onsdag, maj 10, 2006

"Lost in administration"

Det är ett heltidsjobb att få kontakt med förlag. (Sex hela arbetsdagar och jag har endast lyckats få någorlunda kontakt med 12 förlag). Man kunde tro att de skulle bli glada över att författare ringer dem eftersom de trots allt lever på att ge ut böcker. Det är rätt ofta tvärt om, en del är riktigt njugga, särskilt de stora förlagen. De har för många manus att hantera – och därför har de hittat på lite olika processer att skicka runt varje för dem ny författare till så många anställda som möjligt, troligen för att blåsa upp både arbetsbördan och kostnaderna att bli så höga som möjligt, så att aktieägarna eller ägarfamiljerna riktigt ser och känner hur hårt och omständligt jobb de har, litteraturknegarna som de anställt.
Ändå är jag positivt överraskad.
Av hittills 12 kontaktade förlag har 9 varit trevliga att ha att göra med.

Tyvärr är det ointressant att berätta när saker är trevliga och bra, så jag utesluter härmed raskt de väl fungerande 75 procenten av förlagssverige för att istället göra en djupdykning i dess motsats, den sida av tillvaron som tär på ens tid, pengar, goda humör och energi:

Sämst har alltså ett av våra stora förlag varit. Det började bra; efter att ha slussats mellan fyra personer hamnade jag hos en redaktionschef, person nr 5, som var trevlig. Denna chef sände mig nedåt i organisationen. Person nr 6 som skulle ta hand om mig sket fullständigt i både mina och sin chefs telefonmeddelanden och mail att jag var i antågande. Till sist fick jag tag i vederbörandes mobilnummer, men då blev jag avfärdad eftersom personen var på stan och åt lunch. Men personen lovade att ringa upp.
Detta hände inte inom utsatt tid, varför jag återigen i tre dagar lämnade hovsamma påminnelser i en telefonsvarare att vi avtalat tid.
Till sist var det jag som fick tag på den här personen, då säger denne att mitt ärende lämnats över till en annan: Visste jag inte det?
Jag sa som det var: Hur skulle jag kunna veta det och berättade även att jag kände mig en aning illa behandlad. Personen:
- Det är så här på stora förlag.
Jag häpnade. Värre svarat än jag någonsin har blivit bemött på skatteverket eller någon myndighet!
Jag blev i vart fall lovad att person nr 7 skulle kontakta mig.
Det har gått dryga två veckor nu. Ingen kontakt.
Mitt manus ligger på person 7:s bord, men denne vägrar att höra av sig.
Och eftersom jag redan sänt nio mail och ringt över 40 samtal till detta stora förlag med flera hundra anställda, vägrar jag att ringa något mer. (Faktiskt har jag ringt några gånger även till person 7, men det har alltid varit upptaget, ännu oftare inget svar). Jag börjar smått misstänka att de har ihop det med våra största telefonoperatörer, de vill helt enkelt att folk ska hålla på och tokringa. Av deras uppträdande att döma är det deras högsta önskan och yttersta syfte.

Nå, på några av de nio bra förlagen har det bara kostat ett samtal, sen var saken biff. De tog emot mitt manus och hade även den goda smaken att bekräfta att det kommit fram.

Det sägs att C S Lewis, författaren till miljonsäljarna i Narniaserien blev refuserad 800 gånger innan det släppte. Refuserad alltså. Tänk som Lewis texter måste ha valsat runt bara inom varje stort förlag innan någon av medarbetarna där av någon okänd slump upptäckte att manuset verkligen fanns.

Fortsättning lär följa.

6 kommentarer:

M sa...

Men tror du verkligen att de vågar släppa/refusera ett manus som jag förmodar är i klass med dina föregående böcker? (jag pratar djingis nu, inte månskensligisten som jag inte vet nåt om)
Nu vet inte jag hur bra dina första böcker har sålt men ändå! Jag sitter och väntar på bok nummer 3, 4, 5, 6, 7 och 8 och har inte ens läst ut bok nummer två. Är förlagen så dumma att de frivilligt ger upp chansen att få trycka ett av världens största verk om Djingis??
Så ser jag det! Naivt kan tänkas men Hey, sån är jag. :)
Håll huvudet högt och kämpa på, världen väntar med spänning på resterande av böckerna!

Sänder värmande och peppande tankar!

