fredag, maj 05, 2006

Bristande respekt


Ramsele skola. Jag fick träffa 60 härliga grabbar i gympasalen. I lärarrummet hann jag skaka hand med lärare som verkade bra och trevliga, samt jag åt en trivsam lunch tillsammans med bibliotekarien som ordnat mitt arrangemang. Ändå var något så galet att jag efteråt var tvungen att gå och prata med rektorn.
Jag har besökt hundratals skolor. Jag möter olika grad av koncentration från eleverna. Hur mycket och intensivt de lyssnar. På Ramsele skola hände något annat. De lyssnade, men hade attityd. En olycklig och tråkig attityd. Eleverna respekterade inte varandra, inte lärarna, inte skolan.
För första gången på flera hundra föredrag fick jag ta till disciplinära åtgärder för att styra upp eleverna. Jag har nolltolerans mot att enstaka eller några elever ska sätta agendan. Man avbryter inte mig, man avbryter inte kompisar. Man visar varandra respekt.
Under ömsesidig respekt levererar jag mina gigg och vi har kul i någon timme tillsammans. På Ramsele skola förstörde eleverna, inte för mig, men för varandra.
Efteråt var de av skolans personal som varit med förvånade att det gått så bra för mig att hålla föredrag inför en så stor grupp på deras skola. Jag sade att det inte alls hade gått bra. Att läget var oacceptabelt, att jag inte varit med om maken till bristande respekt. Och jag sade som det var: ”Det är inte killarnas fel. De är friska och sunda, men lider av dålig ledning. Det är bara de vuxna på skolan som kan leverera ledning. Det är de vuxnas skyldighet.”

Jag pratade vidare med lärarna om det här. De lade problemet utanför skolan, på hela bygden, i princip. Jag hörde häpnadsväckande kommentarer som: ”Det är mer eller mindre rutin att man har sönder på skolan här. Har alltid varit.”
Jag har aldrig hört på maken. Sen gick jag och höll en föredragning till för en mindre grupp elever. Återigen försökte de sätta ”agendan” genom att vara surriga, störiga, allmänt loja och avoga. De gav mig inget val. Jag tog fram ”the drill sergeant” i mig. Jag visade hur arg jag var samtidigt som jag klargjorde att jag var där för deras skull. Ingen annans. Jag gav dem ett val, antingen fjantade de eller så gick de med på min enkla regel, att respektera sig själva och sina kamrater.
Efter det fick vi arbetsro. De löste ut de uppgifter jag gav dem, med bravur. Bibliotekarien påstod att hon såg flera av dem växa.
Jag vet ingenting. Egentligen. Jag känner inte grabbarna. Jag vet bara att de jobbade otroligt bra under hela sextio minuter, utan tjafs, men glatt uppmuntrande varandra. Det var god stämning. Inte kadaverdisciplin. Vi utväxlade leenden. Men jag ställde också krav.

Jag erkänner villigt att jag var helt slut efteråt. Efter två timmar var jag slut på den skolan. Jag som brukar kunna besöka upp till fyra skolor samma dag. Det kostar att plocka fram ”the drill sergeant” och man ska inte behöva göra det.
Jag försökte prata ytterligare med en av lärarna. Denne var knappt kontaktbar. Läraren var vad jag tror i ”stridschock”, kunde inte ta in mer, lösa mer. Läraren kände sig vara i en hopplös situation. Läraren höll fullständigt med om att respekt var en bristvara, men såg inga vägar ut. Resignerat väntade man in sommarlovet. Någon berättade i sammanhanget att under varje lov måste man måla om korridorerna i skolan, efter allt sabb.

Orden ekade i mitt huvud. Bristande respekt. Resignation. Jag gick upp till rektorn för att ge min bild av läget, att han borde samla lärarkollegiet och tillsammans med dem fastställa en värdegrund. Jag sade till honom som jag sagt till lärarna, eleverna saknade respekt för varandra och lärarna – och det var inte elevernas fel.

Rektorn var bra. Han lyssnade öppet. Han intog en enda intellektuell försvarsposition som han själv genast punkterade. Men han kunde inte låta bli att ta upp en fras som någon större psykolog i skoldistriktet sagt att; ”Det tar lika lång tid att reparera och göra något gott som det tagit att få det förstört.”
Han trodde inte själv på den långa frasen. Men där låg en uppgivenhet. Han sa det aldrig, men jag tolkade det som att han inte visste hur han skulle ta tag i det. Också han tryckte ut problemet utanför skolan. Under tio år som rektor på en annan skola hade han inte haft så många elevärenden och anmälningar och svåra sociala hemförhållanden som han hade under ett enda år här.

Jag var skoningslös mot honom. Jag sa att han borde ha som mål att göra sin skola till en oas. En oas dit eleverna kunde komma och känna respekt, därmed också lugn och arbetsro, och till sist också möjligen det finaste av allt; kärlek.

