Att få och bära förtroenden

Bild från Wiki hjälp gärna till att fylla artikeln

När jag jobbade som journalist var jag noga med att skydda mina källor. Oftast är det ett enkelt val och man har även rätt att skydda sina källor genom det som kallas meddelandeskyddet (Vart tar det vägen med FRA-avlyssning?), men vanligare är att man hamnar i knivigare situationer i det man får en saftig nyhet i knät men ändå inte kan skriva om den.
Situationen blir sådan att skriver man om den faller allt förtroende människor emellan samman.
Demokratin skulle bli en omöjlighet.

Ja, även i den öppnaste av demokratier krävs temporära hemligheter.

Redan i en liten kommun som min händer detta. Rätt som det är naglas man fast i verkligheten och har fått ett större förtroende av en annan människa än man egentligen vill.
Plötsligt ligger den andre personens hela yrkesliv och karriär i ens händer.

För 18 år sen hände det nu och då att jag träffade och intervjuade Östersunds då största pamp, populärt kallad "Mustkungen" eftersom han inte drack sprit men älskade must. Denna gång hade vi hållit vårt möte ute på Frösö flygplats. Jag började gå mot min fotografs bil. Plötsligt vände mustkungen sig om och vinkade mig till sig, visade mig in i sin taxi. Vi satte oss i baksätet. När taxin fått upp fart så det blev vindsus och chauffören inte kunde höra något lutade mustkungen sig mot mig och berättade oavbrutet under hela färden exakt hur många bankkontor som skulle läggas ned i regionen.

I mitt knä lade han den största nyheten, som jag visste att min tidning inte lyckats nysta upp under flera månader. Nu hade jag den. Jag skulle bli först och hamna på löpet.
- Hur vet du det här? frågade jag.
- Jag sitter i styrelsen för banken, sa han och så smalnade hans ögon i det att han granskade mig djupt.
Jag förstod inte först, men efter en stund gick det upp för mig. Han bedömde om han missuppfattat mig. Jag kände hans stigande oro som en het vägg mellan oss. Hjärtat klappade på mig. Jag sög på nyheten och andades in några gånger. Så sa jag:

- Ok, släpp av mig här. Min fotograf tar upp mig. Det är dumt att folk ser oss tillsammans inne i stan. Jag knackade på chaufförens axel och sa att jag ville av. Han bromsade in.
Bilen stannade. Precis när jag skulle stänga dörren och säga hej sade mustkungen med blicken djupt i min.
- Två dar.

Jag nickade. Jag fattade. Jag hade två dar på mig att med hjälp av hans information pressa bankens vd och alla möjliga andra att släppa ifrån sig annan information så att jag kunde täcka min sagesman. Två dar behövde också han för att få nytta av att jag släppte nyheten. I tystnad litade vi båda på varandra. Jag litade på att han hade samhällets bästa för ögonen med att släppa nyheten. Inget annat.

Jag tror att alla är med på att det är dumt att spräcka ett sådant förtroende.
Det gagnar vare sig de mellanmänskliga relationerna eller samhällsutvecklingen. Samtidigt undrar man i dessa situtioner om pampen på något sätt vill utnytta en som en nyttig idiot. Man växlar som en kameleont mellan paranoija och lyckorus över att ha nyheten och djupaste allvar.

Efter ett tag reder man ut sina känslor och jobbar som aldrig förr.

* * *
Jag är för öppenhet. Jag vill skriva direkt och allt som händer mig. Särskilt nu när jag vill berätta rakt av och naket hur det ser ut inne i det där partiet som alla utifrån hånar som så betongigt och grått och trist.
Ändå har sossarna trots detta innehaft regeringsmakten mest. Trots vrångbilden av betong så har mitt parti över väldigt lång tid haft mest förtroende; i kommuner, landsting och riksdag.
Jag anser att det är så även nu när vi är i opposition.

I lyckliga stunder förstår jag faktiskt varför. SAP består av helt fantastiska människor.
I olyckliga stunder blir jag först djupt deprimerad, sen furiöst förbannad.

Nu är jag i ett nytt känsloläge gentemot mitt parti. Plötsligt har jag hamnat i samma läge som då när jag var journalist. Jag kan inte spräcka förtroenden på min blogg.
Det vore vansinne. Kontraproduktivt.

Trogs julhelger och tjafs går min resa in i SAP vidare. Jag ringer och mejlar och jag berättade tidigare att jag skrivit mejl till en nyckelperson i fråga om IPRED. Den jag avser är Eva-Lena Jansson, en av få sossar som svarat oss hos riksdagssvar.se
Jag hade tänkt jaga henne eftersom hon är så vettig i FRA, men att det slagit helt slint för henne i IPRED.

Men jag ger henne julfrid nu. Från annat håll får jag indikationer på att hon måst vika sig.
Jag måste erkänna att jag har svårt för det. Att folk måste vika sig.
Kanske är det därför hennes skrivelse kring IPRED är så luddig och dålig?

Hade jag tvingats vika mig i en fråga som IPRED hade jag inte kunnat tänka klart och skriva klart. Jag hade inte kunnat skriva alls.

MEN. Låt oss nu inte spekulera. Låt oss istället ägna våra små grå att tänka ut hur vi kan ändra på läget!

Jag känner så här. För mig blir det ännu viktigare att få kontakt med Eva-Lena. Just för att hon sitter i den lagstiftande församlingen - och hon har förstått att FRA stinker.

Nu måste hon få tillfälle att möta, egentligen inte mig utan alla oss här i bloggosfären, som jag i denna stund blir en sorts representant för.
Sansat ska vi diskutera IPRED. Varför blev det som det blev?
Hur kan vi förbättra? Göra om? Ändra? Hitta ny vinkel?

Vi ska inte jaga och gräla på varandra.
Vi ska hjälpa varandra att få nya insikter.

* * *
Ett samtal idag ledde mig inte in i SAP utan in i borgarnas högre sfärer:
Där finns en riksdagsman, som tycker så illa om den sk alliansen, att X har gått upp till sin partiledare och sagt: "Lämna mig hädanefter ifred. Annars blir jag politisk vilde".

Ett ultimatum som heter duga!
Demokratin lever alltså. Om än stukad så lever den, trots allt.
Som vi ser finns det även goda gnistor inom den i övrigt spöklika, hemska, bottenlöst fördärvade, sk allilansen.

Det känns som jag sitter i den där taxin igen och får höra saker jag helst inte vill veta. Jo, jag vill veta och dela med mig fullständigt, men det går inte.
Vad det lider kommer jag att kunna yppa förtroenden jag fått på vägen.

Och ja, mustkungen av Östersund var sosse.

