Kramfors. Enligt det tryckta körschema jag fått ska jag till Ådalsskolan. I går kväll fick jag en vägbeskrivning mejlad och den gällde Gudmunbråskolan.
Jag väljer den senare och det visar sig bli rätt. Sen får jag gå till Ådalsskolan för det är i den aulan jag ska träffa nittio elever.
Jag river av mitt gigg och väntar knappt på att applåderna ska tystna för jag ska strax uppträda i paviljongen till GB-skolan i Sollefteå.
Paviljongen visar sig vara en sorts byggbarrack och interiören är helt som i en sådan, men så går grabbarna jag ska snacka med på byggprogrammet. Jag möter elva killar.
Små grupper brukar vara svårast, enligt mitt sätt att se, men det blir bra. Vi har trevligt.
Därefter drar jag till Ramsele. Jag ska ta in på ett hotell. Det visar sig vara stängt. I ett gatukök intill blir jag hänvisad till pizzerian lite längre bort på gatan. Jag går dit. Taket är fullt av kepsar. Killen som äger stället har en fru, så fattar jag det, som äger hotellet. En annan kille som är i Sollefteå har nyckeln. De frågar mig om det går bra att jag kommer in på mitt rum till klockan åtta på kvällen.- Nja, säger jag och funderar hur jag ska förklara att jag behöver ett telefonjack för att koppla upp mig eftersom jag har en mängd mejl att besvara från en rad olika förlag. Jag ligger i förhandlingar, för mig livsviktiga förhandlingar. Till sist säger jag:
- Jag behöver arbeta. Släpp in mig i foajén, bara jag får tag i ett telefonjack.
Efter mycket ringande trollas det fram en nyckel. Väl inne på hotellet prövar jag jacket på mitt rum. Det fungerar inte. Jag går ner i receptionen och prövar två olika jack. Kopplingston, men jag kommer inte ut. Jag river och mixtrar i växeln som jag hittar. Utan resultat.
Tänka sig. Strandsatt längs Faxälven som ensam gäst på hotell Färnlöf som för några veckor sedan bytte ägare och ingenting för tillfället fungerar. Mitt rum har dusch, men ingen toalett. Jag känner mig lite trött. Jag gör som Milan Kundera skriver i ”Varats olidliga lätthet” att alla kirurger i Tjeckoslovakien gör; jag pinkar i handfatet och spolar ordentligt efteråt. Jag gör det eftersom jag inte kan hitta toaletten i korridoren på min våning.
Min tanke, ska jag gå till gatuköket och sätta i mig en fet hamburgare, eller till ägaren av hotellet, pizzerian med de tvåtusen kepsarna dammigt hängande uppe vid taket längs väggarna?
Ramsele by night, here I come.
Frågan är egentligen: Var får jag lättast tag på ett telefonjack?
Det visar sig bli i pizzerians kök, där jag sitter och gör detta inlägg.
13 kommentarer:
Ramsele... hmm där försöker man ju alltid köra så fort man kan bara för att komma förbi. Jag har knappt tänkt tanken på att stanna. Ska igenom imorgon igen på väg till Borgvattnet, kanske ska stanna till på pizzerian och kolla på kepsar. Är det värt det?
Manus till en roadmovie?
=)
Hola Erik! Har sett att du blivit med blogg!
Pizzerian är intressant med sina kepsar. Killarna som driver den jättetrevliga och de upplät ju pizzaköket till mig för att jag skulle kunna koppla upp mig, bara en sån sak!
Kepsarna känns rätt på något vis, man är ju verkligen i "kepsland". Alla bär keps, sommar som vinter. Det enda som växlar är fordonen, skoter eller bil...
Vill du ha annan mat i Ramsele, sväng in till SVAR. Det där släktforskarstället. Ligger asfint vid faxälven, samt att de har helfräsch lunschbuffé. Jag käkade stekt lax, bra fin potatis, fina grönsaker, fräsch sallad. Efterrätt och kaffe ingår.
Kalasbra.
I utsikten över Faxälven ser man ett storslaget landskap, samt en kyrka från 1200-talet. Maxat till tusen faktistk. Några hundra meter bort från vägen man annars bara dånar förbi stället på...
Patrik: Kanske ska göra roadmovie av det här. Sätta kameran i videoläge istället! Med min berättarröst över det hela!
Hej Anders!
Min vän Plingis i fallskärmsklubben här i Linköping rekommenderade mig att kika in här hos dig, för tydligen har vi en hel del gemensamt; Fallskärmshoppningen, författandet, uppväxten, bloggandet och föreläsningarna. Det var kul att läsa om din föreläsningsturné... kände kraftigt igen mig och log brett!
Vi hörs!
Nicklas, kul med en skydiver här!
Du är den andra som hör av sig i form av kommentar.
