onsdag, maj 03, 2006

Olikhet är inte ett problem

Mitt förra inlägg väckte frågor hos ”Åsa mitt i världen”. Ämnet är angeläget varför jag lyfter hennes kommentar hit:

”Misstanke om dyslexi? Hur fixar du att skriva och läsa nu i så fall? Jag möter en del män som har dyslexi i mitt jobb. I ena änden finns de som smiter undan att läsa och skriva. De som ger sig ut och jobbar på ”riktigt” istället för att trassla med papper. I andra änden finns en man som erkänner sin dyslexi, men som beter sig nästan som om den inte fanns. Han kan skriva hur mycket som helst! Han använder rättstavningskontroll som sorterar bort de värsta felen. Hans texter får mig att le därför att de är som ett nytt sätt att tänka, men grejen är att han kan berätta i text trots att han har dyslexi. Han ber inte om ursäkt, utan säger: ”här är jag och jag är bra”.”

Jag vet inte om jag har eller har haft dyslexi. Jag gick igenom skolgången utan att lära mig vare sig stava eller skriva värst bra. Det har jag tränat mig till i efterhand, men fortfarande 28 år gammal, när jag började jobba på tidning som journalist var jag en usel stavare, trots all träning jag utfört på egen hand som den författarwannabe jag var.
På tidningen tog det några veckor att lära sig stava till de mest svåra ord som förekommer där; konferens hade jag problem med, regeringskansliet däremot gick bra. En del ord är helt enkelt ologiska och trots att jag sett dem stavade hundratals gånger vill min hjärna inte minnas dem. Alla som pratar säger ”konferans” och då säger min hjärna att det bör stavas så.

Stavningen fungerar numera, men läsning går fortfarande långsamt. Normalläsaren, om den nu finns, kan läsa omkring 200 ord i minuten. Det kan jag också numer, med full läsförståelse. Men ska jag njuta och ha det skönt när jag läser, vilket jag oftast vill, sjunker läshastigheten till 100 till 150 ord i minuten.

Står jag och hustrun vid samma dataskärm, eller läser samma boksida, hinner jag inte ens hälften innan hon scrollar eller byter sida. Alla flickvänner jag haft, och nu också hustrun, läser rasande mycket snabbare än jag. Förr var det frustrerande. Nu har jag upptäckt att min långsamhet är en gåva. Jag hinner tänka mer under läsandet. Jag får ut helt andra saker av varje bok än snabbläsaren får. Det har även lett till att jag med förkärlek väljer ”svårare” böcker. Förut begrep jag inte det där, särskilt inte under gymnasietiden då jag fick 1,1 i medelbetyg, men hemma i hemlighet långsamt läste Homeros och andra gammeldags skrivna saker. Vardagsprosa, som är så modernt att skriva idag, tråkar ut mig. Den måste läsas snabbt, för hinner man tänka medan man läser blir den inte annat än låg och usel.

Tyvärr premierar skolan och all världen snabbhet, i alla sammanhang, utom möjligen när det gäller för tidig sädesavgång för då hinner inte kvinnan med. Det finns en ypperlig bok som heter: ”Upptäckten av långsamheten”, den handlar visserligen om en sjökapten som är osedvanligt långsam i sin uppfattning, men som det visar sig därigenom förstår helt andra förlopp och därmed får en strategisk skärpa som ingen annan ens kan ana sig till.

Jag har djupintervjuat 13 vuxna med dyslexi. Jag såg inget mönster, deras förmenta ”problembilder” var helt olika. Istället för att möta 13 med personer med problem, som man sagt mig, mötte jag 13 individer som på de mest intelligenta och förbluffande sätt uppfunnit sina egna liv för att erövra en värdig tillvaro i en omvärld som på något sätt hela tiden ville stigmatisera dem. Jag börjar undra om vi istället inte ska börja acceptera att vi människor kan vara lite olika konstituerade. Våra sinnen och varseblivningsapparater verkar var en aning olika kalibrerade. Vi ser lite olika, tänker lite olika.
Tänk om vi istället kunde lyfta fram det som en tillgång istället för att problematisera folk som hamnar utanför ramen för hur fort det ska gå att exempelvis läsa?

5 kommentarer:

Åsa Mitt i Världen sa...

Oj! Blev min kommentar början på ett inlägg?

I alla fall, den mannen som bara skriver på fast han har dyslexi, är också bra på att hitta oväntade lösningar. Och han gör det snabbt. När andra inte hunnit ställa sig till rätta i startblocken, är han redan ute på banan och springer. ”Tjyvstart” fnyser en del som inte var lika snabbtänkta - men det beror på att de förutsatte att det fanns regler fast det inte gjorde det. Mannen i fråga betraktar verkligheten från sitt perspektiv - utan att släpa runt på traditioner, outtalade regler eller jantelagar.

Jag undrar det finns ett samband mellan hans sätt att foga bokstäver till ord och bygga delar till lösningar

Mysla sa...

Olikhet är det som gör andra människor intressanta!

Jon Franzen sa...

Hej!

Har nyss hittat till den här bloggen, ska försöka fortsätta läsa den eftersom jag tycker du är duktig på att författa. Jag kan inte förstå att du fått kommentarer som om att dina böcker varit i samma klass som Valerio Massimo Manfredis böcker. Efter jag läst under den evigt blå himlen sprang jag till bokhandeln och köpte den andra boken. Dock med en liten klump i halsen eftersom jag skulle läsa ut den kvickt. Jag tycker inte om att läsa ut en bra bok. Jag vill inte att den ska ta slut. Den tog slut. Snabbt.
För att komma till saken. Jag trodde att jag tyckte det var kul att läsa om historiska personer. Så jag köpte Valerios bok ödets son. Efter knappa hundra sidor la jag den åt sidan. Sen dess har den legat åt sidan. När man läser dina böcker känns det som om allt sätts på plats. Man får veta anledningen till allt. Varför tänkte de så, hur formades den människan, vad döljer sig bakom denne och så vidare. Sådana saker saknades helt i Valerios bok. Den blev totalt ointressant.

Dina böcker har lagt min ribba högt. Och det är jag glad för. Nu tycker jag det är på sin höjd att den tredje boken kommer ut. Skriver man så bra måste man stå för det!

Anders sa...

Åsa: Vill gärna fortsätta denna diskussion. Hoppas kunna återuppta den. Men snabbt, ja, jag tror att karln tänker i andra kategorier, inte lika begränsat. Ser det hos mig själv, såvitt man kan betrakta sig själv, samt i Nenne, René, som gjort bokomslagen till mina böcker, samt dyker upp här och lämnar lite underligt stavade komments;)
Hon är hur snabb och påhittig som helst + att hon har långsiktig förmåga, dvs kunna koncentrera sig så länge som det faktiskt tar att göra exv ett omslag till en bok som stämmer historiskt etc.

Anders sa...

Jon Franzen: Hej!
Kul att en läsare av mina böcker hittat hit. Ni är rätt få ännu. Mest är det andra bloggare som kommer på besök, tror jag.
Din kommentar här får jag nästan lust att skicka till några av de förlag jag förhandlar med just nu!
Det är ju svårt att själv säga: Tryck min bok den är bra! Det är lättare, och säger förlaget betydligt mer när en fritt vald läsare träder fram på detta vis och säger det du säger.

Tack ska du ha. Och ja, jag måste ge ut nästa bok, men beslutet är tyvärr inte mitt, utan något förlags...