Det gäller anständigheten

Galna idéer har alltid florerat. Nu pysslar man inte längre med längden på badmodet (utom i beachvollyeboll där damtrosan max får vara 7 cm i sidsnibben, annars anses lagmedlemmen förkastligt klädd). Nu sysslar man med starkare grejer. Beslut som kan få ödesdigra konsekvenser för vår frihet och vårt sätt att leva.

Min vän Putte präst skrev för över ett år sedan på sin blogg 

"Det har sagts att en människa föds med två rädslor. Rädslan för höga ljud och rädslan för höga höjder. Alla andra rädslor är inlärda rädslor. Det är bland annat därför det är anmärkningsvärt att just rädslor av olika slag tillåts vara den faktor som sätter agendan för stora delar av dagens politiska debatt. De två fårorna som rädslan har plöjt upp i det politiska landskapet är olika men är dessvärre besläktade. I den ena fåran frodas Sverigedemokraterna (SD) och i den andra frodas avlyssningsförespråkare. Övertygelserna är besläktade genom sin gemensamma näringskälla - rädslan."

Då, för dryga året sedan var det nästan bara Birger Schlaug, en avdankad politiker, som i det politiska etablissemanget såg och anade faran.

Nu står vi här med skägget i brevlådan. Vi har en regering som med rädslan som grund stiftar massavlyssningslagar och har börjat jaga och misstänkliggöra blattar på ett sätt som får en att häpna.

Och var är socialdemokraterna? Var hör jag deras sansade rop på solidaritet?
Var hör jag dem formulera pragmatiska lösningar, så som de faktiskt lyckats med sedan de i en hård kamp ända från år 1904 mot den alltid lika reaktionära högern, år 1918 äntligen lyckades införa allmän rösträtt?

Sedan 1918 har kampen stått om att göra ett civiliserat land av Sverige och kampen gäller samma sak än idag. Med denna regering blir vi inte enbart den randstat Carl Bildt en gång befarade om vi inte gick med i både EU och skaffade ny valuta. Vi blir en bananrepublik utan bananer.

Det är en helt igenom förfärlig politisk process som pågår.
Det rycktas också att 4 politiker kan komma att lämna sina nuvarande riksdagspartier för att göra gemensam sak med SD i nästa val. Givetvis kan detta vara en bluff från SD för att skapa rubriker och draghjälp, men DN har tagit uppgifterna så pass på allvar att de valt att ta in en TT-artikel skriven av Lars Pedersen.

Som politiskt obunden författare säger jag:
Vi har att ta tag i det här. 

Vi har att återigen ta upp kampen om anständigheten.