Visste inte att det släktet var så blygt! För jag har med hjälp av statcounter sett att troligen några fler tassat omkring här utan att lämna ord efter sig...
Lessen Anders, för det här med hotellet. Jag är hundra på att jag beställde den "dyrare" varianten med toalett och dusch på rummet.
Nästa gång du kör runt på din road-movie i Ångermanlands inland, ska vi låna ut en mobiltelefon åt dig.
Things go easier then... Glad att du hittade till SVAR. Hälsar administratören nere i Härnösand.
hade jag vetat att du skulle till den delen av landet hade jag kunnat fixa så att du kunde bo hos människor i Ramsele som tillverkar jurtar...Ja, riktiga jurtar med filt och hela detaljdelarna.Nästa gång så ringer du Lillis på Skogsnäs kollektivet eller kontaktar Turbonomad så får du bo som en "kung". Hälsa bara från Urban
Urban, ser man på!
Till hösten ska jag säkert göra en räd i de där trakterna igen. Så då kanske jag kan på i jurta!
Hej Anders,
det verkar vara bra fart på din blogg. Vet inte hur det funkar det här med blogg - om det kanske är så att ett inlägg "dör" när ett nytt dyker upp och du kanske därför aldrig får läsa det här inlägget, men - nog tjatat - jag gör ett försök. Vi har haft lektion nu, jag och byggkillarna, efter ditt besök här på GB. De var entusiastiska och undrade när vi skulle läsa boken. De båda killarna som missade besöket var besvikna och beklagade sig högljutt. De hade inte fått meddelandet som jag skickade via deras lärare. "Får vi var sin bok", undrade en av killarna. "Det vore fett att ha en bok som han (läs Anders) har skrivit".
Våra biblotekarier Annika och JOnas och jag lovade se vad vi kunde göra, men vi påtalade att för tillfället kan vi inte ens låna dem en bok eftersom de är slut.
"Är det så många som har köpt den", undrade en annan kille och fick något drömmande i blicken.
"Ja, så är det", svarade jag och kände mig glad.
Jag hoppas att vi med gemensamma krafter kan bevara intresset till hösten - men helt klart är att det vaknat iallafall. Tack för ett trevligt och entusiasmerande besök.
Louise
Hej Louise: Nej, då. Ett inlägg dör inte. Det är så fiffigt ordnat att jag får din/allas kommmentar/er som mail rakt in i min brevlåda. På så sätt ser jag när det kommer kommentarer även till inlägg som är gamla.
Vad kul att grabbarna gillade besöket! Och att de tycks tycka att böckerna är häftiga.
När jag skrev inlägget om GB-skolan i bloggen kände jag mig snål. Det var en trevlig stund men jag skrev väldigt lite om det mötet, istället skrev jag en massa om hotell- och telefonjacksbekymmer.
Men så absurd blir trots allt min verklighet. "Poff" så är timmen då jag jobbar och möter en ny skola över, sen tar mitt vardagstrassel vid, vilket ju utgör huvuddelen av tiden när jag är ute och reser.
Med hopp om att vi ses till hösten. Isabelle pysslar med finansieringen. Vi får hålla tummarna.
MvH
Anders
Hej igen Anders.
Tänkte bara skriva en rad och meddela att killarna har läst utdragen ur Månskensligisten nu och de gillade den. Speciellt stället med pressen. Vi diskuterade en del runt det. Nu laddar vi inför hösten och väntar med spänning på att få tillgång till hela boken. Det är en del av grabbarna som är intresserade av Djingis också, så vi håller tummarna för ett till besök till hösten.
En liten anekdot ur livet:
Häromdagen när jag klev in i datasalen upptäckte jag en av mina elever sitta där inne läsandes utdraget ur din bok. Han hade ingen lektion utan satt där som sällskap till några andra killar som jobbade med ett annat ämne.
"Sitter du här * och läser på håltimmen? undrade jag. Svaret blev då att han läste Månskensligisten. "Den är bra, fyllde han på och fortsatte "Är det han som var hit som "är" Thomas"? "Ja det är det" , svarade jag.De andra grabbarna blev intresserade och undrade vad det var för bok. Efter en kort förklaring sa en av de andra killarna - "Och han har alltså varit hit?! Och ni har sett han som har skrivit boken?" "Fan va coolt"
Ditt besök här har inte gått obemärkt förbi,Anders. Bibliotekarierna och jag ser fram emot fortsättningen.
Ha en skön sommar!
Hälsningar Louise på GB-skolan i Sollefteå
Louise:
Tack! Det är helt underbart att få gensvar. Ibland känns det hopplöst att resa runt på skolor. Jag är där en timme, sen vet jag inget mer.
Tack ännu en gång för gensvar!
Skicka en kommentar