IPRED och makten

Jag var just hos Hartman . Han är en sosse som har alla hästar hemma. Jag nämner det eftersom jag blir lite trött ibland när jag måste prata om betong hela tiden. Inte fan skulle jag vara med i ett parti som bestod av betong!

SAP består av levande människor. Jag är ju anarkist i hjärtat och orkar bara umgås med fria, vettiga människor. Alla andra tråkar ut mig. Den som skulle tråka ut mig mest att vara på en öde ö med är Fredrik. Ni vet han som alltid håller sig borta när det är kris eller otäcka lagar på G att införa, men sen kommer fram när solen skiner och berättar hur trevligt det är att städa.

Den killen - och inte Carl Bildt heller, för den delen, skulle jag inte stå ut med särskilt länge.
I mina ögon är det dom som är gjorda av tvättäkta betong.

I kommentaren till Hartmans inlägg skrev jag en grej som jag nu också lägger här för att någonstans börja samla argument som jag kan framföra i min sossejakt. Hjälp mig gärna att vässa dem genom att skriva kommentarer eller göra egna bloggningar i saken!

Så här någonting skrev jag:
Jag är motståndare till alla repressiva lagar och förslag som ligger i luften.
Trots att jag själv är upphovsman är jag även på den punkten helt enig med Piratpartiet, att upphovsrätten är horribelt skriven. Vem annan än författare som jag och tonsättare äger rätt att sälja sitt arbete inte en gång, utan oändligt många gånger, även när boken/musikstycket gått ur lager äger vi rätten till det.

Och när vi dör äger vi rätten ytterligare i 70 år.
VARFÖR? Jo, för det finns en maffialik bransch som suger åt sig större delen av den där upphovsrätten. Förlags- och musikbranschen.

I alla andra sammanhang ondgör sossar sig över att sådana som Bonniers har sådan våldsam makt. Bonniers har inte bara mer kapital och därför mer makt. Bonniers äger dessutom de flesta och bästa och största opinionsbildande plattformarna i Sverige. Alltså är det väldigt lätt för Bonniers att både tjäna ännu mer pengar, men också opinionsbilda.

Varför har det blivit så här? Jo, Bonniers har varit smarta. Dom har i alla tider fått sådana författare som jag att skriva på kontrakt som säger att förlaget äger 73% av upphovsrätten så länge de ger ut min bok. Under hela min livstid och 70 år efter min död....
(Inom musikindustrin snor branschen ännu mer, uppemot 90%)

Och så kommer nu sossar och säger att man ska skydda upphovsrätten med lagar som IPRED1.

Hur tänker man?
Vad vill man uppnå för ett samhälle?

Det går stick i stäv med den politiska kamp SAP fört de senaste hundra åren.

Varför gör man detta? Varför går man med på IPRED1?

Och en annan sak. Det är bara titta på hur snett det kan gå när en kapitalstark mediamogul dessutom har en egen politisk ambition. Då händer det att till synes civiliserade länder väljer sådana som Berlusconi till sin man. (Han har nu infört undantagslagar kring sin egen person. Så länge han är vid makten kan han inte bli åtalad för allt skumrask han gjort tidigare).

I Sverige ser det nästan likadant ut, men de stora medieägarna har den goda smaken att istället för att puffa fram en släkting så puffar de fram en marionett som heter Fredrik.

Någon som förstår sossarnas gnäll över att de inte har någon mediemakt?
Och nu vill de gå mediebranschens ärenden genom att genomföra IPRED1 och dessutom föreslå att branschen ska samla sig i en sorts fascistlik korporation för att jaga små människor som delar information med varandra på ett högst solidariskt vis.

Vi sossar måste samla oss. Tyvärr har jag bara en rätt vissen adress att ge, men det är en början. Kolla in här. Jag fick adressen via Erik Laakso när vi diskuterade saken under hans postning: "När är gränsen nådd".
I annat fall, skriv en kommentar här. Mejla mig.

Jag skiter i hur. Vi sossar måste samla oss mot denna dårskap vårt eget parti är delaktig i.

BTW. Jag känner på mig att även Laakso är en sosse som har flera hästar hemma än betongfredrik som säger att han vill ha en hel svensk småstad till full av nya poliser.
Helt sjukt. Man kan undra vad polisen ska syssla med när man genom IPRED1 vill outsourca större och bättre befogenheter till den maffialika medeibranschen.

På tapeten är också FRA, naturligtvis, och jag följer med spänning Scaber Nestors arbete med att bena ut skiten.

Resan in i SAP har börjat

Av en slump kom jag bara för en minut sedan att skicka ett mejl till en nyckelperson inom mitt parti, SAP. Båda är vi emot FRA och storebror, men personen har en annan syn än jag och piratpartiet på IPRED.

Jag tog mig för att lägga till 5 korta lite kryptiska meningar. Vi får se vad som händer. Så här skrev jag:

"...Sen vill jag gärna diskutera i ett annat ärende med dig. Jag är författare. Alltså upphovsman.Vi måste se över det här med IPRED. Det är faktiskt helt galet alltihop. Men jag vill inte ta det här via mejl. Ring mig när du har tid! Tel:..."

Att jag inte yppar namn och allt just nu beror helt enkelt på att jag inte riktigt vet hur jag ska ta tag i mitt självpåtagna värv; att vänligt men bestämt söka upp varenda sosse jag kan och berätta att alla dessa repressiva lagar måste bort.

Hur gör man strängt taget detta? För övrigt har jag ringt flera gånger till min närmast boende riksdagsman idag. Inget svar. Jag ska fortsätta imorgon dag.

(testar att färga sådana här små nonsensnotiser svagt brun)

Chrome vs Firefox

Jag brukar inte vara snabb att byta, men när webläsaren Chrome kom laddade jag hem direkt. Förmodligen eftersom jag i samma veva bytte dator. Jag blev störtkär direkt. Redan efter några timmars surfande var jag såld. Den brinnande räven fick ligga kvar på hårddisken, men jag använde den aldrig.

Chrome startar snabbare än alla andra läsare, den laddar sidor snabbare, Chrome är ren och snygg och vad man än vill, så bara skriv in i ett och samma sökfält och kör!
Flikarna funkar underbart och under varje flik pågår en egen liten process. Även om en flik råkar hamna på en hemsida som normalt brukar hänga upp datorer, så istället för att hänga alltihop så kraschar bara processen under den fliken, de andra flikarna som jag har igång bara ångar vidare.

Kort sagt, jag fattar inte varför inte alla redan har bytt och kör Chrome. Trots att det bara är en Beta är det värsta bästa grejen!

Och inte nog med det: Chrome är ett Open Source-projekt. Läs.

