torsdag, december 11, 2008

Kärnvärdet

Från CC CopyCat byrån
Jaha, ja. En valkampanj kan inte bara handla om FRA och IPRED1. Här en bild på mina två första. Hustrun och jag tänker givetvis inte politik när vi är med våra barn. Det känns inte ens som att vi uppfostrar dem, men ändå finns det en anda i vårt hem. Vi vill ha det vänligt och trevligt omkring oss. Att det känns skönt att vara tillsammans, inte grinigt och taggigt och elakt.

Vi kramas mycket, visar hänsyn och är kärleksfulla. Men inte alltid. Ibland, när jag är trött eller barnen är ohyggligt obstinata blir jag "sura gubben". 

Man kan sammanfatta allt det vi gör i en familj, vilket sträcker sig ut till byn där vi bor och staden som ligger en bit bort, med att vi gillar att vara sociala och bry oss om varandra. Vi gör det rent spontant.

När jag glider in till sossarna på partiexpen händer samma sak. Vi har det himla trevligt.
Detta mänskliga värde som vi alla lever i och är en del av borde givetvis även genomsyra politiken.

Är det så?
När jag jobbat med riksddagssvar.se är det verkligen inte så och ett av de sämre partierna har visat sig vara SAP. Men den andra bilden finns också. När jag träffar sossar och pratar politik brinner de. De drömmer, precis som jag, om att få världen att skimra för alla, så som den skimrar omkring mina barn.

Sossar är de snällaste människor jag träffar i mitt liv. Och jag har haft förmånen att träffa dem alla. Birgitta Dahl. Ingvar Carlsson. Mona Sahlin. 

Och när man träffar den som alla älskade att hata, Göran Persson, så blir bilden också en annan;då möter man en intelligent, varm, förekommande männsika. Men han har också ett drag av försiktig blyghet.

När man träffar Göran Persson på tu man hand är han blyg. 
Tänker man på det när man läser hans bok "Aldrig ensam. Alltid ensam" får hans 12 år långa tid i den yttersta makten ytterligare ett djupt mänskligt perspektiv.

Det svindlar för en i det man anar hur djupt ensam han var - och att blygheten hade en stor del i det. 

Jag måste komma ihåg att skicka honom en kram.

* * *

Hissa och dissa! Varför har jag valt att sabba kvaliteten i bilden? Varför så luddiga färger och dessutom olika rödfärg i textskyltarna? Blir det bra eller dåligt? Vad förmedlar sådana val? Vad förmedlar bilden till dig? 


2 kommentarer:

Martin Vesterlund sa...

Oskärpan i bilden tycker jag bidrar till att levandegöra den, oskärpa tyder på rörelse, rörelse tyder på liv.

Textskyltarna är jag mer osäker på, samma färg hade nog blivit bättre och frågan är om de inte skulle ha lite mer genomskinlighet.

Anders sa...

Otyg, jag har gjort änddringarna. Men faktiskt också mildrat oskärpan, tagit bort en del ljus...
klicka på bilden så kommer du till fotoalbumet, där kan man sitta och köra fram och åter mellan bilderna, så ser man olikheterna - och om man upplever något mer som bör ändras!