Anders sa...

Tja, det är många parametrar. Ett förlag jag talade med blev först yipiee-glada, men sen kom dom på att de har "feminin" touch på sin utgivning. "Den andra hustrun" lät spännande, men Djingis Khan och krig visste de inte säkert passade in. Ett annat förlag hade redan planerat för sin utgivning två år framåt...

Grejen är att de inte VET någonting när jag ringer. De måste ju trots allt ta ställning till manus.
Jag förstår dem fullt ut. Hade jag varit förläggare och bli ombedd att satsa en oerhörd massa pengar för att ge ut en bok, så skulle jag vilja läsa den först, även gärna ta med en hel redaktion i beslutsprocessen där lektör, redaktör, säljare, chef, omvärldsanalytiker osv får säga sitt, vad de utifrån sina olika yrken tror om boken.
Det är inget konstigt, bara jobbigt att vara författaren och vänta att allt det där ska hända.
Nå. Jag har gott hopp. Bok 3 är bättre än del 1 o 2. Så ser jag det. Och förlagen, de nio som varit trevliga, är nu inne i sin process att bedöma om de tror det passar dem och deras utgivning.

karin sa...

Har själv gett ut en bok på det som jag tror är Sveriges största förlag. Vill inte nämna några namn.
Men det du beskriver känner jag helt igen. Till punkt och pricka.
Är nu, innan min andra roman kommer ut, inne på min tredje förläggare, inom samma förlag...

Ja, vad ska jag säga? Stå på dig. Det är väl det bästa råd jag har att ge.

Och att de vågar släppa, missa manus, jajamen, det är jag ganska övertygad om.
Det kommer ju in ganska många ändå, om man säger så...

Anders sa...

Karin: Jag gav ut min debut; "Månskensligisten" på Bonniers. Första mötet var otroligt bra. Jag menar, jag pratade bara med EN person och denna Person tog beslut om att ge ut min debut inom tre veckor!
Hur underbart som helst.
Så. De tre första veckorna på Bonniers var underbara. Sen, de följande åren kunde jag inte längre kommunicera med dem... De tog en massa beslut som rörde mig och min bok, mitt författarskap utan att ens informera mig.
När jag skulle ge ut min första bok om Djingis sökte jag alltså upp ett annat förlag. Jag ringde helt enkelt runt och den jag på telefon kände var trevligast, som jag fick bäst kontakt med tog jag.
Så gav H&H ut tre böcker av mig, nu har han som är den drivande på förlaget fått stroke...
Jag tvingas ut och söka nytt förlag igen.
Den här gången har jag inte ens kontaktat Bonniers, vilket jag kanske borde.
Det är ett annat stort förlag som just nu beter sig väldit illa.

Sammanfattning; min samlade erfarenhet av dunderstora förlag är dundertråkig. Tuvärr.
Men just nu har jag kontakt med en rad andra förlag som också tjänar pengar som gräs, trots det är de trevliga att ha att göra med.
Varför förödmjuka sig, känner jag då!

karin sa...

Bra, det låter som om du är på helt rätt väg. Och tråkigt med stroken.
Hur jag själv kommer att göra har jag inte bestämt än, men så småningom kommer det att klarna, är jag ganska säker på.
Jag har ju som sagt bytt person rätt många gånger, senast på eget initiativ, och innan jag fattar några beslut ska jag väl se hur det här går, tänker jag mig.
Men jag känner definitivt igen det du beskriver.

I övrigt väntar jag med spänning på hur det ska gå för dig!

Anders sa...

Karin: För mig är spänningen närmast olidlig... Jag har investerat en årslön i varje bok. Så ser jag det. De tar ett år att skriva, ett år då jag kunde jobbat som industriarbetare exv och tjänat tja...
Därför är det så oerhört fräckt av förlagen att bete sig som de gör.
Att trycka en liten första provupplaga och distribuera den till Bokia och Akademibokhandeln centralt kostar mycket mindre än det jag investerat...

Så jag blir glad när de mindre förlagen säger saker som: "Vi tackar för förtoendet att du vänt dig till oss med ditt manus."

Något sådant säger aldrig de stora. De förstår inte vad de håller på med. De tror att det är de som är kreativa, eller nåt. Sanningen att utan författare hade de inget förlag att gå till och ta ut lön ifrån...