Man behöver inte lära sig Chrome, man bara använder. Intuitivt.

MEN.

Igår kraschade Chrome. Jag startade om. Krasch igen.
Jag vet inte vad som hänt, jag behöver inte ens surfa men nu kraschar Chrome. Webläsaren startar som vanligt och funkar helt klanderfritt men efter ganska precis en minut bara kraschar den. Liksom spontant och utan anledning, oavsett om jag låter den stå still eller surfa.

Och nu upptäcker jag vådan av att vara först ut att testa grejer: Det finns ingen bakåtkompabilitet. Alla bokmärken, alla favoriter jag hunnit lägga in går inte att ladda in i Firefox. När man ska importera till brinnande räven går det bara att göra från Internet Explorer...

Säkert kan duktigare personer fixa det här på något fiffigt sätt, men jag kan inte. Så det är vad jag gjort idag. Startat Chrome, sen har jag haft en minut på mig att kopiera webadresser från bokmärkena där, ett och ett, över till Firefox.

Jag har prövat att installera om Chrome utan att ta bort det först, för att se om webläsaren på det sättet liksom skulle reparera sig, men det gick inte.

Kanske blir jag klar under morgondagen. Då ska jag rensa bort Chrome och ominstallera.

För trots detta märkliga kraschande kan jag inte surfa med någon annan läsare. Och trots allt, det är de första krascher Chrome har gjort under alla de månader jag använt läsaren. Även om den kraschar en gång i minuten nu så har den statistiskt sett kraschat mindre än både den onämnbare tingesten från det likaledes onämnbara mest propertiära företaget i världen och Firefox mätt per kvartal.

Är man kär så är man och nu drömmer jag som alla lallande dårar till män i alla tider drömt och hoppats i det att vi längtar oss fördärvade efter föremålet för vår kärlek: Jag vill ha Chrome framför mig igen. Nu. Nyss!

BTW, är det någon som har ett hett tips. Jag tar emot!

De besinningslösa lagstiftarna

Från CC CopyCat byrån

Jag hittade den på flickr: En schablonmålning på en vägg i Marseille. Sedan 11/9 har världen löpt amok. Åtminstone våra politiker. Stora delar av de lagstiftande församlingarna världen över har hamnat i en slentrianmässig situation där de utan att längre reflekterar över konsekvenserna pressar igenom den ena lagen efter den andra. Allt som går att bekämpas med elektronik ska bekämpas med elektronik. Automatiskt.

Men för att få det automatiskt måste alla medborgare massavlyssnas och skannas.

Det började som sagt med terrorister. Eller påstådda terrorister som hade massförstörelsevapen gömda.

Det visade sig att Bush inte hade en siffra eller bokstav rätt. Det fanns inga massförstörelsevapen i Irak. Vilket Hans Blix upprepade gånger påtalade. Men honom lyssnade ingen på.

Trots att vi kollektivt vet att Hans Blix hade rätt, även politiker världen över vet det, så fortfar de lagstiftande församlingarna att veta vad som är bäst för oss.

På alla sätt försöker vi upplysa politikerna om att de har fel. Vi bloggar om det och gör hemsidor om det och får tidningar världen över att skriva om det. Vi målar husväggar och gör konst som till slut hamnar i böcker som ytterligare tusentals människor länkar till: Street Art and the War on Terror

Vi demonstrerar - och bloggar ännu mer.

Ingenting hjälper. Det är precis som om politikernas logik snurrar snett när de ser väggmålningar som ovan: "Ja just så är det. Här har någon klottrat en protest igen. Det behövs sannerligen fler kameror och fler poliser med pistoler".

Så, för att snurra det hela ett varv till gjorde jag om väggschablonen till en valaffisch som nästan samtliga partier i riksdagen kan ställa sig bakom.

Jag gråter blod över att det är så. Jag gick in i det socialdemokratiska partiet eftersom jag trodde jag hade en stark värdegemenskap med dem.

Att vara Sann
Att vara Social
Att vara Solidarisk

är tre huvudbegrepp för mig.
Med ett enda ord skulle man kunna sammanfatta det:

Att vara snäll.

Där någonstans finns socialdemokratins kärna. Och så går de och gör så tokfel att de utarbetar förarbeten åt FRA-lagen, vill ha IPRED1 som stöder den kapitalstarke mot den ensamme och svage. I själva verket ser jag att mitt eget parti är lika besinningslöst som den sittande regeringen.

Så.

Jag har givit mig själv ett löfte, det svåra och jobbiga löftet att gå in i mitt alldeles vilsna parti för att hjälpa till så att vi tillsammans kan hitta rätt kurs in i framtiden.

På olika sätt kommer jag att ta all hjälp jag kan från piratpartiet, den enda nu fungerande medborgarrättsrörelse vi har i detta land.

Jag inbillar mig alltså fortfarande att jag eventuellt kan göra en lite större nytta som "sosse" när jag pratat med andra sossar, än om jag vore piratpartist.

Bloggar jag mer ryckvis i framtiden beror det på detta märkliga arbete jag härmed ålägger mig själv.

FRA 2.0

Det är jul, mina 3 barn vill ha en lite mer närvarande far. Jag har börjat läsa men känner mig inte tillräckligt koncentrerad för att kunna skriva vettigt. Ifall du som susar förbi här inte sett, så har bland andra Mark Klamberg och Scaber Nestor påbörjat arbetet med att granska försvarsdepartementets promemoria.  Det är som sagt FRA 2.0 och Mark tycker sig se att lagstiftaren åtminstone "befinner sig i en ärlig inställning" i vissa av sina skrivningar. 

 

En del tidningar skriver de med:

AB, Expr, DN, SvD.

Och där framgår att remisstiden går ut den 27 februari.

Habata riksdagen, habata

Första steget mot - jag vill inte nämna det vid namn -  går vid självcensuren.

Är vi på väg dit?

Dagligen tar vi kontakt via mejl, telefon, sms, kanske är vi även med i något diskussionsforum. Vi är sociala varelser och det är ett naturligt beteende.

Snart faller FRA över oss. Därefter Datalagringsdirektivet. 

Jag har inget att dölja. Inte mina vänner heller, men på Lovön står en superdator och jag antar att där ligger snart en gigantisk trafikdatabas och jag har ingen aning om vilka myndigheter utöver polisen som kommer att göra sina slagningar där för att lägga pussel och sociogram. 

Jag tänker: kompromenterar jag mina vänner utan att jag vill det? Hur många gånger har jag skrivit ord som börjar på anarki, eftersom jag ibland finner det användbart att begagna anarkismen som en frihetlig resonansbotten i politiska diskussioner? Hur många gånger har jag skickat mejl till vänner som delar mitt intresse för svårtolkade koranarabiska ord som: "habata" som kan betyda "gå nedför [en sluttning] men också kan ha den överförda innebörden "förverka andras aktning" alltså "förnedras".