Ja, jag har varit på skolor där det finns levande kärlek elever och lärare emellan.
Empati och ömsesidig respekt är kanske en modernare ordkombination för det jag avser.
Men min otroligt sköna vetskap är att det finns skolor, vanliga svenska skolor, som är så varma, att kärlek är det bästa ordet.

Ramsele kan komma dit.
Det är upp till de vuxna på skolan att sätta agendan och börja samarbeta.

31 kommentarer:

Anders sa...

elisabeth: För mig var det inte ett negativt besök. Däremot berörde det mig. Det är inget fel på grabbarna. Det är inget fel på skolan. Vad jag försöker framlägga, både här och vid mötet med rektorn, var och är att skolan kan få det bättre. En bättre attityd går att skapa.
Jag var bara där några timmar. Det förstör inte på något sätt mitt liv. Däremot tror jag det är onödigt tråkigt och jobbigt att gå i den skolan för eleverna, även för lärarna.
Men det går som sagt att göra något åt.

Anonym sa...

Vadårå? du e ju en surpuppa.

"the drill seregant" va fan e det då? en general. mm "general surpuppa"

Anonym sa...

Varför tycker du att vi inte visade respekt för varandra. Jag tycker att vi lyssnade intensivt på vad du sa och vi lyssnade på varandra också. SÅ DET SÅ!

Anonym sa...

SPAM!!!!!!!!!

Anonym sa...

SPAM!!!! SPAM!!!!

Anders sa...

Hej Anonymous!
Vad kul att en av er elever hittat hit! Och tycker till.
Jo, jag håller med, de allra flesta av er 60 som lyssnade, gjorde det intensivt. Det gick också rätt bra att framföra hela mitt föredrag.
Men när jag jämför hur detta föredrag blev med de hundratals andra jag hållit blev det tyvärr sämst på Ramsele skola. Detta berodde på att några förstörde. Jag blev avbruten. Jag fick ge tillrättavisningar.
Det har aldrig hänt tidigare.
Dessa avbrott gjorde att jag inte kunde berätta min story med samma lätthet och frasering som annars.
När jag får göra det en aning mer ostört blir helhetsupplevelsen för alla i publiken bättre.
Det är det hela!

Vad jag egentligen vill säga med det här inlägget är: Låt inte några få förstöra stämningen på er skola.
Jag skrev detta inlägg, inte för att vara taskig, utan för att ge en chans till er skola att göra den ännu trevligare.
MvH
Anders

P.S
Att skriva under anonymitet och kalla mig surpuppa och att SPAMA, kanske kan ses som ett skämt.
Det kan också ses som ett symtom på att stämningen inte är helt OK på din skola, det kan tyda på det jag sade, lite bristande respekt.
Tänk över den saken, du som skrivit SPAM.

Anonym sa...

Hej Anders!
Jag håller med dej till fullo om att ramsele skola är SKIT tråkig att gå på och vidare.
Men tror då att det inte går att göra något åt det.

Det var synd att ditt besök blev så besvärligt på hotellet, det är anars ganska bra nu när dem har bytt ägare.
Men kul att du tyckte att det var fins på SVAR.

Jag var sjuk när du var här men har hört att det var bra (från min kompis).

Kära hälsningar Pontus!

Anonym sa...

Hej Anders jag en från ramsele skola har faktiskt börjat läst din bok "månskensligisten" den e bra jag tyckte ditt föredrag var bra du har verkligen rätt om vad du skriver om respekten o lärare som inte gör nåt åt de.....brabra

Anonym sa...

snacka om att bli less. jag tror inte det finns NÅN som uppskattar att du skriver så där om VÅR skola på din hemsida!!!! det är inte NÅN som har bett dej komma o klaga på vår skola o lärare. vi respekterar varandra mer eller mindre. men det har då definitivt inte med dej och göra! :@ o ljuger gör du oxå!

Anders sa...

pontus: Jag tyckte faktiskt om hotellet! Och alla gjorde allt för att hjälpa mig till rätta. I vanliga fall är jag inte i så akut behov av telefon, men när jag var i Ramsele låg jag i förhandling med flera förlag. Jag behövde verkligen kunna koppla upp min dator.
Det är synd att du inte trivs i skolan, att du tycker den är skittråkig. Jag tror att det går att göra något åt det.
Det handlar om att vilja göra det, sätta igång att arbeta för det, samt på ett bra sätt bromsa dem som förstör stämningen.
Jag om någon borde veta eftersom jag var en sådan som förstörde när jag gick i skolan.
Idag, nu i efterhand, känner jag sorg över mitt beteende. Jag önskar jag haft starka kamrater och lärare som stoppat min dåliga framfart.

