onsdag, maj 17, 2006

Bra och dåliga förlag

Jag skrev tidigare om ett av våra största förlag. Hur otrevliga de är. Hur nonchalanta. Snart, om de inte skärper sig kommer jag att namnge dem.

Under tiden börjar trevlia mail ramla in från olika förlag. Några mindre förlag jag kontaktat har tackat för förtroendet. Tänk så trevligt! De förstår den möda jag lagt ned på boken, att det faktiskt tar ett år att skriva en sådan bok. De förstår min stora arbetsinsats samt att det i pengar räknat motsvarar att jag förlorat en årslön genom att satsa tiden på att skriva en bok istället för att jobba med vad som helst samma tid, som garanterat hade givit mig en lön.

Så kommer vi till ett annat av de rätt så stora förlagen. De fick mitt material allra sist, flera veckor efter stora förlaget "Skräp och båg. De har alltså varit mycket snabba. Idag skickade de följande mail:

"Hej Anders!
Tack för ditt samlade inskickade material. Det imponerade på vårt utgivningsmöte idag och vi vill gärna titta lite närmare på ditt ej utgivna manus. Det vore fint om du samtidigt kunde sända oss de 2 utgivna böckerna i serien.
Med vänlig hälsning
xxx xxx"

8 kommentarer:

Peter Madison sa...

Told you, trägen vinner. Bara en dåres envishet kan få världen att begripa vad den egentligen behöver.....!

Mysla sa...

Lovely! Håller ena tummen håååårt. Den andra måste jag ha när jag gör mellanslag...*ler*

Anders sa...

madison: Jag känner mig mest dåraktig när jag står och rycker i spaken till vedmaskinen. Inte för att det är tråkigt. Jag gillar monotont arbete - och sällskapet av Jätten Johan.
Det dåraktiga är att jag då, trots att jag har det trevligt, gör fel sak, släpper mitt fokus. Ett fokus är förstås pengar så jag har råd att skicka böcker till alla sabla förlag; förra veckans portokostnad... Jag tappade räkningen vid 1200 spänn....
Tja, så det är troligen lagom dåraktigt alltihopa. Det är bara rycka i vedspaken, och sedan skicka böcker till höger och vänster lika fort som vedpengarna trillar in.

Mysla: För mig är det högertummen som är oumbärlig vid skrivning för att skapa de behagligamellanrummenmellanorden...

Mysla sa...

Jepp, höger här med!

karin sa...

Detta är ju olidligt så länge du inte namnger dessa bra och dåliga förlag! Fast jag får väl tåla mig, och jag tror att det kommer att gå vägen - med ett bra förlag!
Men visst är det något fullkomligt vansinnigt med alltsammans, när man börjar fundera på det där med tiden man lägger ned...
Och pengarna...

Kommer du att tala om vilket förlag det blir, när det väl blir ett?

Anders sa...

Karin!
Tja, om inte annat kommer det att synas på böckerna vilket förlag jag till slut hamnar hos;)

Det kan ju faktiskt nu också uppstå den intressanta situationen att jag får chans att välja, om flera inom någorlunda tidsrymd vill ta manuset.
För det är ju också som så att jag hellre vill det ena än det andra, av olika skäl.

Men var lugn. Du behöver inte köpa eller ens leta efter boken i bokhandeln. Klart jag namnger det förlag jag får en bra uppgörelse med!
Bra och dåliga förlag kommer också att namnges och recenseras på så smakfullt sätt som möjligt.

karin sa...

Här kommer ju rätt många parametrar in i bilden.
Det vore ju kul om DU kunde välja! Det kan jag bara hålla med om. Men sen dröjer det ju faktiskt innan boken kommer ut, oberoende av förlag. Jag är nyfiken nu, men som sagt, jag kan tåla mig.

Jag hittade en gång av en slump en blogg eller om det var en hemsida där en tjej hade lagt ut alla refuseringsbrev hon hade fått. Hon hade skrivit litterärt men så småningom övergick hon till film/tv.
Refuseringar från tio år tillbaka och framåt.
Det var en rätt kul idé, tyckte jag. Och ja, varför skulle man egentligen vara så skraj (nu talar jag inte om dig, utan mer om mig själv) för att namnge?
För att man inte vill bränna sina skepp, antar jag.
Men om man gör det hela som du säger, på ett sätt som man faktiskt kan stå för, ja, då borde det egentligen vara bra.
Att de tankarna är offentliggjorda, liksom.
Ska fundera över om jag ska sätta igång något liknande.
Ciao!

Anders sa...

Det finns en man som heter Monty Roberts. Han arbetar egentligen med hästar och har hittat ett nytt vettigt sätt att kommunicera med dem.
Han har en devis han vill leva efter, som jag tycker är så bra att jag har börjat låna den: "Jag vill lämna världen som en lite bättre plats än när jag kom till den."

Säg så här. Upplever jag ett förlag som bra och trevligt, trots att de refuserat mig. Bör de få veta det.
Upplever jag ett förlag som märkligt, krångligt, icke transparent i fråga hur de administrerar runt mitt manus inom sig, tja då bör de få veta det.
Inte elakt, utan för att kunna fixa sin organisation till nästa författare.

Att säga att ett förlag är PISS, är ju rätt meningslöst.
Det finns alltid en anledning till att man blir refuserad. Det är INTE för att förlaget är piss, utan för att just de bedömer manuset som fel för deras utgivningsprofil, icke tillräckligt kommersiellt intressant, eller faktiskt, manuset har för låg kvalitet.