Jihad är ett lika komplext och mångfasetterat ord. Jag genomgår just nu i denna stund Jihad, i den meningen att jag i mitt inre utför en strid som jag delvis är klar med. 

Så sent som i juni i år trodde jag exempelvis på Copyright. Nu anser jag att upphovsrättslagstifningen är absurd. Det är bland annat absurt att jag som författare per automatik ska få mina verk skyddade i 70 år efter det att jag dött.

Varför ska mitt arbete skyddas så länge? Finns det någon annan yrkesgrupp som när de producerar en sak har rätt att tjäna pengar på den så länge?

Upphovsrätt innebär ingenting annat än att jag innehar rätten att tjäna pengar på en vara som säljs igen och igen och igen. Nu när man kan göra kostnadsfria kopior av både musik, böcker, film vill fortfarande industrin ta ut lika mycket pengar som när det faktiskt kostade dem att göra och distribuera fysiska kopior. 

Tänk om snickaren kunde göra samma sak. Bygga ett enda hus och sen sälja detta enda hus en miljon gånger. Sen när snickaren dör fortsätter hans släkt att sälja ett enda hus flera miljoner gånger till. 

Exemplet är medvetet dumt valt. Men kanske det just genom sin enkla enfald kan förtydliga vad förespråkarna för IPRED slåss för att få behålla. Rätten att oändligt många gånger tjäna pengar på en enda produkt. Även 70 år efter det att den som gjorde produkten dött.   

Varför ska jag och tonsättare ha denna rätt och varför slåss en bransch så hårt för den? Jo, tonsättare och artister får endast någon ynka procent. Resten tar deras bransch hand om. Att branschen, som själv inte äger någon förmåga eller kreativietet men parasiterar på artisternas, vill ha IPRED av ren girighet, det står mer än klart. 

Men hur fick de med lagstiftarna? Jag förstår det inte.

Jag förtår än mindre hur lagstiftaren, vår regering och riksdag, vill att privatsnutar genom IPRED ska börja jaga människor i mitt namn, för att skydda min redan från början avskyvärda rätt att äga en text inte bara under hela min livstid och när boken gått ur lager, utan också 70 år efter min död.

Upphovsrätten ska naturligtvis inte tas bort helt, men väl reformeras, göras om att passa sin tid. Jag vet inte hur, men Piratpartiet har faktiskt förslag. Det är det enda parti som har förslag. Personligen har jag inte hunnit att ta ställning till hur en bra upphovsrätt skulle kunna se ut, men det är vad som borde diskuteras och föreslås. Inte IPRED. 

Men varje morgon vaknar jag upp till samma mardröm. Regering och riksdag driver igenom den ena förnuftsvidriga lagen efter den andra. 

Alltså handlar det inte enbart om att jag får för mig att jag bör skriva Jihad mer sällan. Jag kanske också måste tänka mig för och inte tipsa mina vänner med länkar till musik, film eller annan konst. För då står privatsnutarna snart kanske inte vid min dörr, men vid någon kompis dörr för att han eller hon råkat följa en länk jag givit. 

Självcensuren, det första steget mot - jag vill inte nämna det vid namn - är på väg att göra intåg i våra liv. Är det så?

Är det så?

Demokratin som kom av sig

Från CC CopyCat byrån  (clic to enlarge)

Här på Internet har alla en röst. 

Med hjälp av Internet skulle man kunna skapa verklig demokrati. Det skulle krävas lite utbildning. Kanske det skulle ta något decennium eller två. 

Istället väljer regering och riksdag att i rasande fart gå motsatt väg. 

Är det egennytta eller okunskap som driver dem?

Vad driver dem? För det kan väl ändå inte vara så att regeringen och riksdagen är illasinnad?

Så kan det väl inte vara? 

Vad driver dem?

Resultatet känner vi. Man väljer att lägga den ena repressiva lagen efter den andra över oss. Samtidigt fokuserar regeringen allt mer tydligt på vad de vill. Vår statsminister talar ingenting om det jag tycker verkar bra att lägga våra gemensamma pengar. Vård. Skola. Omsorg. 

Statsministern talar om att han vi ha 20.000 fler poliser. 

Vår landsfaders tal till Nationen

Från CC CopyCat byrån

Igår höll landsfader Fredrik Reinfeldt sitt vackra tal  till nationen. Äntligen infriar han sina vallöften; mer kontroll och övervakning. Äntligen ska FRA, försvarets radioanstallt, få tillstånd att kontrollera allt som sker på Internet. Äntligen ska vårt land fyllas av 20.000 fler poliser och bakom sig har de skärpta straffskalor, rätt att bugga, avlyssna och gå in i människors hem utan att det finns brottsmisstanke. Med sin vackra stämma berättade statsministern för oss att det är rätt väg att gå, att brott ska med brott bekämpas. Som väl är finns det även inom socialdemokratin de som är för IPRED. Enligt SCB är det 700 000som fildelar, allt medan TPB skryter att de har 2,2 miljoner unika fildelare hos sig. Dessa människor, dessa horder, kommer nu att korrigeras in i ledet. 

I Tyskland har man äntligen slutat att ödsla värdefull arbetstid i telefon sedan man där införde sin datalagringslag. Således ska vi med kraft införa den även här. Vi vill att folk ska ändra sitt beteende. De ska sluta att vara arbetslösa och de ska sluta prata i telefon. Och pratar de i telefon måste staten veta vad de säger, särskilt om de pratar med präster eller psykologer och andra med tystnadsplikt. Ingen ska längre kunna komma undan med sina hemligheter.

Det finns en person i riket som ska granskas särskilt noga. Jag vet inte var jag har honom. Ena stunden lovar han dyrt och heligt att  vara med att bygga mitt totala panoptikon, i nästa talar han bredvid mun i tidningarna. Denna Karl Sigfrid skriver att ACTA, den internationella antipiratlagen, tillkommit på odemokratisk väg och att vi måste säga till EU att det är oacceptabelt Karl, lilla Karl. Du är ännu för ung för att förstå att demokrati låter bra men att kontroll är bättre.

I själva verket Karl. Kontroll är allt. 

SAP sviker i IPRED

Så. Nu ska min sista bok i serien om Djingis Khan precis ha gått iväg för distribution som julklapp tillsammans med andra kreatörers gåvor till våra riskdagsmän. Det hela förpackas som en DVD med musik och text och jag vet inte allt. Förhoppningen är naturligtvis att mottagarna blir glada och medan de dricker sin glögg ska få den där AHA-upplevelsen att upphovsrätt och immateriell rätt visst ska få finnas, men att den måste reformeras. 