MvH
Anders

Anders sa...

antony: Hej! Vad kul att du tycker boken är bra!
För mig blir det lite sorgligt att höra att du tycker att jag har rätt om det här med respekten, att den är för låg på skolan.
Jag önskar dig och din skola bättring på den punkten. Det blir så mycket trevligare för all då.
Kanske du och några kompisa som tycker samma sak på olika sätt kan börja tänka ut vad ni kan göra åt det?
Jag var själv en av de elever som sabbade och VERKLIGEN INTE visade respekt när jag gick i skolan.
Jag ångrar det idag. Jag förstörde för mig själv och mina kamrater.
Jag tvingades dessutom gå om två klasser i gymnasiet... Vilket slöseri med tid och liv...

MvH
Anders

Anders sa...

Kära Anonymous:
Du har rätt. Det är verkligen ingen som bett mig skriva om din skola i min blogg.
Ingen har heller bett mig att klaga på din skola, som du skriver.
Det var med tungt hjärta jag beslöt mig för att ändå skriva om din skola. Inte för att vara taskig och verkligen inte för att det blev ett särkilt roligt inlägg på min egen blogg. I själva verket "stör" det här inlägget min blogg. I övrigt skriver jag bara roliga saker - och samtalar med roliga människor som jag känner eller lär känna här.
Att skriva det här inlägget i min blogg var som att släpa in något tråkigt och fult i mitt eget vardagsrum. Det måste du förstå.
I själva verket, om jag bara tänkte på mig själv och mina kompisar som läser i den här bloggen, var det det sista jag ville göra; skriva om din skola.

Dessutom förstod jag att jag säkert skulle såra någon, kanske dig, genom skriva.

Varför gjorde jag det då?
Jo. Jag kände mig tyvärr övertygad om att det behövdes. Det behövdes att någon kom utifrån och sade att allt kanske inte står rätt till på den här skolan.
Hur ska ni annars få en chans att rätta till det, om det nu är en del fel och brister?

Ärligt talat. Det finns inte någon skola som är helt felfri.
Alla skolor, alla arbetsplatser bör någon gång emellanåt betrakta sig själv och se om det finns några brister att rätta till.

Mitt inlägg på min blogg om din skola var inget klagomål. Jag klagar inte.
Med sorg i hjärtat berättade jag bara att jag uppfattade en viss brist på respekt.
Det är min uppfattning. Och jag kommer att ha den tills jag blir motbevisad.
Av dig, någon lärare eller er alla.

Att du påstår att jag ljuger tänker jag inte svara på. Det får stå för dig.

MvH
Anders

Anonym sa...

Varför skriver du om våra skola här, ingen har bett dig att komma och visa våran skola vad som är rätt eller fel. Nu kan alla läsa (som kan svenska) om våran skola, det är ju din uppfattning om skolan. Jag tycker att vi har det okej!!! Du behöver inte lägga ut såna här kommentarer, då får heller inte lägga ut bilden du knäppte. Du skriver att vi har fel och brister, det tycker inte jag. Du skriver att det inte var något negtivt med skolan men mycket folk uppfatar det som så! Jag tycker att du kan sluta att kommentera våran skolan över huvud taget. Sköt ditt så sköter vi vårat

Anonym sa...

Det var ingen som bedde dig att komma och klaga på våran skolan. Du kunde ju lika gärna hälsa på någon skola som du tyckte var bättre är vi!!! Du skulle aldrig ha kommit hit det var ändå inge intressant

Anonym sa...

Ja men DEt sög verkligen att du skulle kommentera* det e precis som att detta är en ovanlig icke svensk skola. ungefär som sär barn? Så det du skrev sög verkligen. alla har rätt att kritisera men du gick för långt!

>:(

Anders sa...

Hej!
Uppfriskande med debatt,vad!
Men det här är min blogg. Jag kommer inte att svara på fler anonyma kommentarer.
Man ska stå upp för sina åsikter.
Det är helt OK att tycka att jag har fel eller gjort orätt som lagt in en text om din skola här. Men gör det med namn.

Anonym sa...

SPAM SPAM!!!!

Anonym sa...

Men jag är inte anonym ocg du skriver som om vi vore en särskola bara för att vi tyckte att din föreläsning sög!!

Anders sa...

*Ler* Kom igen grabbar!

Anonym sa...

Men fattar du inte hur allvarligt det är. Du har ju lagt ut det på internet så alla kan läsa det!! Nu tror alla att vi är en värdiglös sär skola.

Anonym sa...

Jo dom ska ju ioförsej göra en annan skola i edsele och det e ju dom som är mäst störig.

Så du blir det ju ioförsej bra.

Jag men det va ju bra att du trivdes på hotellet då da :P

Men jag sa ju ioförsej bara att det var besvärligt :I

Kära hälsningar pontus

Anders sa...

