IPRED och makten

Jag var just hos Hartman . Han är en sosse som har alla hästar hemma. Jag nämner det eftersom jag blir lite trött ibland när jag måste prata om betong hela tiden. Inte fan skulle jag vara med i ett parti som bestod av betong!

SAP består av levande människor. Jag är ju anarkist i hjärtat och orkar bara umgås med fria, vettiga människor. Alla andra tråkar ut mig. Den som skulle tråka ut mig mest att vara på en öde ö med är Fredrik. Ni vet han som alltid håller sig borta när det är kris eller otäcka lagar på G att införa, men sen kommer fram när solen skiner och berättar hur trevligt det är att städa.

Den killen - och inte Carl Bildt heller, för den delen, skulle jag inte stå ut med särskilt länge.
I mina ögon är det dom som är gjorda av tvättäkta betong.

I kommentaren till Hartmans inlägg skrev jag en grej som jag nu också lägger här för att någonstans börja samla argument som jag kan framföra i min sossejakt. Hjälp mig gärna att vässa dem genom att skriva kommentarer eller göra egna bloggningar i saken!

Så här någonting skrev jag:
Jag är motståndare till alla repressiva lagar och förslag som ligger i luften.
Trots att jag själv är upphovsman är jag även på den punkten helt enig med Piratpartiet, att upphovsrätten är horribelt skriven. Vem annan än författare som jag och tonsättare äger rätt att sälja sitt arbete inte en gång, utan oändligt många gånger, även när boken/musikstycket gått ur lager äger vi rätten till det.

Och när vi dör äger vi rätten ytterligare i 70 år.
VARFÖR? Jo, för det finns en maffialik bransch som suger åt sig större delen av den där upphovsrätten. Förlags- och musikbranschen.

I alla andra sammanhang ondgör sossar sig över att sådana som Bonniers har sådan våldsam makt. Bonniers har inte bara mer kapital och därför mer makt. Bonniers äger dessutom de flesta och bästa och största opinionsbildande plattformarna i Sverige. Alltså är det väldigt lätt för Bonniers att både tjäna ännu mer pengar, men också opinionsbilda.

Varför har det blivit så här? Jo, Bonniers har varit smarta. Dom har i alla tider fått sådana författare som jag att skriva på kontrakt som säger att förlaget äger 73% av upphovsrätten så länge de ger ut min bok. Under hela min livstid och 70 år efter min död....
(Inom musikindustrin snor branschen ännu mer, uppemot 90%)

Och så kommer nu sossar och säger att man ska skydda upphovsrätten med lagar som IPRED1.

Hur tänker man?
Vad vill man uppnå för ett samhälle?

Det går stick i stäv med den politiska kamp SAP fört de senaste hundra åren.

Varför gör man detta? Varför går man med på IPRED1?

Och en annan sak. Det är bara titta på hur snett det kan gå när en kapitalstark mediamogul dessutom har en egen politisk ambition. Då händer det att till synes civiliserade länder väljer sådana som Berlusconi till sin man. (Han har nu infört undantagslagar kring sin egen person. Så länge han är vid makten kan han inte bli åtalad för allt skumrask han gjort tidigare).

I Sverige ser det nästan likadant ut, men de stora medieägarna har den goda smaken att istället för att puffa fram en släkting så puffar de fram en marionett som heter Fredrik.

Någon som förstår sossarnas gnäll över att de inte har någon mediemakt?
Och nu vill de gå mediebranschens ärenden genom att genomföra IPRED1 och dessutom föreslå att branschen ska samla sig i en sorts fascistlik korporation för att jaga små människor som delar information med varandra på ett högst solidariskt vis.

Vi sossar måste samla oss. Tyvärr har jag bara en rätt vissen adress att ge, men det är en början. Kolla in här. Jag fick adressen via Erik Laakso när vi diskuterade saken under hans postning: "När är gränsen nådd".
I annat fall, skriv en kommentar här. Mejla mig.

Jag skiter i hur. Vi sossar måste samla oss mot denna dårskap vårt eget parti är delaktig i.

BTW. Jag känner på mig att även Laakso är en sosse som har flera hästar hemma än betongfredrik som säger att han vill ha en hel svensk småstad till full av nya poliser.
Helt sjukt. Man kan undra vad polisen ska syssla med när man genom IPRED1 vill outsourca större och bättre befogenheter till den maffialika medeibranschen.

På tapeten är också FRA, naturligtvis, och jag följer med spänning Scaber Nestors arbete med att bena ut skiten.