För det är en mycket smartare väg att gå än att gradvis, steg för steg, stänga av det fria flödet av information på Internet, som man nu håller på med. För att inte tala om de gigantiska administrativa kostnader man är i färd med att belasta nätet med för att klara den massövervakning FRA kontinuerligt ska ha påslagen och datalagringslagen som tvingar operatörerna att dra på sig kostnader som sedan vältras över på oss kunder. 

Jag refererade till ett pressmeddelande  från SAP i ett tidigare inlägg och tyckte då att mitt parti var lite väl försiktigt i sina formuleringar. Nu har pressmeddelandet blivit officiellt och i DN drar man den riktiga slutsatsen att SAP:s ledning vill IPRED1. 

Fast man vill smeta på lite av sin kosmetika. Sossarna skiter alltså i det blå skåpet så det stänker om det. Och deras skrivningar är olidligt luddiga:

"Det finns till exempel redan idag en rad olika sätt att skydda sin identitet för den som vill surfa anonymt. Denna utveckling för med sig såväl hot som möjligheter för både kulturskapare och konsumenter. Och det är också en utveckling som måste följas aktivt och med en ständig handlingsberedskap från regeringen."

Socialdemokratin har helt glömt att integritet och anonymitet är ett demokratiskt oändligt viktigt värde att slå vakt om. Jag vet inte vilket som är mest tragiskt; att liberalerna glömt det, eller att socialdemokratin vandrat ned i samma sorgliga träsk.

Är du socialdemokrat och susar förbi här, läs vad piratpartiet skriver i frågorna. Ni ser fel om ni i PP ser en hop osnutna ungar som vill stjäla musik. Det handlar inte om det. Piratpartiet är och fungerar just nu som den medborgarrättsrörelse SAP en gång var och även nu borde vara. 

Jag lär återkomma i ämnet, men till dess ber jag om hjälp igen. Sist jag lade upp en bok för nedladdning i PDF-format var det mycket som krånglade. Idag skickade mitt förlag, som en inlaga i pågående debatt om IPRED1, mig resterande böcker. På min hemsida ska det nu alltså gå att tanka hem samtliga mina böcker om Djingis Khan.

Är det något som strular, vänligen skriv en kommentar här. På hemsidan går det inte. 

Skriv gärna kommentarer och berätta för mig hur vi ska fortsätta idédebatten både inom och utom socialdemokratin.  Helt uppenbart behöver riksdagen bli uppmärksammad på att de är helt ute och cyklar. Det är ju ingen nyhet, men behöver tyvärr sägas igen. Nedan mina böcker och låt nu Djingis Khans argusöga vila över SAP, det parti som är på väg att svika sina demokratiska och annars alltid så omhuldade värden.  

Utan ideologi kör man med hejarklackar

Från CC CopyCat byrån

Flera skribenter är inne på att det inte finns någon idédebatt inom socialdemokratin. 

SvD skriver om en ny bok, "Från smedja till sambandscentral - var finns plats för idédebatt?"

och säger: 

"Boken innehåller förintande kritik av socialdemokratins idémässiga stagnation, och borde oroa alla som därmed ser ökat utrymme för Lars Ohly eller Maria Wetterstrand och Peter Eriksson att få genomslag för sina idéer i trepartisamarbetet."

Jag tänker inte gå in på de rödgröna samarbetet, utan ägnar mig helt till socialdemokratins brist på idédebatt. För den är en sanning. Jag har förstått det vid de få tillfällen jag som egen företagare haft tid att sticka in mitt huvud i sossarnas samlingslokaler för att prata just idéer. 

Man har varit helt törstig. Törstigare människor har jag aldrig träffat. Där sitter man som sosse och vill så mycket och tror på den solidariska grundtanken. Men så ser man sig omkring i det samhälle socialdemokratin varit med om att skapa och undrar. Vart tog drömmarna vägen? Varför får jag inte drömma längre, varför måste vi bara skrapa på ytan för att behålla makten fyra år till så inte borgarna stormar in och förstör hela landet?

Och nu stormade borgarna in och förstör mycket riktigt landet. 

Att behålla regeringsinnehav hade blivit så viktigt att all idédebatt har stannat upp. Även  Enn Kock är milt bekymrad och undrar över samma bok som SvD refererar till var arbetarrörelsens idédebatt bedrivs - men framför allt undrar han; vilka är idéerna?

Jag vet att idéerna finns. Men de ligger dolda och förskrämda i folks bröst. 

Vi vill inte ha det så här längre. Vi vill en varmare värld. 

Nu är det dags att formulera den viljan och kunde Hjalmar Branting i ett mycket sämre läge då borgerligheten var än mer hårdnackad och de egna leden bestod av både lönnmördarromantiker, dynamitarder och anarkister och kommunister vaska fram och leda oss in i en fungerande demokrati och välfärdsbygge, så är det klart att vi kan nu med. 

Hjalmar vrider sig visserligen i sin grav eftersom sossar har varit med att släpa in FRA och IPRED och datalagringslagar i riksdagen, men nu ska sådant otyg ut.  

Det hör inte hemma i en demokrati.

Att känna sin ideologi

Från CC CopyCat byrån

Jag ska börja att berätta om min resa i SAP och hur en anarkist kan hamna i ett betongparti. Jag gör det eftersom jag via mejl och i kommentarer i bloggen har fått uppmaningar att rösta med fötterna.  Åt vilket håll skulle jag då gå? Till en borgerlighet som svikit allt de sagt sig stå för?

Tror inte det. Dessutom har jag en stark värdegemenskap med socialdemokratin, eller i vart fall så som jag uppfattar den. Jag vill frihet, men det finns ingen frihet värd namnet om mina kompisar inte också är fria. 

En gång i tiden talade sossarna om denna sin ideologiska grund. Man pratade om solidaritet. En vänligt sinnad tanke som man sträckte ut över världen. Man stod på folkets sida mot allt förtryck.  

Här skiljer sig den "socialt" tänkta och förankrade frieheten från neoliberalernas frihet. som socialdemokrat vill jag inte att vi ska armbåga oss fram i en allas kamp mot alla. Jag tror människan som individ, men även som gemenskapsbyggande varelse mår bättre och kan utvecklas mer i samarbete än i konkurrens.

Mitt dagliga möte med andra människor här på nätet stärker mig i denna uppfattning.

Jag är stolt över Sverige och den typ av välfärd vi gemensamt lyckats bygga. Nu eroderar detta bygge på alla håll och kanter. Det är inte bara borgarnas fel. 

