa...

Åh, så mysigt... :)

Anders sa...

Rene: Kaoset hemma är himmelriket jämfört med hotelldöden...

Mysla: Ja, hur mysigt som helst!