Kära anonymous. Igår kväll var jag medvetet provocerande. Jag sade att jag log. Det måste framstå som ett hånleende för dig. Så är det inte. Jag förstår hur allvarligt det här är för dig. I dina ögon har jag kränkt dig. Jag har kränkt din skola. Det är så du uppfattar det.
Nu är frågan: Hur kan vi ställa det här till rätta? Kamrater till dig på skolan har hållit med mig. Med namn och allt. Deras röster måste också få bli hörda. Av dig. Av mig.
Min ambition med allt det här är och har hela tiden varit att förbättra.
Hur kan vi förbättra?
Fram för allt. Hur kan vi återupprätta din skolas rykte, om jag nu har smutsat det?
Tro mig. Jag vill inget hellre.
En sak till: Fundera över varför jag överhuvudtaget lägger tid på det här. Att jag alls visar en anonym så mycket respekt att jag tar mig tid att lyssna och svara.
MvH
Anders

PS. Vill du prata med mig kan du gå till bibliotekarien och få mitt telnr. Kanske kommer vi på något smart tillsammans. DS.

Anonym sa...

Det spelar ju ingen roll att vi gör något åt det nu. Nu är det gjort och det är ditt fel Anders!!

Anonym sa...

Ramsele is the Shiiiit!! ;D

Anonym sa...

Hej Anders kul att någon utifrån kan se och sätta ord för vad många föräldrar och även personal på skolan känner. Frågan är bara hur man på skolan tar till sig utav detta, och gör något åt det/
Född och uppvuxen Ramsele bo.

Anders sa...

Fille: Dina kommentarer här visar att du bryr dig om din skola. Och det fina är att det går att göra något åt det.
DU kan få mig att skriva annorlunda.
DU kan även själv bidra till att ändra denna story.
Ni kan också tillsammans på skolan se till att ingen besökare i framtiden kan komma dit och få med sig en sådan bild som jag fick.
Ni kan tillsammans se till, om jag kommer på återbesök att jag får med mig en så glad och positiv bild att jag i min blogg skriver något riktigt fint.

Fille. En klok man har sagt: "Jag vill lämna världen som en lite bättre plats än när jag kom till den".

Det är vad jag har försökt göra här. Även om det vid ett första påseende kanske inte ser ut så.
MvH
Anders

Anders sa...

dr Phil: Ok. Jag förstår dig! Ibland känns det så. Men jag ska säga som det är!
Det var första gången jag var i Ramsele. Jag häpnade över hur vackert det var. Hur snälla alla var för att hjälpa mig till rätta när hotellet var stängt.
En del av dem som skrivit här har uppfattat det som att jag klagat på skolan.
Nu är det dags att säga några positiva saker.
Några grabbar som flyttade en gympabänk för att sitta på under föredraget ställde sedan tillbaka den utan att någon sagt åt dem att göra det!
Mycket trevligt. En gärning full av respekt och omtanke!
En kille på skrivkursen jag höll råkade ta med sig den penna han lånat. Han kunde mycket väl ha snott den. Inte då. Han kom tillbaka med den en hel minut efteråt för att ge den till mig.

Jag tror att ni har det rätt fantastiskt också i Ramsele. Men ibland känns en plats piss. Jag vet!

Nu bor jag väldigt fint där jag bor. Men Ramsele är nog faktiskt lika bra. I mina ögon.

MvH
Anders

Anders sa...

Till anonym "Född och uppvuxen Ramsele boonym".

Jag hann träffa rektorn och några av lärarna. Så vitt jag hann uppfatta dem som personer kände jag att de var kapabla, mänskliga och trevliga.

Jag vill också poängtera att jag inte träffade ett enda rötägg till elev. Det var bra grabbar. Bra mycket bättre än jag var i deras ålder. Jag var ett riktigt svin, vilket jag ångrar nu...

Det är min övertygelse att det går att rätta till det här.

Tänk bara vad positivt det fatktiskt är att en elev väldigt aktivt här på min blogg vill försvara sin skolas heder från mitt, som han ser det, påhopp.

Det finns mycket att bygga på.
Eleverna har nu visat att de är rätt aktiva! Nu är det upp till de vuxna att också agera!

MvH
Anders

Anonym sa...

Ja äter snor :D
För det behövs ”the drill sergeant”
Visste ante ;)

Anders sa...

Snorungen: Tja, jag har läst att snorkråkor är bra, rena rama penicillinet. Innehåller en lagom dos bakteriflora så att kroppen sen kan tillverka egna antikroppar.
Man lär bli friskare av att käka snorkråkorna. Så käka på du!

Men som raggningstips kan jag väl avslöja att du kanske ska smyga lite med det. I vart fall i sådana sammanhang.

Anonym sa...

Hejhej jag heter lilleman å är en dvärg sådeså du kan inte göra nått åt det.jag tycker ditt huvud har samma form som ett ägg HAHA ÄGD!!!