Jag är alltså djupt kritisk till mitt parti. Bilden ovan kan ses som en del av min kritik, men istället för att skrika:

- Fan fatta SAP. Ni ska inte skriva repressiva lagar. Ni ska bekämpa dem!

väljer jag att spegelvända kritiken och visa; Titta - här är våra ideologiska rötter. Vi ska bekämpa ondska "FRA" och orättvisa "IPRED", inte befrämja.

Jag frågar mig: Kan en enda socialdemokrat säga emot denna affisch?

I sådana fall är det inte jag som ska byta parti, utan den personen. 

Istället för att lämna partiet och lämna fritt fram till dårarna väljer jag att gå rakt in och under min arm har jag med min 3 år gamla och därmed bara nästan bärbara dator. Sen kör jag mitt bildspel med valaffischer som jag har gjort. Jag kör det i kurser som jag knyter an till sossarnas ständigt pågående arbete med det de inom partiet kallar "värdegrund".

Innan jag blev pappaledig körde jag några provvisningar. Jag vågar påstå att det gav enrejäl  tankeställare och diskussionerna efteråt blev djupt ideologiska.

En annan bild jag har är att inte bara sossar, utan alla partier är i alarmerande behov av utbildning för att förstå detta (som min pappa säger) "datan". 

 

Jag ryser vid tanken på att alla vi som har en ideologisk grund skulle börja rösta med fötterna. Jag delar långt ifrån Marys politiska ståndpunkt men jag är ytterst tacksam att hon fortsätter att leverera sina moderata karameller.

I mina ögon gör moderatmary otrolig nytta, inte bara för sitt parti, utan för demokratin som sådan. 

Genom att fortsätta vara moderat påverkar hon så mycket bättre sina partikompisar än hon någonsin skulle göra som piratpartist.

Ur helt två olika ståndpunkter kämpar jag och Mary för samma sak. Vi kämpar för frihet och  demokratins fortbestånd och jag önskar hett att några av mina partikamrater skulle vilja gå den där "datan-kursen" som hon erbjuder. 

I övrgit hoppas jag att jag ska finna ut fiffiga sätt att plantera rena rama pirattankar i mina partikamrater. Det får ni gärna hjälpa mig med!

Ni som inte har någon partitillhörighet. Läs noga vad Piratpartiet skriver om vår tids viktigaste frågor. Gå med om ni håller med. Mejla mig om ni dessutom tror att en solidarisk grundhållning är en bra plattform för världen, så ska vi tillsammans verka för att få SAP att börja segla åt rätt håll igen. 

Regimen vill dig inte väl

Från CC CopyCat byrån

När vi i gruppen kring riksdagsssvar.se satte ihop enbart frågor om FRA gjorde vi det eftersom vi är medvetna om att det är bättre att ta en fråga i taget.  Att fokusera ger större hopp om att båda parter vet vad de pratar om. Det är också lättare att ge svar. 

Hittills har vi trots vårt enträgna arbete med upprepad mejlning varje vecka sedan den 8 oktober endast fått svar från 73 av 349 riksdagsledamöter. 

Vi som jobbar med riksdagssvar.se sitter på en skandal. Varken mer eller mindre. Det är inte vi som är skandalösa, utan riksdagen. (Opassande har lagt upp statistik)

Edit: (Josef söker källhänvisningar till det påstådda hotet som gör att vi behöver FRA)

Trots att vi valde att förenkla och fokusera endast på en av alla de nya grenar av lagstiftningen som politikerna håller på att bygga runt oss tiger de.

Politikerna har en ny metod. Mark Klamberg beskriver det som att man har hänvisningar till andra lagar, och att det är i sådana små detaljern djävulen bor. 

Politikernas nya metod är att göra det svårare och oöverskådligare för gemene man att se vad man lagstiftar om. 

Metoden går ut på att dela upp lagar som syftar åt samma håll i flera delar. I fallet FRA är detta tydligt. Nu gör man det på flera håll. Läs frendo.

För att få igenom FRA inom den trilskande alliansen skar man ut bitar av lagen, men nu är man i färd med att lappa in samma stoff igen, så att SÄPO och polisen ska få tillgång till FRA:s signalspaningstjänster.  

Vår lagstiftande församling gör allt som står i deras makt att skapa lagar som är rättsvidriga. Problemet är att det inte bara handlar om FRA. Toppen på isberget kan benämnas FRA-IPRED1-Datalagringsdirektivet-ACTA. Men som bilden ovan visar finns det fler. Med stormsteg närmar vi oss det panoptiska samhället. 

I dagarna har jag ringt och mejlat inom SAP om IPRED1. Man håller tyst om det med, men en jag pratade med erkände att det kommer att bli en valfråga. Efter ett tag fick jag ett pressmeddelande från det största oppositionspartiet, mitt eget parti SAP, där man säger att man vill inrätta en integritetsombudsman.

På ett sätt har alltså SAP hajat att man står inför svåra integritetsproblem. Man vill inrätta en ny myndighet. 

Även Camilla Lindberg (fp) inser att vi är på väg åt fel håll och vill bromsa. Hon har hittat på att skriva en motion där hon vill införa en integritetsbalk i lagen. 

Tyvärr förstår jag inte logiken. 

Föst skapar man flera monster FRA, IPRED1, snart IPRED2, datalagringslagen, ACTA och alla övriga lagar som finns med ovan i bilden och som ger polisen rätt att installera spionprogram i vems dator som helst, sätta in buggar och kameror dig ovetandes. Faktiskt utan misstanke till brott. 

Att tillsätta en integritetssnubbe som sitter på ett kansli någonstans eller att skriva en ny liten integritetslag mot alla andra lagar, det är som att släppa in en vargflock i huset och sen förseslå att det är bäst att gå och köpa lite flugpapper. 

Vare sig sossarnas integritetsombudsman eller Camillas lagförslag räcker. Men det är åtminstone små signaler om att en del politiker lite yrvaket börjar vakna upp. 

Som fråga 5 hade vi återigen ett påstående som vi skickade samtliga riksdagsmän: 

"Tillgänglig information visar att vi idag är utsatta för allvarliga hot och att vi får ett nödvändigt skydd mot dessa genom att spana på all elektronisk kommunikation som passerar landets gränser."

Som vid svar på de föregående frågorna har de få politiker som svarat återigen sagt: "Ja, det stämmer, Nej, det stämmer inte." Båda dessa svar kommer från regimalliansen. 

De sitter med i den regim som infört lagen. Ändå svarar de helt olika.

Jag frågar dig som läser: Vilket allvarligt hot är riktat mot Sverige? 

Vilket bärjar utgöra den största faran, det yttre hotet eller vår regims benägenhet att gradvis bygga in oss alla i ett samhälleligt panopticon?

Vad gäller att spana eller gräva genom all elektronisk kommunikation så finns det en del källor:

Norell på FOI säger.

Newsmill.

Schneier om datamining och terrorism

News.net.

En 300-sidig rapport som säger att datamining inte är värst effektivt.

"written by a committee whose members include William Perry, a professor at Stanford University; Charles Vest, the former president of MIT; W. Earl Boebert, a retired senior scientist at Sandia National Laboratories; Cynthia Dwork of Microsoft Research; R. Gil Kerlikowske, Seattle's police chief; and Daryl Pregibon, a research scientist at Google."

* * *

Låt mig vara tydlig. Det finns bara ett överhängande hot mot oss: Vår regim.

Jag ber dig. Hjälp till att skapa tryck mot regimen. 

Har du ingen politisk hemvist; surfa genast till Piratpartiet och läs igenom deras ståndpunkter. 

Bli medlem om du känner att även du kan stå för dem. 

Ni andra, gå in i era respektiva partier och skapa tryck. Gör er hörda. Alla partier behöver också utsättas för hårt inre tryck. 

Själv larmar jag allt jag kan på och en dag kommer betongen att spricka även SAP.

SAP så försiktiga att valmannakåren snart glömmer dem

Från CC CopyCat byrån

Jag är förtvivlad och läser dagligen i SvD, DN och andra tidningar vad regeringen med IPRED1 vill utsätta en hel nation för, eftersom en bransch inte hängt med i utvecklingen och skapat vettiga tjänster så kunderna kommer åt deras produkter på det sätt marknaden faktiskt kräver.

Varför är det så tyst från oppositionen? Var står sossarna? Varför syns inte Sveriges största parti i debatten? Det finns en rad frågor vi väljare, vare sig vi röstat på (s) eller inte, vill ha ordentliga svar på.

Kring IPRED1 är sossarna lika tysta som kring FRA, men naturligtvis har SAP någon form av åsikt. För några dagar sedan skickade sossen och nätdebattören Eric Laakso in frågor om IPRED till SAP. Några dagar senare ramlade ett pressmeddelande ut.

Jag har pressmeddelandet och citerar förkortat att socialdemokraterna säger sig vara:

"förvånade över bristen på öppenhet i regeringens hantering av fildelningsfrågan, och kräver nu en hearing i frågan."

Samtidigt säger partiet att man kräver att en ny integritetsombudsman inrättas, "och vill granska om det fortfarande finns utestående frågor om bland annat rättsäkerheten och skyddet för den personliga integriteten."

Därefter kommer några "pratminus" som journalister kallar det, alltså uttalanden:

- Frågan om fildelning får inte bli till en konflikt mellan å ena sidan de som vill lyssna på musik och se på film, och å andra sidan de som skapar dessa. Mycket talar för att regeringen inte har lyckats skapa en rimlig balans mellan personlig integritet, rättssäkerhet och
upphovsrätt, säger socialdemokraternas talesperson i näringsutskottet Eva-Lena Jansson.

- För oss är upphovsrätten självklar. Vi tar starkt avstånd från dem som anser att det rent principiellt ska vara tillåtet att ladda ned upphovsrättsskyddat material utan att den som har skapat filmen, musiken eller boken får betalt. Samtidigt måste det finnas fler, bättre och mer tillgängliga lagliga alternativ att lyssna på musik och se på film med modern teknik, säger Eva-Lena Jansson.

- Vi är kritiska till regeringens hantering av denna fråga. Vi vill därför genomföra en öppen hearing i riksdagens näringsutskott. Framför allt ser vi nu att regeringen har problem med att presentera ett förslag som är väl genomarbetat och som ger svar på alla de frågor kring såväl integritet och rättssäkerhet som de inom kulturen yrkesverksammas villkor, säger Eva- Lena Jansson, som därför kräver att de borgerliga ger svar på följande frågor:

1. Hur kan skyddet för den personliga integriteten garanteras?
2. Vilken omfattning ska krävas för att identiteten bakom en IP-adress
ska kunna krävas ut? Blir det en rättssäker process?
3. Kommer lagförslaget att komma åt de stora organisationer som tjänar
pengar på illegal fildelning, eller enbart enskilda individer som
laddar ner enstaka filmer och musik?

* * *

Känner ni er trygga efter att ha läst att sossarna vill hålla en hearing?

Jag är inte nöjd. Långt ifrån nöjd, men sossarna vill i vart försöka öppna en dialog med regeringen.

Det är lätt att stå bredvid, vara kritisk och skälla, att de bör göra mer.

Frågan är vad kan man effektivast göra i opposition?

Sossarna har valt att uttrycka sig försiktigt. De väljer att skriva ett pressmeddelande som är så tråkigt och platt och endimensionellt att det är 100% säkert att det inte kommer med i debatten i gammelmedia.

Givetvis arbetar man inom SAP på alla möjliga fronter. Partikompisar till mig är förtvivlade. Man vill något med sin politik. Det är därför man är engagerad. Men samtidigt försiktig. Allt man gör ska vara relevant och hålla.

Internt är sossarna det parti som gasar och bromsar samtidigt mer än något annat och nu är risken överhängande att valmannakåren inte ser att sossarna trots allt smyger omkring i kulissen och försöker både förstå den nya tiden, men också koka ihop en politik som till skillnad från borgarnas regim håller måttet.

Jag personligen vill givetvis att sossarna ska vara vassare och gå i spetsen för den nya tiden. Jag vill naturligtvis att SAP rakt av ska plagiera Piratpartiet i alla IT-frågor kopplade till upphovsrätt och integritet.

I fallet IPRED1 önskar jag att sossarna hade modet att knuffa tillbaka skiten till EU och säga: "Vi är per capita de största nettobetalarna till den europeiska gemenskapen, vi vill inte ha IPRED. Gör om."

Sen skulle sossarna gå hem och sätta sig i Rosenbad och vara smarta. Istället för FRA och IPRED och datalagringslagar skulle de äntligen vända på steken, bli progressiva och skriva historia.

De skulle börja med att reformera upphovsrätten och den immateriella rätten. Därpå skulle hela samhället följa efter in i en ny rikare och ärligare tid.

Jag önskar också hett att mitt parti inte var så förbaskat försiktiga. I vart fall inte i opposition. Jag måste in i smeten och fråga.

Samtidigt när jag skriver att sossarna ska gå hem och sätta sig i Rosenbad och vara smarta mår jag lite illa.

För då slår mig tanken hårt och skoningslöst. Jag hör en inre röst anklagande säga: Anders. Du måste kontakta partistyrelsen. Vill du att SAP ska hamna i Rosenbad igen och driva rätt frågor, då är det hög tid att börja jobba för det.

Jag har börjat höra mig för inom partiet. Jag vill påverka, men vill inte bli politiker.

Jag ser ingen vettig öppning.

Riksdagen vill dig inte väl

Från CC CopyCat byrån

SvD skriver att regeringen vill förse varje svensk som ringer i mobil med en elektronisk fotboja. Eller snarare, det kommer bli resultatet.

Hittills i Sverige, och övriga världen, måste man vara dömd till ganska grova brott innan staten förser en med elektronisk fotboja.

Nu vill regeringen att alla har en.

Rick Falkvinge konstaterar att regeringen vill registrera vart enda e-mejl vi sänder och tar emot. Vart enda ett. Han saknar ord. Piratpartiet saknar ord.

Piratpartiet är inget piratparti. Det är vår enda idag fungerande medborgarrättsrörelse.

Badlands Hyena ser att regeringens drömövervakningslag är på gång att gå igenom och Mårtenson gör en liten betraktelse.

Men det sorgliga är att inget är nytt under solen. Som sosse kan jag inte ens göra mig glädjen att det är en borgerlig regering som har fått för sig att bygga den polisstat de alltid haft en hemlig våt dröm om att skapa.

Det är inte så.

Det är värre.

Sossar har varit i farten länge, exakt som Fridholm skriver. Sossar är också i farten nu, till och med när de sitter i opposition och jag vill inte ens nämna namnet på den som alldeles nyss skrev Motion: 2008/09:s14015 Kameraövervakning

Nej. Riksdagen vill oss inte väl. Inte EU heller.

Sittande regering gör mycket dumt, det ska inte förnekas. Men grejen är att det knappt går att särskilja från vilket eller vilka partier i riksdagen all den följande skiten kommer ifrån.

Kanske vi ska börja lära oss ramsor som vi kan skandera:

FRAIPREDDATALAGRINGSACTA-skiten

DIR 2008:2008:71 Ger vilken myndighet som helst rätt att börja rota i dina DNA-prov som getts bort i medicinskt forskningssyfte. Nu får du inte ens säga ned, jag vill inte vara med i registret längre.

ACTA Tull och polis får rota igenom minnet i din dator/kamera/MP3 när du passerar gräns.

Spårning av post

2007/2253(INI) Alla bloggare registreras. Man vill kunna censurera och kontrollera innehållet på bloggar men även press och massmedia inbegrips i förslaget.

SOU 2005:38 Polisen får bryta sig in i folks hem, installera dold programvara i datorer. Spaning får bedrivas mot datorer som tillhör bekanta till den misstänkta personen.

Prop. 2006/07:63 Det vi idag kallar FRA

Prop. 2005/06:178 Polisen ges rätt att ta sig in i ett hem i smyg och installera buggar. Polisen behöver inte i efterhand informera den buggade om avlyssningen. Även tidningsredaktioner kan buggas.

Prop. 2005/06:177 Polisen får använda hemlig teleavlyssning, teleövervakning, kameraspioneri och hemlig postkontroll utan någon misstanke om brott. Polisen får även avlyssna personens hela bekantskapskrets.

Prop 2004/05:144 Polisen får överföra övervakningsinformation till utlandet, samt låta utländsk makt bedriva övervakning i vårt land.

Prop. 2004/05:143 All överskottsinformation från teleavlyssning, tele- och kameraövervakning får användas. Förundersökning får inledas så fort överskottsinformationen ger misstankar om något som kan ge mer än ett års fängelse.

Prop. 2002/03:74 Polisen får telefonavlyssna personer som inte är misstänkta för brott, utan bara råkar ha någon form av kontakt med en misstänkt för brott som kan leda till 2 års fängelse, samt för ett antal brott med lägre straffsatser. Polisen får även installera hemliga spionkameror i dessa “misstänktas bekantas” hem.

SvD har samma dag ytterligare en artikel som beskriver den massiva kritik som finns mot datalagringslagen. Ibland påstår borgerliga politiker att de vill göra allt för att sänka skatter och avgifter, men ännu en gång visar det sig att även datalagringslagen kommer att skapa ett ökat kostnadsstryck på oss medborgare. Grejen är egentligen den att kritiken är så massiv mot varje enskild lag eftersom ingen riksdagsman tycks begripa att varje lag de föreslår eller rent slentrianmässigt röstar igenom var för sig är illa nog. Men sammantaget lever vi snart i ett samhälleligt panoptikon.

För det går inte att skriva att vi störtar mot 1984. Då blir man anklagad för att vara naiv.

Fina glädjejulklappar till vår Ipredimpregnerade riksdag

Som kulturarbetare har jag just laddat upp min bok här. Jag önskar att jag hade haft tillgång till alla mina böcker i PDF-format, för då hade jag laddat upp dem. 

Eventuella andra kulturarbetare som surfar förbi här. Gör det samma. Ladda upp fri kultur till riksdagsledamöterna, så kanske de får åtminstone en liten glimt av vad det handlar om.

I julbrådskan skrev jag följande hälsning till riksdagsledamöterna:

"God Jul!

Jag ger bort min 3:e bok om Djingis Khan. Detta eftersom jag tyvärr inte har del 1 eller 2 i romanserien tillgänglig som PDF för tillfället. Men mitt förlag, Hjalmarson & Högberg som förstått att de inte blir bestulna eller att det ens kostar dem något att folk läser en digital fil är i full färd med att ställa i ordning även del 1 och 2 för digital delning och spridning. Så fort det är klart dyker det upp läsbara PDF-filer på denna adress: http://sites.google.com/site/anderswidenskriver/mina-bocker  

Blir du nyfiken eller vill ge bort historiska spännande romaner i julklapp så finns de som "vanliga" böcker hos de flesta boklådor. Billigast just nu är adlibris. Som "kulturarbetare" älskar jag att skriva och blir glad när människor som är intresserade av de ämnen jag väljer att skriva om får tillgång till mina texter.

Digital delning kostar ingenting och att skriva och skapa under Creative Commons kommer att berika inte bara kulturlivet, utan alla sektorer där människor är verksamma och delar information och kunskap. God Jul. Anders Widén Författare"

Fotnot: Pappersboken är fortfarande utgiven under (c) av Hjalmarson & Högberg förlag. I ett nytt avtal mellan dem och mig, författaren har jag full rätt att sprida boken under Creative Commons licensen: CC-BY-NC

Det är

Pettter: pettter{bulle}acc.umu.se / blogg och Mackan: mackan{bulle}greatthings.se / blogg som tagit detta roliga initiativ. Häng på vet jag! Vid undringar kontakt med dem.